USA har utvecklat en helt ny kärnvapenstruktur. 40 miljarder US-dollar kommer att anvisas inom de närmaste 10 åren. Bland de nya kärnvapnen ingår underjordiska missiler med syfte att angripa underjordiska mål och olika former av kärnvapen med syfte att slå ut telekommunikation och elektroniska anläggningar. Även Ryssland, Frankrike och Storbritannien är delaktiga i projekten. Projektet är en del av det s k Stockpile stewardship-program.
De första sprängningarna hade planerats till i juni 1996, men sköts upp – kanske beroende på reaktioner från både miljörörelser och för att inte störa de politiska pågående förhandlingarna om provstoppsavtal i Genève. Detta borde ha resulterat i olagligförklarande av kärnvapen och till ned/avrustning, inte upprustning, eftersom det står i inledningstexten följande: ”Det viktigaste skälet till ett provstoppsavtal är att stoppa den kvalitativa utvecklingen av kärnvapen”.
Nu har ändå ett kvalitativt test – subkritiskt – utförts 1997. Borde inte provstoppsavtalet ha inneburit stopp på alla prov och inkluderat de planerade subkritiska kärnvapenproven i Nevadaområdet? Det nya programmet är en nagel i ögat på Indien, Israel och andra länder som anser att de har rätt att bygga upp sitt försvar så länge kärnvapennationerna inte ned/avrustar. Det är mycket märkligt att världssamfundet i all tystnad tillåter USA att fortsätta med dessa subkritiska prov.
I ett svar på en fråga om subkritiska prov motiverade Lena Hjelm-Wallén att man inte kunde ta in de subkritiska proven i provstoppsavtalet eftersom ”Genèveförhandlingarna var i sitt slutskede och det vore olyckligt att ställa ytterligare krav och därmed utmana den internationella enigheten kring förbud mot kärnexplosioner.”
Nu har USA:s regering genomfört ett subkritiskt prov. Protestaktioner genomförs i landet och protestgrupperna ber om internationellt stöd. Även om proven är subkritiska vidmakthåller de kompetensen för atomsprängningar.
Regeringen och FN nonchalerar på det internationella planet USA:s subkritiska provsprängningar. Fördraget om fullständigt förbud mot kärnprovsprängningar, som slutförhandlades 1996 och därefter antogs med överväldigande majoritet av FN:s generalförsamling, förbjuder kärnvapenprov och alla andra kärnsprängningar. Fördraget har hittills undertecknats av över 140 stater däribland alla fem kärnvapenstaterna. Sverige har givetvis också undertecknat det.
”Vi måste dock oförtröttligt fortsätta ansträngningarna att få till stånd ett fullständigt avskaffande av kärnvapnen. Detta är och kommer att förbli en högprioriterad fråga för den svenska regeringen. Från svensk sida verkar vi självfallet aktivt härför på det internationella planet”, säger utrikesministern. Men om de subkritiska proven aldrig kommer upp på FN:s dagordning, så kan man knappast kalla det att arbeta aktivt för fullständigt avskaffande av kärnvapnen.
Utrikesministern har också uttalat följande: ”Jag lyfte fram Internationella domstolens rådgivande yttrande i fråga om kärnvapnens laglighet – och då särskilt skyldigheten att bedriva och slutföra förhandlingar som leder till kärnvapennedrustning i alla dess aspekter. Dessa frågor inbegriper också ett multilateralt legalt bindande avtal om s k negativa säkerhetsgarantier, dvs att kärnvapenstaterna förbinder sig att inte utsätta stater som avstått från kärnvapen för kärnvapenangrepp eller hot om sådana angrepp.”
Miljöpartiet de gröna har engagerat sig i kärnkraft–kärnvapenfrågan sedan tidernas begynnelse. Vi anser liksom Internationella domstolen att det är olagligt att inneha kärnvapen. Om det internationella världssamfundet inklusive Sverige godkänner de subkritiska proven, godkänner det att kärnvapnen utvecklas kvalitativt. Det är inte ett sätt att arbeta för ”kärnvapennedrustning i alla dess aspekter”. Vi anser att hårdsatsningen på subkritiska prov inte är en väg mot total ned/avrustning utan ett sätt att hålla uppe atombombskompetensen. Varför skulle USA annars satsa en sådan enorm summa på detta program? USA:s subkritiska kärnvapenprov utgör ett hot mot världsfreden och kommande generationer!
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall vara pådrivande på det internationella planet i frågorna om total kärnvapennedrustning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fortsätta ansträngningarna att få till stånd ett fullständigt avskaffande av kärnvapnen, inklusive subkritiska prov,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige ansluter sig till den Internationella domstolens uttalande om kärnvapnens olaglighet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aktivt driva frågan om negativa säkerhetsgarantier.
|
Eva Goës (mp) |
|
|
Annika Nordgren (mp) |
Bodil Francke Ohlsson (mp) |