Att definiera och förklara de mänskliga rättigheterna är betydligt enklare än att sammanfatta vad demokrati är. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 och de båda huvudkonventionerna från 1966 om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är tydliga. Det finns många definitioner vad gäller demokrati; de vanligaste är översättning av ordet, dvs folkstyre, samt att det betecknar ett samhälle där majoritetens vilja avgör hur staten styres genom fria val. Rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter som i sin tur garanterar likhet inför lagen och en trygg och säker vardag hör också dit.
Skrivelsen tar givetvis upp hur man i Sverige uppfattar innehållet i demokratibegreppet.
Man talar om ett faktiskt deltagande i det politiska livet, att det innebär att lösa mänskliga konflikter med fredliga medel. Likaså att om de nya demokratiska makthavarna efter en tid för att säkra sin ställning överger det demokratiska program man som opposition gick till val på, måste nya ställningstaganden göras vad gäller det svenska utvecklingssamarbetet och dess strategi.
”Varje utveckling mot demokrati är en maktkamp. Underpriviligierades krav på inflytande och lika behandling möts ofta av motstånd. Den som vill ändra på ordningen riskerar repressalier av dem som har makten”, står det i avsnittet om hur vi ser på demokrati. Där definieras också vad Sverige menar med en demokratisk kultur. Det innebär ”öppenhet, pluralism, ansvar och ömsesidig respekt” och ”Sveriges utvecklingssamarbete skall bidra till att förstärka en sådan kultur”. Miljöpartiet tar fasta på ordet skall, och menar, att här finns en tydlig programförklaring, att biståndet kan användas direkt för ett speciellt syfte. Orden verka för, främja och stödja är annars ord som flitigt och oftare används när det talas om mänskliga rättigheter och demokrati.
Miljöpartiet anser att biståndet är ett verktyg för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Vi har också i tidigare motioner talat om biståndet som ett säkerhetspolitiskt instrument. Regeringens skrivelse är tänkt att ”belysa förutsättningarna för att genom utvecklingssamarbetet stärka stödet till en demokratisk utveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna”. Ett partnerskapsavtal kan bli en tvingande ram för detta.
En av de senaste FN-konventionerna rör barnets rättigheter och var klar för undertecknande 1989. Trots att konventionen från 1966 gäller generellt för alla människor på jorden, talas det också om barnets rätt till särskilt skydd. Med barnkonventionen ville man alltså dessutom ha en omfattande och tydlig konvention om barnets rättigheter. Miljöpartiet har vid ett flertal tillfällen föreslagit, att god miljö skulle förklaras som en mänsklig rättighet. Vi menar att rätten till en god miljö står de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna mycket nära, och att en god miljö i många länder handlar om möjligheter att överhuvudtaget överleva, om man tillhör de utsatta och underpriviligierade i ett samhälle. I texten talas också om ”att förbättringar i fattiga människors levnadsvillkor kräver ett integrerat synsätt, där samverkan mellan politiska, ekonomiska, miljömässiga och sociala faktorer är avgörande”.
I konventionen från 1966 är tillfredsställande levnadsstandard och hälsa det närmaste man kan komma kravet om en god miljö. För att inte talet om nödvändigheten av en dräglig överlevnadsmiljö och alla insatser som utlovas för att skapa en ekologiskt hållbar utveckling endast skall bli en papperstiger både i Sverige och i övriga världen, borde Sverige arbeta för en internationell konvention om att en god miljö är en mänsklig rättighet.
En konsekvent biståndspolitik för demokrati och mänskliga rättigheter handlar om att påverka värderingar. Men det handlar också i nästa led, efter dialog och diskussioner, om regelverk, handling och resultat.
En del medlemsländer har erhållit undantag från vissa delar av en konvention genom reservationer. Det finns fall där reservationen står i direkt motsägelse till vad som är målet och meningen med konventionen. Om ett land undantagsvis får en övergångstid för att sedan följa konventionen, så bör en översyn göras kontinuerligt för att se till att reservationerna slutar gälla. Reservationer kan vara ett hinder i utvecklingssamarbetet. Här bör Sverige arbeta för regler som hindrar att man utnyttjar möjligheten att missbruka reservationer och på sikt stoppa reservationer till FN:s konventioner. Det är viktigt att konventionerna behåller sin status som internationell lag som medlemsstaterna skall följa.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att rätten till en god miljö erkänns som en självständig rättighet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reservationer inte får belasta FN-konventionerna.
|
Bodil Francke Ohlsson (mp) |