Nordiskt samarbete är av gammalt datum, långt äldre än Nordiska rådet som grundades 1952. Det nordiska samarbetet grundar sig på gemensamma kulturella och politiska värden. De enskilda ländernas identitet i Norden är stark, men samtidigt och parallellt finns här en nordisk identitet som bygger på relationer och kulturella traditioner. Nordiska rådet är ett parlamentariskt forum, som tillsammans med Nordiska ministerrådet har till uppgift att samordna regeringarnas agerande. Samarbetets mellanstatliga karaktär har fört fram frågor och vittomfattande initiativ på det politiska området.
Vi står inför det faktum att Island, Norge och Danmark är medlemmar i NATO. De nordiska länderna har även anknytning till andra säkerhetspolitiska organisationer i Europa. Finland, Sverige och Danmark utgör tillsammans EU i Norden. För att nå någon framgång med en samlad nordisk säkerhetspolitik måste vi därför bygga nya nätverk inom FN och OSSE, där samtliga nordiska länder är med. Med vår geografiska och kulturella närhet, med vårt grannskap till Ryssland, Atlanten och Europa menar Vänsterpartiet att ett nordiskt samarbete även på det försvars- och säkerhetspolitiska området är både möjligt och önskvärt.
Vi utgår från att de nordiska ländernas folk står varandra väldigt nära. Vi har likartade språk och liknande demokratiska och kulturella traditioner. Detta sammantaget gör att vi gemensamt kan bilda en fredszon som bygger på mellanfolkligt samarbete, som är kärnvapenfri och som arbetar för nedrustning.
Norden har redan i dag ett säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete. De nordiska länderna har länge samarbetat i FN och OSSE. Bl.a. hade vi genom FN:s försorg en gemensam fredsstyrka i Jugoslavien. Vänsterpartiet önskar nu att utveckla detta samarbete genom att upprätta en atomvapenfri zon i Norden i samverkan med organen FN och OSSE. Kampen mot atomvapen måste förstärkas. Det finns atomvapen på jorden i sådan omfattning att mänskligheten kan utplåna sig flera gånger om. Spridningen av atomvapen fortsätter och alltfler länder är benägna att skaffa sig dem. Vänsterpartiet tror inte på att upprustning är lösningen på fredsproblematiken. Vi måste helt enkelt finna andra vägar till fred och försoning i världen. Sveriges regering bör driva denna fråga i Nordiska ministerrådet.
Genom att införa en atomvapenfri korridor går det att bygga vidare på samverkan inom fredspolitiken, ett samarbete som på sikt kommer att leda fram till en nedrustning i våra respektive länder. På kort sikt kan ett samarbete minska utgifterna för försvaret, genom samordning av övningsområden, teknik, utbildning, forskning m.m. Norden skulle kunna bli ett gott exempel och förebild för mellanstatligt samarbete och vara en motkraft till andra länder som tror att lösningen på freden är en upprustning. En samordnad restriktiv export av vapen är en snabb och effektiv åtgärd i fredsbefrämjande syfte som ger resultat även utanför Norden.
De nya säkerhetspolitiska utmaningarna är kopplade till miljöhot och till de instabila förhållandena i delar av Central- och Östeuropa – särskilt på det sociala området – till etniska konflikter och organiserad kriminalitet. Situationen i Nordens närområden, särskilt i nordvästra Ryssland, innefattar en omfattande, både civil och militär, kärnteknisk verksamhet. De otillfredsställande säkerhetsanordningarna och dåliga lagringsmöjligheter för det radioaktiva avfallet utgör även ett hot för de nordiska länderna. Det är faktiskt ett av de största miljömässiga och säkerhetspolitiska hot vi står inför i dag. Även om ansvaret i första hand måste bäras av de enskilda staterna själva, gör den geografiska närheten att det ligger i Sveriges intresse att bidra till att minska risken för radioaktiva föroreningar.
Vi måste integrera dessa utmaningar i det säkerhetspolitiska samarbetet och därmed anta ett säkerhetsbegrepp som blir vidare än det traditionella. Samtidigt kvarstår säkerhetspolitikens mål att bevara frihet och nationell suveränitet, och att ett militärt försvar ses som en nödvändighet för att trygga detta.
I samband med rapporten Nordiskt samarbete i en ny tid beslutade Nordiska rådets session i Reykjavik i mars 1995 att utrikes- och säkerhetspolitiken skulle vara en prioriterad fråga i det nordiska samarbetets fortsatta arbete. Vänsterpartiet anser att det nu är dags att intensifiera detta arbete.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Norden som kärnvapenfri zon,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restriktiv vapenexport,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöfrågorna i säkerhetsarbetet.
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
|
|
Eva Zetterberg (v) |
Bengt Hurtig (v) |
|
Kenneth Kvist (v) |
Jan Jennehag (v) |