En inhemsk försvarsindustri är nödvändig för trovärdigheten för vår förmåga att bedriva en militärt alliansfri politik byggt på ett eget försvar. Centerpartiet konstaterar att Försvarsmakten inte efterfrågar försvarsmateriel i sådan omfattning att svensk försvarsindustri kan överleva enbart på det svenska försvarets beställningar. Exportframgångar blir därmed en nödvändighet för ett fullföljande av den säkerhetspolitiska linje Sverige valt.
Centerpartiet finner det angeläget att förstärka det nordiska försvarsmaterielssamarbetet. Centerpartiet föreslår att regeringen, som innehar ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet under 1998, initierar en översyn av lagstiftningen och tillämpning av densamma avseende krigsmaterielexport i de olika nordiska länderna i syfte att uppnå en tillnärmning av lagstiftning och praxis för krigsmaterielexport. Regeringen bör vidare ta initiativ till ett närmare samarbete mellan de nordiska länderna på materielområdet och uppmuntra till ett närmare samarbete mellan berörda myndigheter på nordiskt plan.
Centerpartiet sluter upp bakom Sveriges restriktiva politik vad beträffar export av krigsmateriel. Riktlinjerna för export av krigsmateriel för strid samt övrig krigsmateriel behöver inte förändras. Centerpartiet anser däremot att begreppet följdleveranser och dess räckvidd behöver tydliggöras och beakta mänskliga rättigheter.
Sverige måste, som en militärt alliansfri stat, trygga sitt oberoende med hjälp av ett starkt och självständigt försvar. En inhemsk försvarsindustri är nödvändig för trovärdigheten för vår förmåga att bedriva en militärt alliansfri politik byggt på ett eget försvar. Ett försvar som inte kan köpa inhemskt producerad krigsmateriel inom ett antal nyckelområden har inte det mått av oberoende som behövs för att göra vår säkerhetspolitiska linje tydlig och trovärdig.
Centerpartiet och regeringen formulerade sig i prop. 1996/97:4 på följande sätt: ”Den svenska försvarsindustrins förmåga som kvalificerad leverantör av högteknologiska produkter har ett fortsatt stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde. Ett säkerställande av Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning utgör en viktig del av försvarspolitiken.” Detta gäller även framgent. 1996 års försvarsbeslut syftar till att skapa ett modernt totalförsvar som kan anpassas till en skiftande säkerhetspolitisk utveckling. Den materiella förnyelsen fortsätter.
Centerpartiet vill peka på att det förslag till lokalisering av fredsförbanden som återfanns i propositionen och som fick riksdagens stöd bland annat innebar att ytterligare 100 miljoner kronor årligen, utöver ÖB:s förslag, avdelas för teknologisatsningar. Vid den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1998 skall prövas vilka försvarsteknologiska kompetenser som är nödvändiga för att säkerställa att anpassning kan genomföras.
Den positiva säkerhetspolitiska utvecklingen i Sveriges närområde, den allmänna avspänningen och det ökande internationella samarbetet skapar nya förutsättningar, och den nya öppenheten i Europa och Sveriges inträde i EU ger behovet av nationellt oberoende en delvis ny karaktär. Förändringarna ställer svensk försvarsindustri inför betydande utmaningar. Centerpartiet konstaterar att Försvarsmakten inte efterfrågar försvarsmateriel i sådan omfattning att svensk försvarsindustri kan överleva enbart på det svenska försvarets beställningar. Exportframgångar blir därmed en nödvändighet för ett fullföljande av den säkerhetspolitiska linje Sverige valt. En försvarsindustri som är fullständigt beroende av inhemsk efterfrågan och som utan undantagsmöjlighet är förbjuden att exportera har ringa möjlighet att upprätthålla den kompetens och kvalitet som är nödvändig för att skapa trovärdighet åt vår militära försvarsförmåga.
Vad som ovan anförts om den svenska försvarsindustrins betydelse bör ges regeringen tillkänna.
Den internationella efterfrågan på krigsmateriel har minskat kraftigt de senaste åren. För svenskt vidkommande märks den krympande marknaden. 1989 exporterades krigsmateriel för strid för cirka 6 miljarder kronor. Under perioden 1990–95 pendlade exporten runt 3 miljarder kronor årligen, väl att notera att statistiken för 1993–1995 också innefattar export av övrig krigsmateriel som före 1993 var i stort sett oreglerad. Statistiken för 1996 visar en minskning jämfört med 1995 med närmare 7 procent. Utförseln uppgick 1996 till 3087 miljoner kronor och utgjorde cirka 0,54 procent av den totala svenska varuexporten.
Centerpartiet vill framhålla att den sjunkande försäljningen av svensk krigsmateriel är en naturlig följd av den minskande efterfrågan på krigsmateriel, inte ett uttryck för bristande kvalitet eller resultatet av ett avvikande regelverk för krigsmaterielexport. Detta resultat av det kalla krigets slut, den allmänna avspänningen och demokratiseringen är mycket tillfredsställande och utvecklingen inger förhoppningar om fortsatt nedrustning de närmaste åren. Centerpartiet vill understryka att försäljningsminskningen samtidigt medför att den svenska försvarsindustrin kommer att få brottas med än större problem. För anställda som mister jobbet och för orter som drabbas av minskad sysselsättning kommer försvarsindustrins problem att medföra svåra påfrestningar.
Centerpartiet har aktivt medverkat till riksdagens beslut att Sverige bör eftersträva att ingå i WEAG (Western European Armaments Group). Utan utländska kontakter och utan samarbete och export urholkas försvarsindustrins kompetens. Sverige är redan i dagsläget internationellt beroende i betydande utsträckning, även avseende försvarsmateriel. Alternativet till ett ökat internationellt försvarsmaterielsamarbete är inte att öka självförsörjningen, för detta talar varken ekonomiska eller tekniska argument, utan ett ökat beroende av import av kompletta system.
Bryskt uttryckt står vi inför två alternativ: antingen lyckas vi fördjupa samarbetet mellan de europeiska företagen på området eller så kommer dessa att försvinna var för sig inför en övermäktig konkurrens från de amerikanska företagen. Riksdagen har valt den europeiska samarbetsvägen. Detta förbättrar möjligheterna att bevara svensk kompetens på försvarsindustriområdet. Det ökar vår industris möjligheter att tävla om utländska anbud.
Centerpartiet vill också framhålla att ett utökat samarbete mellan myndigheter på försvarsmaterielsområdet är av stor vikt för att förbättra försvarets förmåga till anpassning. Partiet finner det slutligen viktigt att framhålla att varje land självt bestämmer inom vilka samarbetsområden det önskar delta. Samarbetet skall bedrivas inom de ramar som riktlinjerna för vår krigsmaterielexport anger och med bibehållen militär alliansfrihet.
Centerpartiet finner det angeläget att förstärka det nordiska försvarsmaterielssamarbetet inom ramen för, och som ett lämpligt utvecklingssteg i, ett bredare europeiskt samarbete. Ett utvecklat samarbete på nordiskt plan mellan olika tillverkare, mellan myndigheter och mellan regeringar torde ge komparativa fördelar. Centerpartiet menar att Norden, trots ländernas olika säkerhetspolitiska val, utgör en viktig plattform för försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete.
Reglerna för krigsmaterielexport skiljer sig inte nämnvärt åt mellan de nordiska länderna. Däremot kan det finnas skillnader i den nationella tillämpningen av respektive lands regelverk. Centerpartiet föreslår att regeringen, som innehar ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet under 1998, initierar en översyn av lagstiftningen och tillämpning av densamma avseende krigsmaterielexport i de olika nordiska länderna i syfte att uppnå en tillnärmning av lagstiftning och praxis för krigsmaterielexport. Regeringen bör vidare ta initiativ till ett närmare samarbete mellan de nordiska länderna på materielområdet och uppmuntra till ett närmare samarbete mellan berörda myndigheter på nordiskt plan.
Vad som ovan anförts om en tillnärmning på nordiskt plan av lagstiftning och praxis för krigsmaterielexport och om ett närmare samarbete inom området försvarsmateriel, bör ges regeringen tillkänna.
Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras genom lagen om krigsmateriel (1992:1300) och förordningen om krigsmateriel (1992:1303). Krigsmateriel indelas i två kategorier. Vapen och stridsammunition faller inom kategorin krigsmateriel för strid medan icke förstörelsebringande materiel återfinns i kategorin övrig krigsmateriel.
I riktlinjerna för export av krigsmateriel för strid markeras att tillstånd till export icke bör ges till en stat som befinner sig i väpnad konflikt med en annan stat, en stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt, en stat som har inre väpnade oroligheter eller en stat där det förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter. För utförsel av övrig krigsmateriel gäller att tillstånd bör ges till länder som inte befinner sig i väpnad konflikt med någon annan stat, som inte har inre väpnade oroligheter eller där det inte förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Övrig krigsmateriel omfattas sålunda av något mindre snäva riktlinjer. Riktlinjerna är inte lagfästa men godkända av riksdagen.
Riktlinjerna omfattar också begreppet följdleverans. För sådan bör tillstånd ges om inte ovillkorligt hinder möter. Exempel på ovillkorligt hinder är FN-sanktioner. I riktlinjerna jämställs reservdelar med t.ex. ammunition. Riksdagen påpekar att köparna av svensk krigsmateriel måste ha goda garantier för att få reservdelar eller ammunition till inköpt materiel. Samtidigt påpekas att riktlinjerna för följdleveranser inte innebär någon given rätt för en köpare att erhålla följdleveranser, varje ärende behandlas för sig.
Centerpartiet konstaterar att tillämpningen av riktlinjerna för följdleverans har varit föremål för en omfattande debatt under en längre tid.
Konstitutionsutskottet har i betänkande 1996/97: KU25 granskat praxisutvecklingen i fråga om följdleveranser. Konstitutionsutskottet har vidare granskat hanteringen av två regeringsbeslut, dels ett tillstånd att exportera tre fartygskanoner till Indonesien, dels tillståndsgivning till export till de s.k. Gulfstaterna.
Konstitutionsutskottet konstaterar att riktlinjerna för följdleveranser ger utrymme för att bevilja tillstånd utan att beakta förhållanden som berör respekt för mänskliga rättigheter i landet. Riksdagen följde utskottet i slutsatsen att granskningen ger regeringen anledning att överväga och precisera det avsnitt i riktlinjerna som behandlar följdleveranser.
Centerpartiet sluter upp bakom Sveriges restriktiva politik vad beträffar export av krigsmateriel. Riktlinjerna för export av krigsmateriel för strid samt övrig krigsmateriel behöver inte förändras. Centerpartiet anser däremot att begreppet följdleveranser och dess räckvidd behöver tydliggöras och beakta mänskliga rättigheter.
Vad som ovan anförts, om att begreppet följdleverans och dess räckvidd behöver tydliggöras och beakta mänskliga rättigheter, bör ges regeringen tillkänna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska försvarsindustrins betydelse,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tillnärmning på nordiskt plan av lagstiftning och praxis för krigsmaterielexport och om ett närmare samarbete inom området försvarsmateriel,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begreppet följdleverans och dess räckvidd behöver tydliggöras och att mänskliga rättigheter måste beaktas.
|
Anders Svärd (c) |
|
|
Helena Nilsson (c) |
Erik Arthur Egervärn (c) |
|
Marianne Andersson (c) |
Ingbritt Irhammar (c) |
|
Eskil Erlandsson (c) |