Vi stöder den inriktning som regeringen föreslår på Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa den kommande treårsperioden. Det är angeläget att fördjupa demokratin och stärka det civila samhället. Insatser av folkrörelser och föreningsliv samt vänkontakter mellan kommuner och län är mycket viktiga delar av en sådan strategi. Att prioritera miljön och jämställdheten är också angeläget.
Obalansen i den ekonomiska utvecklingen i våra östra grannländer är ett allvarligt problem. Vinsterna av de senaste årens uppsving har till största delen koncentrerats till stora centra, medan landsbygden och perifera områden hamnat i bakvatten med hög arbetslöshet och stora sociala problem. Vänkontakterna inklusive samarbetet mellan organisationerna har också i stor utsträckning begränsats till stora centra. Det är vanligt att länscentra har flera svenska (och även andra) vänkommuner medan små landsbygdskommuner helt saknar kontakter. Alltför ofta stannar också samarbetet i utvecklingsfrågor på officiella nivåer och når inte medborgarna – särskilt inte människorna i de små perifera byarna.
Den svenska regionalpolitiken och även arbetsmarknadspolitiken har decentraliserats så att regionerna och även kommunerna fått ökat inflytande. Genom kampanjen Hela Sverige ska leva har en folklig mobilisering skett där de små byarna i glesbygden gått i täten. Denna växande bygderörelse vitaliserar demokratin och stärker landsbygdens ekonomi. Inom EU finns motsvarande tendens till decentralisering, senast uttryckt i kommissionens förslag till struktur- och jordbruks-/landsbygdspolitik kommande programperiod. I gemenskapsinitiativet Leader är integrerade insatser byggt på lokala initiativ och resurser utgångspunkten.
Erfarenheterna från dessa processer borde ges stort utrymme i vårt samarbete med Central- och Östeuropa. Människan i centrum, perspektivet nerifrån och upp, lokalt resursutnyttjande, småskalighet, helhetssyn och sektorssamordning är några viktiga nyckelbegrepp i en sådan strategi. Breda kontakter är angelägna mellan län, kommuner, byar och föreningar. Det folkliga samarbetet i utvecklingsfrågor bör prioriteras.
Den svenska bygderörelsen kan ge viktiga impulser och t o m förebilder till våra östliga grannländers utvecklingsarbete. Där finns fortfarande pessimism och passivitet och en stark misstro mot de nya makthavarna. En folklig utvecklingsprocess med utgångspunkt i byarna på landsbygden och i samverkan med myndigheter på alla nivåer blir en viktig del i återuppbyggnadsarbetet. Stöd till denna process ger grannsamarbetet en särskild dimension och blir ett viktigt komplement till andra satsningar på infrastruktur, miljöskydd etc. Ett utvecklat samarbete ger också värdefulla impulser och kontakter för vår bygderörelse och berikar därmed vårt svenska utvecklingsarbete.
Det finns exempel på satsningar med denna inriktning. Ett sådant är det SIDA-finansierade landsbygdsprogrammet Kodukant (ung Hembygd) i Estland. Kodukant handlar om att mobilisera resurserna (särskilt de mänskliga), att ändra attityder och arbetssätt även uppåt i hierarkin och att påverka den nationella politiken. Det är ett basprogram för insatser på den estniska landsbygden och bygger på ett brett erfarenhetsutbyte mellan Sverige och Estland på olika nivåer – inte minst bynivån. Folkbildning är ett viktigt inslag i Kodukant.
Kodukant inriktas på tre huvudområden: att utveckla den lokala demokratin, att stimulera småföretagandet och entreprenörskapet och att uppmuntra samverkan i lokala föreningar, kooperativ, byalag etc. En rad olika delprojekt utvecklas inom olika temaområden: kvinnor, ungdomar, telestugor, ekoturism etc.
Ala Landsbygd vid Sveriges Lantbruksuniversitet har varit huvudansvarig i Sverige. Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva har medverkat i processen. Många andra har engagerat sig, bl a byautvecklingsgrupper, kommuner och länsstyrelser. Kodukant avslutades som SIDA-projekt vid årsskiftet 97/98.
Kodukant har resulterat i flera hundra aktiva byar, kommunala byanätverk och regionala byasammanslutningar i de flesta län. Två landsbygdsriksdagar har hållits efter svensk förebild och med medverkan från bl a Folkrörelserådet. En nationell Kodukantförening – systerorganisation till Folkrörelserådet – har bildats. Precis som i Sverige står ofta kvinnorna i täten för det lokala utvecklingsarbetet.
En rad insatser har gjorts av den estniska regeringen och parlamentet för att stimulera den lokala processen. Ett exempel är ett nationellt byaprogram finansierat över den estniska statsbudgeten. Kodukant har också bidragit till att etablera en förhållandevis god beredskap för landsbygdsinsatser vid ett estniskt EU-inträde. Kodukant har verkat i den anda som EU-kommissionen förespråkar som vägledande för den europeiska landsbygdspolitiken.
Kodukant består av alla de delar som bör känneteckna insatser inom vårt grannlandssamarbete österut och som bedöms viktiga i regeringens proposition. Dessutom har Kodukant en tydlig regionalpolitisk profil, där också de små byarna i de perifera bygderna innefattas.
Även om Kodukant utvecklats till en alltmer självgående process behövs uppbackning ytterligare en tid för att den ska växa sig riktigt stark. De enskilda byagrupperna bör hjälpas fram genom kontakter med vänbyar i Sverige (och andra länder). Samarbete bör utvecklas mellan byanätverken på kommun- och länsnivå och kontakterna bör utvecklas mellan Kodukants nationella byaråd och Folkrörelserådet.
Hittills har Kodukant i huvudsak fått stöd från SIDA direkt eller indirekt via Svenska Kommunförbundet och särskilda länsstyrelsemedel. För vissa temaprojekt och för kommun- och länsstyrelsekontakter bör ytterligare SIDA-medel kunna komma i fråga. Däremot har SIDA uttalat att man inte är berett att stödja den mer allmänna processen och mentorskapet i fortsättningen. Folkrörelserådet har sökt medel hos statsministern, Östersjörådet och hos EU:s PHARE-program men utan resultat.
Någon motsvarighet till Kodukant finns inte i de andra grannländerna. Utvecklingsarbete på bynivån förekommer förstås – särskilt i Polen finns goda exempel. Vissa kontakter har etablerats mellan den svenska bygderörelsen och lokala utvecklingsarbeten i de andra länderna. Kodukant kan tjäna som förebild för insatser i dessa länder och insatser bör göras för att där sprida idéerna bakom Kodukant.
Ett annat initiativ som förtjänar att nämnas och som bör stödjas är nätverket Ecovast Sveriges strävan efter att stärka det lokala perspektivet i Baltic 21. Arbetet har hittills drivits sektorsvis utan att grundidéerna bakom Agenda 21 om medborgarsamverkan fått särskilt stort utrymme. Ett första steg togs vid ett seminarium på Rügen i mars av de svenska och tyska Ecovast-sektionerna, bekostat av Friedrich Ebert Stiftung. Medel söks hos Miljödepartementet och Nordiska ministerrådet för fortsatta insatser. En grundidé är att lokala medborgargrupper ska stimuleras till att aktivt medverka i miljöarbetet runt Östersjön.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa år 1999–2001 bör finnas utrymme för den typ av projekt som Kodukant utgör.
|
Berit Andnor (s) |
Leo Persson (s) |