Regeringen har i en skrivelse till riksdagen, 1997/98:73, givit sin redogörelse för samarbetet under 1997 mellan de nordiska ländernas regeringar. Vad som i denna redogörelse är glädjande är att energi- och miljöfrågorna synes ha fått en starkare ställning än tidigare. Detta inger hopp om ett förstärkt nordiskt samarbete på ett av de viktigaste områdena för samhällsekonomin och miljön.
Delvis hänger detta samman med att det under året förts en mer aktiv dialog mellan Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet om miljöfrågorna och att Nordiska rådet fokuserat miljöfrågorna genom en särskild arbetsgrupp som behandlade miljöräkenskaper för energi och vars rapport låg till grund för rådets rekommendation nr 6/1997. I denna rekommenderas de nordiska regeringarna att etablera en nordisk miljöräkenskap för energi som ett instrument för att uppnå miljövinster genom ett optimalt utnyttjande av ländernas energikällor i syfte att minska miljöskadliga utsläpp. Vidare rekommenderas regeringarna att utvidga satsningen på förnybara energikällor och understödja övergången till bärkraftiga energikällor, bl.a. genom att utreda åtgärder för att reducera subsidier och andra regler som favoriserar bruk av icke förnybara och förorenande energikällor. Slutligen rekommenderar rådet regeringarna att utreda möjligheterna att införa ett enhetligt miljöskattesystem i Norden som syftar till att minimera koldioxidutsläpp.
Frågan om energibeskattning berörs i regeringens skrivelse 1997/98:73, där det nämns att energiministrarna låtit genomföra en kartläggning av energibeskattningen i Norden, som bl.a. avsett möjligheterna till en samordning av skatterna. Kartläggningen anses ha visat att en sådan samordning kan medverka till miljöförbättringar genom att den nordiska elmarknaden fungerar bättre, men att en harmonisering måste vara internationell för att bli effektiv från miljösynpunkt. Frågan om samordnade beskattningsregler är också av stor betydelse i perspektivet av en ökad integration av elmarknaden kring Östersjön, såsom elföretagen föreslagit i rapporten "Baltic Ring” som presenterats för statsministrarna i januari i år.
Energibeskattningen var ett av de centrala ämnena för den ovannämnda arbetsgruppen inom Nordiska rådet och debatten om närområdesutskottets förslag till rekommendation. Utskottet ställde sig bakom arbetsgruppens slutsats, att det med utgångspunkt i dagens regelverk och elproduktion kunde uppnås stora miljövinster och en dämpning av tillväxten i den totala energiproduktionen genom ett bättre samspel mellan de existerande energibärarna, vilket av arbetsgruppen kallas en nordisk miljöräkenskap för energi. Utskottet uppmärksammade också arbetsgruppens förslag om att dels införa en allmän konsumtionsskatt på el och att dels införa ett system där en viss del av skatten återförs till elproduktionsanläggningar som producerar mindre koldioxid än kolkraftverk.
Arbetsgruppens ordförande erinrade i debatten i rådet om att man hade utgått från en framskrivning av dagens utveckling, vilket ställde beslutsfattarna inför stora utmaningar. Liberaliseringen av elmarknaden hade medfört ökad medvetenhet om kostnader och konkurrens. En sådan marknad behövde regler för att den skulle ta miljöhänsyn. Möjligheterna till miljövinster var stora i Norden om politikerna ville besluta lämpliga ”trafikregler” för den liberaliserade elmarknaden. Nordens styrka var mångfalden av produktionsformer för energi, och man hade en unik lagringskapacitet i sina vattenmagasin. Nyckeln till en effektivisering var ett miljöstyrt samspel mellan den lätt effektreglerbara vattenkraften och värmekraftverken. I ett längre perspektiv skulle också framväxten av större volymer av vind- och vågkraft bli beroende av ändamålsenlig reglering för att få optimal miljöeffekt. Förslaget om miljöräkenskaper gav inte något entydigt svar på hur man skulle uppnå samordningsvinster i energi och miljö, men det skulle lägga grunden till en process på regeringssidan. Huvudslutsatsen var att det skulle etableras samordnade miljömål inom regionen Norden. En nordisk miljöräkenskap skulle bli ett instrument för att uppnå miljövinster genom optimalt utnyttjande av olika energikällor. Härifrån kunde man härleda regler för hur man kunde köpa och sälja energi med olika föroreningsgrad, och medvetna miljöavgifter kunde vara ett viktigt redskap härvidlag. Detta borde också kunna leda till ökad satsning på förnybara energikällor. Tillämpning av det föreslagna systemet skulle också innebära avveckling av de subsidier och regler som gynnade bruket av icke förnybara och förorenande energikällor.
Sedan länge har de nordiska elföretagen samarbetet inom Norden bl.a. för att optimera utnyttjandet av existerande elverk. Samarbetets värde ökar ytterligare genom en gemensam elmarknad som kan medföra att inte bara driften utan även utbyggnaden av elverk sker ekonomiskt effektivare. För att detta skall ske på ett för hela Norden tillfredsställande sätt krävs dock att regeringarna och parlamenten skärper och samordnar de miljöpolitiska ramarna för energimarknaderna.
Mot bakgrund av de resonemang som fördes i Nordiska rådets närområdesutskott och i dess arbetsgrupp framstår det som viktigt att regeringarna noga följer det växande samarbetet mellan kraftbolagen kring Östersjön och söker sig fram till samarbete om styrmedlen och därvid särskilt beaktar miljökraven både på minskad energikonsumtion och miljöanpassad energiproduktion.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förstärkning av det nordiska samarbetet på energi- och miljöområdet.
|
Marianne Samuelsson (mp) |
Bodil Francke Ohlsson (mp) |