Ett ofta förbisett miljöproblem som hör ihop med kärnkraften är uranbrytningen. Ändå är det ursprunget till kärnkraftsproduktionen. I början av den svenska kärnkraftsepoken producerade vi vårt eget uran i stora dagbrott. När det blev uppenbart vilka oerhörda ingrepp på närmiljön detta skulle innebära så stängdes dessa anläggningar i Ranstad och kärnkraftsindustrin började importera sitt bränsle från utlandet.
Idag importeras uran från Australien, Kanada och det forna Sovjet. Uranet bryts antingen i underjordiska gruvor eller i dagbrott. Det är de senare som ger störst miljöpåverkan i form av stora öppna hål i landskapet och enorma slagghögar med hög radioaktivitet. Dessa högar hålls blöta så länge gruvan är i drift men glöms ofta bort när gruvan blir nerlagd.
För varje ton uranoxid uppstår ca 40 000 ton avfallsmaterial som lämnas på slagghög. Dessa material innebär 85 % av originalstrålningen. När högen torkar ut sprids radioaktiviteten med vinden som damm. Ofta läcker radioaktivitet ut i vattendrag och sprids ut i ekosystemet. När uranet bearbetas används stora mängder vatten och giftiga ämnen som svavelsyra. Allt detta gör att uranbrytningen är en mycket giftig hantering.
Flytande radioaktivt och toxiskt avfall från uranbrytningen läcker ut från de dammar där de förvaras och tränger ner till grundvattnet. Undersökningar tyder på att detta grundvatten rör sig mot färskvattenreservoarer.
Extremt höga radonhalter har uppmätts i ett stort antal hus i områden, där en stad är placerad mitt över gruvområdet. Detta på grund av gruvdriften.
Grundvattenhöjning på grund av stora mängder vatten som används vid uranbrytningen.
70 % av världens uranresurser ligger i områden där ursprungsbefolkningar bor – i Afrika, Asien, Australien, Nord- och Sydamerika. Dessa folk har drabbats hårt av gruvdriftens negativa effekter medan de inte fått några fördelar av gruvans existens. Exempel på ursprungsbefolkningar som utsatts för strålning och förorenat vatten är Kanadas indianer, Australiens aboriginer och Namibias bushmän.
Än i dag garanteras många av dessa folk inte de rättigheter och det självbestämmande som nämns i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och som de själva krävt, till exempel vid Världsrådets för urbefolkningar konferenser eller vid FN-konferenser i Genève i Schweiz.
Sedan 1989 finns också en ILO-konvention som berör urbefolkningar (egentligen ursprungsfolk och stamfolk) i självstyrande länder. Enligt konventionen skall ursprungsfolkens äganderätt och besittningsrätt till den mark som de traditionellt bebor erkännas. Åtgärder skall vidtas för att skydda deras rätt att nyttja mark som inte uteslutande bebos av dem. Ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar som hör till deras mark skall särskilt skyddas. De skall ha rätt att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av dessa tillgångar. Sverige röstade för denna konvention, men har ännu inte undertecknat den, vilket däremot Norge, Mexiko, Bolivia och Colombia gjort. I slutet av 1994 skrev också Danmark och Finland under.
Den pågående uranbrytningen och dess inbyggda infrastruktur (industriella aktiviteter, utvecklingspolicies och brytningsaktiviteter) i områden där ursprungsfolk är bosatta kränker deras allmänna bestämmanderätt över naturtillgångar, dvs. rätten till användning och förvaltning av dessa tillgångar.
Just nu står australiska staten inför beslutet att öppna en serie nya urangruvor i Australien. Jabiluka i urinvånarnas land är den första i raden. Där finns en av de rikaste uranfyndigheterna i världen. Jabiluka ligger i Kakadu National Park, Australiens mest berömda naturreservat.
Miljöministeriet har gett klartecken till att börja bryta och man väntar på exportlicens. En proteströrelse har startat mot uranbrytning i hela världen och i oktober kommer urinvånare från de kontinenter som är berörda att göra en turné genom Europa för att protestera mot att dessa länder köper uran från urinvånarnas (oftast) heliga mark.
Uranet från respektive länder används i Sverige för kärnbränsleproduktion och inom EU:s försvarspolitik för kärnvapenprov. Både uranbrytningen och transporter visar att kärnkraftens negativa effekter inte bara begränsar sig till Sverige. Det enda sättet att bli av med denna miljöförstöring är att stoppa all kärnkraft och stoppa importen av uran. En utredning med uppdrag att specificera användningen av uran i det svenska energisystemet, i synnerhet i den svenska kärnbränsleproduktionen, bör göras av oberoende expertis. Utredningen bör omfatta mängd av använd uran, involverade uranbrytningsföretag, urankällor specificerade enligt ursprungsland, miljö- och hälsoriskbedömningar från uranbrytning till aska, respektive konsekvensanalyser och kränkningar av ursprungsfolkens mark och naturtillgångar.
Sverige bör jobba aktivt på det internationella planet (EU, FN, VHO) för urbefolkningens rätt till självbestämmande, besittningsrätt till den mark som de traditionellt bebor och rätt till användning, förvaltning och skydd av alla naturtillgångar som hör till deras mark.
Sverige bör lägga fram ett förslag inom EU:s ministerråd att upphäva Euratom-fördraget från 1957. Sverige bör i stället ta ledarrollen inom den europeiska unionen för ett nytt energifördrag om förnyelsebara energikällor.
IAEA, det internationella atomenergiorganet, verkar aktivt för att sprida kärnkraften i världen. Vi anser att det är helt felaktigt och ologiskt att Sverige okritiskt deltar i IAEA:s verksamhet, i stället bör Sverige driva frågan att ändra IAEA:s verksamhet och ta initiativ till en reform av artikel 1 och verka för inrättandet av en solenergikommission inom FN.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ratificera ILO-konventionen nr 169,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör arbeta aktivt på det internationella planet (EU, FN, VHO) för urbefolkningens rätt till självbestämmande och besittningsrätt till sin mark,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ge en oberoende utredning i uppdrag att specificera användningen av uran i det svenska energisystemet,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Euratom och ett nytt energifördrag,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ internationellt för en refom av IAEA - Atomenergikommissionen och verka för inrättandet av en solenergikommission inom FN,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ för en kärnkraftsavveckling internationellt.2
|
Eva Goës (mp) |
|
|
Birger Schlaug (mp) |
Ragnhild Pohanka (mp) |
|
Per Lager (mp) |
Elisa Abascal Reyes (mp) |
1 Yrkandena 1 och 2 hänvisade till KU.
2 Yrkandena 3, 4 och 6 hänvisade till NU.