Globaliseringen ställer allt större krav på en modern och flexibel utrikesförvaltning. Relationerna till omvärlden blir viktigare för varje dag som går. Detta gäller det traditionella utrikespolitiska området, det handelspolitiska området och biståndssamarbetet. I en tid av snabb internationalisering är Utrikesdepartementet i behov av ständig förnyelse och tillräckliga resurser.
Ett kraftfullt och framgångsrikt agerande inom ramen för EU och särskilt dess gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik liksom arbetet på en gemensam europeisk säkerhetsordning fordrar en gedigen kompetens samt svensk diplomatisk närvaro i princip i hela Europa och Medelhavsområdet. UD:s centralförvaltning har nyligen omorganiserats. Inriktningen att sammanföra politik, handel och bistånd i enheter som har det sammanhållna ansvaret för våra relationer med respektive land är principiellt riktig.
Nu är det dags att också se över fältorganisationen. Denna bör naturligtvis utformas enligt samma principer och lokaliseras på för Sverige strategiskt riktiga platser.
Det är särskilt angeläget med en omedelbar diplomatisk närvaro i Minsk med tanke på den besvärande situationen för mänskliga rättigheter och demokrati i Vitryssland. En ambassad bör inrättas under nästa år. Den snabba globaliseringen fordrar också svensk diplomatisk närvaro i de utomeuropeiska industriländerna. Det var ett misstag att avveckla ambassaden i Wellington, eftersom Nya Zeeland är ett dynamiskt industriland med en för Sverige särskilt intressant samhällsutveckling.
Framväxten av dynamiska ekonomier i främst Asien och Latinamerika och förhoppningsvis snart södra Afrika ställer större krav på kontaktytor och kompetens. Dessa länders situation skiljer sig från de traditionella biståndsländerna. Samtidigt ställs det betydligt större krav på service där än i de traditionella industriländerna, där kontaktmönstret har utformats under många decennier. Med sin diplomatiska status och med sina kontakter i landet kan Sveriges ambassadörer spela en viktig handelspolitisk roll genom att underlätta för svenska företag att få tillträde till den lokala marknaden och kontakt med rätt personer. Av samma skäl kan också ambassaderna stimulera till utländska investeringar i Sverige.
EU-medlemskapet och den framväxande gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skärper kraven framför allt analytiskt och kompetensmässigt samtidigt som det kan ge vissa möjligheter till lättnader på andra områden.
Den svenska utrikesförvaltningens övergripande struktur bör ses över. En utgångspunkt bör vara att se över de långsiktiga ekonomiska ramar som är rimliga för utrikesrepresentationen och Utrikesdepartementet i Sverige. En analys bör också göras av de kostnader för utrikesförvaltningen som rätteligen bör belasta andra delar av svensk förvaltning och svenskt samhällsliv i övrigt. Det kan inte uteslutas att den kontaktskapande verksamhet som ambassader bedriver i åtskilliga fall ger intäkter för Sverige vilka mer än väl motsvarar kostnaden för utlandsmyndigheten.
Förutom frågan om utrikesrepresentationens omfattning och arbetsuppgifter bör också fördelningen mellan verksamheten utomlands och i Sverige övervägas. Förbättrad kommunikationsteknik kan möjliggöra administrativa och andra lösningar för framtiden som kan ge utrymme för förbättrad svensk diplomatisk närvaro. De möjligheter samverkan inom Norden och inom EU ger bör också belysas.
Utrikesdepartementet bör återfå ansvaret för biståndspolitiken. Detta ställer ökade krav på Utrikesdepartementets kompetens i utvecklingsfrågor. En särskild enhet med inriktning på fattigdomsutrotning, mänskliga rättigheter och demokratiutveckling bör inrättas i Afrika.
Vi avvisar kraftigt tankarna på en s k Tobinskatt (transaktionsskatt på internationella kapitalströmmar) som en tänkbar finansiering för Förenta nationernas verksamhet. Det skulle vara till stort men för hela jordens folk om man genom en sådan skatt skulle kasta grus i den mekanism som allokerar kapital mellan i stort sett alla jordens länder. Att målmedvetet arbeta för global frihandel inklusive fria kapitalrörelser, och samtidigt förespråka en Tobinskatt som finansiering för FN, är en mycket bakvänd ordning.
En transaktionsskatt på 0,5 procent, likt den Tobin föreslagit, skulle åsamka inte minst den tredje världen stor skada. Lågt räknat skulle transaktionsskatten på det totala kapitalflödet till tredje världen uppgå till ca 14 miljarder kronor. Det är dubbelt så mycket som det svenska bilaterala biståndet.
Anslaget B 4 Fredsfrämjande verksamhet bör föras över till utgiftsområde 7 där en samlad post skapas för all fredsfrämjande och konfliktförebyggande verksamhet.
Anslaget D 2 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling bör avvecklas. Det är inte rimligt att enskilda organisationer skall särbehandlas vad avser verksamhet med denna inriktning. Det kan lätt skapa ett beroende av statsmakten och dess intentioner som inte är önskvärt. Fria och frivilliga organisationer bör få stöd enligt generella principer och inte styras med specialdestinerade anslag.
SIPRI, vars verksamhet har spridning utanför landets gränser och som åtnjuter gott internationellt anseende, bör i betydligt större utsträckning kunna erhålla en bredare, internationell finansiering.
Med anledning av anslaget E 1 Inspektionen för strategiska produkter erinrar vi om vår motion 1995/96:U8 där vi förespråkade att tillståndsprövningen av ”dual use-produkter” skall delegeras till Kommerskollegium och att Krigsmaterielinspektionen med dess rådgivande nämnd borde ha fortsatt ansvar för krigsmateriel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk diplomatisk närvaro,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skyndsam översyn av hur Sverige skall representeras utomlands,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett avvisande av Tobinskatt,1
att riksdagen under anslag A 1 Utrikesförvaltningen anvisar 1 816 629 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar avveckla anslaget B 4 Fredsfrämjande verksamhet, som förs över till utgiftsområde 7 i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar avveckla anslaget D 2 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Göran Lennmarker (m) |
|
|
Inger Koch (m) |
Bertil Persson (m) |
|
Lars Hjertén (m) |
Sten Tolgfors (m) |
|
Hans Hjortzberg-Nordlund (m) |
Gustaf von Essen (m) |
|
Henrik Landerholm (m) |
1 Yrkande 3 hänvisat till FiU.
Gotab, Stockholm 1997