I propositionen kommer regeringen med ett förslag till ett treårsprogram för år 1999–2001 för Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa.
Målen är desamma som fastställdes av riksdagen i maj 1995:
att främja en säkerhetsgemenskap,
att fördjupa demokratins kultur,
att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,
att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Enligt beslut av riksdagen i juni 1996 skall hela utvecklingssamarbetet också präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Verksamheten skall enligt förslaget inriktas på att främja medlemskap i EU för Estland, Lettland, Litauen och Polen. När det gäller Ryssland och Ukraina gäller det att integrera dem i det europeiska samarbetet.
Under rubriken 4.4.3 Den sociala dimensionen framhålls vikten av att sociala reformer är integrerade i den ekonomiska politiken för att den ekonomiska reformprocessen skall lyckas. Det är främst genom ekonomisk tillväxt och genom en möjlighet för människor att själva påverka sina liv, som levnadsstandarden kan höjas. Våra samarbetsländer står inför utmaningen att ta hänsyn till de ansträngda statsfinanserna samtidigt som man försöker anpassa socialpolitiken.
En skildring ges av försämringen av levnadsvillkoren som tog sin början redan under 1980-talet men som förvärrades under 1990-talet. För tidig död för mer än en miljon människor, minskat invånarantal i samtliga samarbetsländer bland annat på grund av sjunkande nativitet är en del av bilden. Inkomstklyftorna och fattigdomen har ökat betydligt sedan omvandlingen inleddes. I Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Ukraina anses omkring en tredjedel av invånarna fattiga enligt UNDP. När en del av utrikesutskottet nyligen besökte Lettland, uppgav Dr Olafs Bruvers, chef för Lettlands Nationella institut för mänskliga rättigheter, att så mycket som
60 % av Lettlands befolkning lever under fattigdomsgränsen.
Inför EU-medlemskapet måste betydande reformer ske när det gäller arbetsmiljö, arbetsrätt och jämställdhet. Likaså måste pensionssystemen moderniseras och förbättras. Stora folkhälsoproblem finns i samarbetsländerna. Medellivslängden har sjunkit och spädbarnsdödligheten har ökat, men i vissa av länderna finns tendens till att trenderna håller på att brytas. Dålig kost liksom hög konsumtion av alkohol och tobak har negativ inverkan på folkhälsan.
Hjärt- och kärlsjukdomar, lungcancer och diabetes blir allt vanligare och även gamla infektionssjukdomar som tuberkulos har fördubblats i Ryssland och Lettland sedan 1991.
Mödradödligheten i samband med förlossningar har ökat i de baltiska länderna. Antalet aborter växer oroväckande. I Ryssland är antalet aborter dubbelt så stort som antalet födslar.
Barnens situation har försämrats under senare år. Deras allmänna hälsotillstånd är dåligt. Inte minst barn på institutioner är utsatta liksom även barn med funktionshinder, flyktingbarn och barn till minoriteter. Det påstås att en miljon barn i Ryssland bor på institutioner. Enligt en rapport från Unicef har antalet barn på institution ökat med 75% i Estland de senaste åren och med 35–40% i Ryssland och Lettland. Enligt samma rapport är det 5% av barnen i Ryssland som inte går i skolan, vilket betyder 100 000 barn per årskurs. Även i flera av de andra samarbetsländerna är det många barn som inte går i skolan och höga siffror för gatubarn uppges. Sexuell exploatering av barn är ett växande problem liksom den ökande kriminaliteten bland de unga.
Enligt propositionen pågår en hel del svenska samarbetsinsatser redan på det sociala området. Regeringen tänker också öka samarbetet genom stöd till institutionsuppbyggnad såväl inom hälso- och sjukvård som inom social omsorg. I remissvaren på Sidas skrivelse om behov av fortsatt svenskt stöd framhålls behovet av utökat stöd på det sociala området. Nästan alla remissinstanser stödjer skrivelsens förslag om ett nytt femte huvudmål för främjande av en social trygghet men detta avvisas av regeringen.
Det är glädjande att regeringen nu mycket tydligare lyfter fram vikten av att sociala framsteg sker i takt med den ekonomiska utvecklingen. I en kristdemokratisk kommittémotion, 1997/98:U218, klargjorde vi speciellt barnens utsatta situation i vårt närområde och föreslog åtgärder för att ge stöd åt våra grannländer. Vi menade att det faktum att många barn inte gick i skolan kunde undergräva själva den demokratiska utveckling som är ett av huvudmålen för vårt utvecklingssamarbete. Vi noterar att regeringen talar om ökat stöd främst till institutionsuppbyggnad och övergripande system- och organisationsutveckling. Regeringen nämner också att särskild uppmärksamhet skall ägnas åt barnens situation.
Propositionen är dock inte särskilt konkret beträffande hur man ska stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling. Tyvärr måste vi konstatera att det återstår mycket när det gäller den sociala utvecklingen och i vissa avseenden går den fortfarande åt fel håll. En hel del insatser har gjorts inte minst från olika kyrkor och enskilda organisationer. Även om det rör sig om begränsade förbättringar för ett fåtal, är det naturligtvis mycket betydelsefullt för dem som får ta del av stödet. Det är viktigt att denna typ av insatser uppmuntras, får spridning och kan fortsätta i ökad utsträckning. För att hjälpen skall kunna nå ut på bredare basis och inte förbli små isolerade öar, vill vi understryka vikten av att den kunskapsöverföring och de systemförbättringar som förmedlas från svenskt håll får fortsätta och utvecklas.
Kristdemokraterna menar ändå att det sociala stödet måste intensifieras och konkretiseras i en övergångsperiod, om inte alltför stora värden skall gå förlorade. Barnen är framtiden och deras betydelse för ett lands utveckling kan inte överskattas. Dagens försummade barn blir lätt framtidens förlorade barn. Därför anser Kristdemokraterna att samarbetsländerna måste få stöd och hjälp att komma igång omedelbart när det gäller utbildning, barnens skolgång, hjälp till barn på institutioner, hjälp för att förhindra att så många barn hamnar på institution, hjälp till hälso- och sjukvård och stöd till barn som på olika sätt är utsatta. Även för de vuxna, som befinner sig i ett utsatt läge, är det angeläget att de sociala framstegen inte dröjer för länge.
Utvecklingen av det mänskliga kapitalet måste gå hand i hand med den ekonomiska omvandlingen eller helst ligga något före, om inte de ekonomiska framstegen skall stoppas upp. Även i Asien understryks nu vikten av att den sociala utvecklingen måste gå framåt för att ekonomin skall kunna stabiliseras igen med hjälp av det enorma ekonomiska stöd som nu sätts in från världssamfundet.
Den önskvärda utvecklingen på det sociala området måste konkretiseras i landstrategierna för samarbetsländerna. De olika problemen, som orsakar mycket lidande och som också är ett hinder för en framgångsrik ekonomisk omvandling, måste identifieras och preciseras i varje särskilt samarbetsland tillsammans med landets myndigheter och forskare. Ett åtgärdsprogram bör sedan utarbetas tillsammans av parterna så konkret att resultatet kan utvärderas. Det bör handla om mer övergripande kunskapsöverföring och institutionsuppbyggnad men detta är enligt vår mening inte tillräckligt i dagens läge. Åtgärder mer direkt inriktade på att hjälpa barn och vuxna i ett utsatt läge att förändra sin livssituation måste också tillgripas för att få fart på utvecklingen.
Vi vill här lyfta fram det arbete som redan utförs av föreningar och kyrkor, kommuner och vänorter. Detta arbete måste breddas och många fler bli aktiva för att samarbeta med olika partner i samarbetsländerna. Information från Sida om de problem som identifierats bör göras lättillgängliga för kommuner och olika organisationer. Viljan att hjälpa och engagera sig personligen är enligt vår mening mycket stor, om det finns praktiska möjligheter. Vi är också övertygade om att en konkretisering och information om hjälpbehoven i vårt närområde skulle vara mycket positivt för biståndsviljan. Om så många människor som möjligt i vårt land får tillfälle att knyta personliga kontakter med människor i våra grannländer, bidrar det till det civila samhällets framväxt och styrka i dessa länder och det är samtidigt utvecklande för våra egna medborgare.
Kristdemokraterna anser att det finns fog för det nya femte huvudmål för främjande av social trygghet som föreslagits i utvärderingen av Sveriges samarbete med Öst- och Centraleuropa (Ds 1997:75). Vi håller med om att möjligheterna till social utveckling hänger nära samman med den ekonomiska omvandlingen Vi tror dock att situationen i samarbetsländerna är så allvarlig att den sociala tryggheten behöver fokuseras mer än vad som skett. Om inte den sociala utvecklingen får positiva förtecken, riskerar även den ekonomiska omvandlingen att stoppas upp, förutom att alltför många människor fortsätter att fara mycket illa.
När det gäller en miljömässigt hållbar utveckling i samarbetsländerna har de 132 största föroreningskällorna identifierats och ett åtgärdsprogram för Östersjöområdet har upprättats. Det är minst lika angeläget att det mänskliga kapitalet inte får förödas. Kristdemokraterna menar att en liknande identifiering av ”hot spots” snarast måste ske på det mänskliga området. Ett brett åtgärdsprogram måste upprättas och prioriteringar måste tas fram.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kyrkors och enskilda organisationers insatser i Central- och Östeuropa måste uppmuntras,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att insatser på det sociala området ytterligare måste intensifieras och i likhet med miljövårdsinsatserna konkretiseras i landstrategierna för samarbetsländerna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgänglighet av information från Sida till kommuner och organisationer angående problem och behov i samarbetsländerna,
att riksdagen beslutar om sådan ändring av målen för Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa att ett nytt huvudmål för främjande av social trygghet införs.
|
Ingrid Näslund (kd) |
|
|
Åke Carnerö (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Fanny Rizell (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |