Svenskt försvar behöver svensk försvarsindustri och för försvarsindustrins effektivitet och fortlevnad krävs reella exportmöjligheter. En viss reglering av exporten behövs men regelverken måste harmoniseras, helst globalt eller i vart fall inom EU.
I propositionen föreslås att det i lagstiftningen om strategiska produkter införs ett krav på exporttillstånd för produkter som i det enskilda fallet är eller kan vara avsedda att användas som delar eller som komponenter till krigsmateriel som olovligen har förts ut ur landet eller som har vidareexporterats i strid mot ett lämnat tillstånd.
Av propositionen framgår att lagen innehåller vissa kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 3381/94 av den 19 december 1994 om upprättandet av en gemenskapsförordning för kontroll av export av varor med dubbla användningsområden. Av rådsförordningen framgår att särskilt beaktas vad som anförs i EG-fördragets artikel 113 om regler för handel mellan medlemsstaterna, dvs hur den inre marknaden skall regleras. Vidare framgår att förordningen inte påverkar tillämpningen av artikel 223 beträffande nationella beslut om upphandling av försvarsmateriel.
Regeringen konstaterar i propositionen att det skulle kunna hävdas att export av sådana strategiska produkter alltid skulle strida mot våra utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitiska intressen och att tillstånd i praktiken inte i något fall skulle lämnas till export av sådana produkter. Med denna utgångspunkt skulle ett direktverkande straffsanktionerat förbud vara den enklaste lösningen. Enligt regeringen är frågan emellertid inte så enkel. Detta noteras med tacksamhet av alla intressenter.
En omfattande kritik har framförts mot regeringsförslaget på en lång rad punkter.
Av förslagets 3 § framgår att med strategiska produkter avses produkter som kan användas både för civila och militära ändamål, s k dubbla användningsområden.
Av författningskommentaren framgår att begreppet strategiska produkter definieras på samma sätt som i artikel 2 i rådsförordningen. Samtidigt sägs att begreppet strategiska produkter inte används i rådsförordningen utan att där använt begrepp är varor med dubbla användningsområden. Här kan starkt ifrågasättas om det som sägs i propositionen beträffande begreppen är korrekt. Olika begrepp används i rådsförordningen och i nämnda lagförslag. Att regeringen säger att begreppen är desamma är inte samma sak som att den praktiska tillämpningen av regelverket ger en likabehandling. Det finns därför en uppenbar risk att svensk industri kan komma i en sämre konkurrenssituation.
Eftersom begreppet strategiska produkter för militära ändamål är otydligt ställs många frågor. Om komponenter i ett system används för att transportera mat till soldater torde dessa användas för militärt bruk. Om de används för att transportera mat till ett sjukhus torde uppdraget vara en civil humanitär insats.
I författningskommentaren till 2 § 12 sägs att frågan om utförsel endast avser materiel som vid tidpunkten för utförseln var att anse som krigsmateriel och inte sådan materiel som då klassificerades som civil materiel. Detta begränsar problemet något, dock inte på ett tillfredsställande sätt. Även materiel som betraktades som krigsmateriel i tiden fram till nuvarande krigsmateriellag har i sig komponenter eller delar som också har civila applikationer. Här kvarstår således problemet. Det finns också en risk för oklarhet och omfattande utredningsarbete vid berörda svenska myndigheter. Utredningsarbetet torde också reducera möjligheterna till en effektiv hantering av aktuella ärenden.
Eftersom vi här talar om komponenter som de facto kan användas både för civila och militära ändamål är det utomordentligt svårt för företaget att avgöra huruvida ett mottagarland ämnar utnyttja aktuella komponenter för militärt ändamål om de i sin dialog med företaget anmält att de vill ha våra komponenter eller delar för civil verksamhet.
Ett förtydligande av vad som avses är således nödvändigt. Huruvida komponenten är strategisk behöver också förtydligas. Ett sätt att göra ett sådant förtydligande är att utnyttja de förteckningar som gjorts enligt Wassenaar-överenskommelsen.
Lagförslaget gäller även vidareexport av strategiska produkter i strid mot gällande tillstånd. I vissa fall kan då uppkomma orimliga resultat.
Export från år 1950 fram till mitten av 1980-talet gjordes utan att något egentligt slutanvändarintyg ”End Users Certificate” (EUC) utfärdades. Därefter krävdes EUC för export av försvarsmateriel, i vilken även civila komponenter används. Inledningsvis innebar EUC att vidareförsäljning inte fick göras på fem år. Ett försvarsmaterielsystem bedömdes som föråldrat efter fem år. Det innebar att land A som köpt försvarsmateriel från Sverige inte behövde förbinda sig att behålla materielen inom landet.
Om land A vidaresålt materielen till land B, som några år senare vänder sig till Sverige med önskemål om köp av reservdelar eller andra komponenter kan detta inte anses stå i strid med gällande rätt.
Men om land X köper ett visst system med ett EUC, dvs efter mitten av 1980-talet, men efter några år vidareförsäljer detta till land Y i strid med gällande EUC men utan företagets kännedom och land Y några år senare vänder sig till företaget med en begäran att få köpa komponenter eller delar, vilka kan användas såväl för civilt som för militärt bruk, så uppkommer frågan efter företagets framställning till ISP huruvida en export skall beviljas till land Y. Denna reexport har skett utan företagets kännedom och fokuserar i själva verket på Sveriges utrikespolitiska relation med land X. Skall i en sådan situation företaget drabbas för att land X brutit mot regeln om EUC. Till saken hör ju att detta avser komponenter som kan användas såväl militärt som civilt.
Lagstiftningen kommer att bli mycket svårtillämpad enligt Inspektionen för strategiska produkter (ISP).
Tillstånd till export ska meddelas om det inte strider mot utrikes-, säkerhets- eller säkerhetspolitiska intressen. Den av regeringen förda argumentationen att utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intressen skall fälla utslag i tillståndsärenden vad gäller komponenter och delar (dual use) innebär att ett avslag har utrikes-, säkerhets- eller säkerhetspolitiska skäl. Det naturliga i detta sammanhang hade varit att, i likhet med vad som gäller för krigsmaterielexport, medge utförsel då det erfordras av utrikes-, försvars- eller säkerhetspolitiska skäl.
Formuleringen produkter som ”är eller kan vara avsedda att användas som delar eller komponenter till sådan krigsmateriel” måste preciseras. Att i detta sammanhang införa förbudsbestämmelser om komponenter för krigsmaterielexport i en lagstiftning om strategiska produkter ökar risken för otydlighet. När inte heller någon tydlig förteckning anges av vad typ av delar och komponenter som avses förstärks problemen.
Lagförslaget är tveksamt ur rättssäkerhets- och effektivitetssynpunkt enligt flera remissinstanser, såsom RÅ, RPS, Industriförbundet, Sveriges Verkstadsindustrier och Försvarsindustriföreningen. Dessutom anser Generaltullstyrelsen att det bör övervägas att låta förslaget omfattas av lagen om krigsmateriel i stället för denna lag om strategiska produkter.
Från början hade regeringen inte tänkt sig att införa möjlighet till överklagande av beslut att vägra tillstånd. Men Lagrådet ansåg att det starkt kunde ifrågasättas om inte läget – med den nu föreslagna utvidgningen av lagen till att omfatta också produkter med i hög grad civila användningsområden – förändrats så att en möjlighet borde öppnas för överklagande av sådana beslut. Inför denna kritik införde regeringen den i och för sig självklara överklagningsmöjligheten.
Regeringens lagförslag torde strida mot gällande Europarätt på åtminstone två punkter. Till en början gäller det EU-rätten genom att det svenska lagförslagets begrepp strategiska produkter torde strida mot aktuell EU-förordning; och här måste skapas full överensstämmelse. Dessutom handlar det om Europakonventionen vars artikel 6 torde förbjuda den föreslagna underrättelseskyldigheten för exportörer.
Detta kan också bli en handelspolitisk nackdel för svensk industri som kan riskera att hamna i en konkurrensbegränsande situation om komponenter som normalt används i civil verksamhet, men som också kan utnyttjas för militära ändamål, blir att betrakta som strategisk produkt. Ett exempel kan vara att Sverige exporterar civila produkter till ett land som vi inte medger krigsmaterielexport till. Om det landet visar sig utnyttja de civila komponenterna för militära ändamål utan det svenska företagets kännedom skulle ett förbud mot export kunna bli aktuellt.
Regeringens lagförslag är så otillfredsställande att det bör avslås av riksdagen. För den händelse att så inte skulle bli fallet måste åtminstone några förbättringar göras i liggande förslag. Till en början är det mycket angeläget med en precisering dels av begreppen strategiska produkter och militära ändamål dels av lagens tillämpningsområde.Vidare måste den nu rådande diskrepansen mellan rådsförordningen och den definition som anges i nämnda lagförslag undanröjas eftersom det annars finns en uppenbar risk att svensk industri hamnar i en situation som inte ger likabehandling utan fastmer skapar en konkurrensbegränsande situation.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag. Vid en ny lagstiftning bör bestämmelser om krigsmateriel, reservdelar och komponenter av sådan strategisk betydelse som anges i regeringens proposition samlas i ett och samma regelverk. Dessa bestämmelser skulle företrädesvis finnas i en lag om krigsmateriel, vari en exemplifiering enligt Wassenaar-förteckningen eller enligt rådsförordningen skall vara styrande vad avser delar och komponenter som här avses. Detta skulle ge klarare spelregler för svensk försvarsindustri.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen vid avslag på yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om precisering av lagstiftningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överensstämmelse med EU:s rådsförordning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytt lagförslag.
|
Bengt Harding Olson (fp) |