Regeringens skrivelse om Europeiska unionen under 1997 visar tydligt att EU fortsätter utvecklas i federalistisk riktning och att allt fler politikområden flyttas till överstatlig nivå. Den stora händelsen inom EU under 1997 var naturligtvis att regeringskonferensen nådde resultat i form av Amsterdamfördraget. Miljöpartiet har i en särskild motion (med anledning av prop 97/98:58 Amsterdamfördraget) redogjort för partiets synpunkter på Amsterdamfördraget och yrkat att fördraget måste ställas under en folkomröstning innan det ratificeras.
Miljöpartiets huvudkritik mot EU är att det redan stora demokratiska underskottet blir större och större. Vår utgångspunkt är att beslut ska fattas så nära de människor som berörs av besluten som möjligt. Ett beslut som är bra i södra Portugal är inte alltid bra i norra Sverige och vice versa, livssituationen skiljer sig så mycket att försöken att likrikta människorna i alla EU:s regioner är dömda att misslyckas.
När så mycket makt och pengar samlas långt ifrån medborgarna/skattebetalarna är risken också stor för korruption. Olika lobbyister, dvs personer som är anställda för att påverka de politiska besluten, har stort inflytande på vilka beslut som fattas, vilket gör att intressen med stora kapital bakom sig får oproportionellt mycket inflytande och att ekonomismen breder ut sig. Det stora avståndet mellan politiker och väljare gör också att det allmänna intresset för demokrati och politik blir allt mindre, en samhällsutveckling som naturligtvis är mycket farlig.
Med detta demokratiska underskott är det extra viktigt att regeringen försvarar svenska ståndpunkter och tar till vara medborgarnas intressen. Ett argument vi fick höra från ja-sidan inför folkomröstningen 1994 var att vi skulle gå med ”för att påverka”. Under Sveriges tre år i EU har det dock blivit tydligt att Sverige inte kan påverka besluten särskilt mycket. Miljöpartiet har naturligtvis förståelse för att Sveriges ministrar inte alltid kan få gehör för den ”svenska viljan”, men anser att regeringen tydligare bort markera en svensk ståndpunkt i många frågor där man under året lagt sig platt. Extra allvarligt är det i de fall regeringen svikit direkta vallöften som gavs inför folkomröstningen, t ex beträffande genteknikfrågor och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Även om regeringens skrivelse ger en översiktlig bild över utvecklingen inom EU under året anser Miljöpartiet att det saknas en mer djupgående analys över vilka effekter EU-medlemskapet haft och har på det svenska samhället och de enskilda medborgarna. Miljöpartiet yrkar därför att regeringen återkommer med en skrivelse kring vilka faktiska förändringar EU-medlemskapet haft för medborgarna, hur de demokratiska möjligheterna påverkats och vilka konsekvenser EU haft såväl på den offentliga som den privata ekonomin.
Miljöpartiet instämmer inte med regeringens beskrivning att Sverige fått gehör för sina prioriterade frågor. På kemikalieområdet har Sverige ännu inte fått någon acceptans för de svenska reglerna, någon ljusning vad gäller EU:s höga arbetslöshet kan inte ses, problemen med jordbrukspolitiken och EU:s utvidgning kvarstår etc. Miljöpartiets ståndpunkt är att Sverige bör verka för att EU i högre grad inriktar sig på frågor som inte kan lösas på nationell nivå, i första hand miljöfrågor, och verka för att tona ner samarbetet inom områden som passar bättre på nationell eller regional nivå.
Miljöpartiet ser positivt på Sveriges agerande för att få en gemensam förhandlingsstart för alla kandidatländer som uppfyller Köpenhamnskriterierna. Emellertid är det nu viktigt att gå vidare så att förhandlingarna med kandidatländerna blir till kandidatländernas fördel. Det är också av yttersta vikt att kandidatländernas medborgare garanteras god kännedomen om vad ett EU-medlemskap kommer innebära och att beslut om eventuella medlemskap är väl demokratiskt förankrade.
Miljöpartiet ser allvarligt på att Agenda 2000 inte inneburit tillräckliga reformer av EU:s jordbrukspolitik, vare sig vad gäller kandidatländernas möjlighet att delta i jordbrukspolitiken eller omställningen till ett ekologiskt hållbart jordbruk. Genom förslagen i Agenda 2000 kommer EU:s nuvarande jordbrukare gynnas mer än kandidatländernas, bl a då kandidatländernas jordbruk inte ska vara berättigade till direktstöd, trots att deras produktionsutveckling samtidigt hämmas av kvoter och andra begränsningar av produktionen. Konsumenterna i kandidatländerna kommer naturligtvis också drabbas hårt om deras matpriser närmar sig EU:s.
Miljöpartiet ser stora risker med EMU och är positivt till att Sverige inte kommer införa euron när den tredje etappen av EMU inleds den 1 januari 1999. Ett svenskt deltagande i EMU innebär stora inskränkningar i Sveriges möjlighet att bedriva en självständig ekonomisk politik. Vi anser därför att frågan är av sådan art att ett svenskt inträde i EMU måste föregås av en folkomröstning. Regeringen påminner i skrivelsen om att Sverige i juni 1995 presenterade ett konvergensprogram med det övergripande syftet att Sverige skall uppfylla konvergenskriterierna. Miljöpartiet vill påminna om att konvergensprogrammet innehöll ytterligare två krav: krav på en minskad arbetslöshet samt krav på minskad miljöskuld. Dessa två krav har inte uppfyllts och måste i det fortsatta arbetet prioriteras högre.
EU:s regler för offentlig upphandling har inverkat negativt på möjligheten att ställa miljökrav i upphandlingssammanhang. Miljöpartiet instämmer med regeringens skrivning om ett det behövs en utredning kring vilka miljökrav som får ställas. Vi vill dock gå ett steg längre och menar att en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att möjliggöra ställandet av hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje upphandling, även om detta innebär begränsningar av den sk inre marknaden.
Miljöpartiet ser positivt på att Sverige trots formella underrättelser från kommissionen i några fall inte genomfört EU:s direktiv. Vår ståndpunkt är att medborgarnas hälsa alltid måste gå före hänsyn till den inre marknadens funktioner!
Miljöpartiet motsätter sig utvecklingen mot en gemensam sysselsättningspolitik. Skall arbetslösheten snabbt kunna bekämpas måste det ske på nationell nivå. Sverige har, trots allt, goda förutsättningar att klara detta. Skall reformer och åtgärder däremot tröska genom EU:s institutioner riskerar de dels att ta tid, dels att inte vara anpassade för Sveriges förutsättningar och möjligheter.
Regeringsskrivningen om EU:s budget lämnar vissa luckor. Även om Sveriges avgift (19 520 miljoner kronor), och i viss mån också återflödet (ca 10, 8 miljoner kronor), redovisas, menar Miljöpartiet att för att det klart ska framgå vad det kostar Sverige att vara medlem i unionen måste även ökade administrativa kostnader, resekostnader etc tas med i beräkningen. Miljöpartiet är positivt till att regeringens påpekande att Sverige driver en återhållsam budgetpolitik inom EU och att förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s medel är en prioriterad fråga. Miljöpartiet är kritiskt till EU:s bidragssystem, dvs den stora rundvandringen av pengar, från medlemsstat till EU och tillbaka till medlemsstaten. Sverige har naturligtvis bättre förutsättningar att styra pengar till verkligt angelägna projekt i svenska regioner än vad EU har, och de administrativa kostnaderna skulle också minska. Miljöpartiet anser också att ytterligare åtgärder måste vidtagas mot fusk och andra oegentligheter med EU:s budgetmedel. Korruption innebär alltid en maktförskjutning som minskar demokratin.
Miljöpartiet ser allvarligt på att EU:s arbete med energifrågor inte i tillräcklig grad inriktas mot förnyelsebara energikällor. Det gasmarknadsdirektiv som antogs av ministerrådet under året kan innebära att Sverige bygger sig fast i ytterligare beroende av fossila energikällor. Vi är också negativa till att ITER-projektet ännu hålls vid liv och anser att EU i stället borde prioritera omfattande forskning och utveckling av förnyelsebara energikällor som t ex solceller.
Miljöpartiet anser att de förbättringar som under året gjorts beträffande djurtransporter är otillräckliga, framför allt eftersom de i realiteten innebär en försämring av de svenska reglerna vad avser högdräktiga och nyförlösta moderdjur. För dessa fanns tidigare förbud mot transport, vilket inte är tillåtet i och med harmoniseringen av bestämmelserna. Trots Miljöpartiets påpekan i samband med förra årets EU-skrivelse har regeringen inte givit djurskyddsfrågor tillräcklig prioritet, och djur betraktas inom EU ännu som varor snarare än levande varelser. Miljöpartiet beklagar att det i Amsterdamfördraget inte skrevs in att djur är kännande varelser och inte varor som kan behandlas hur som helst.
EU:s jordbrukspolitik har skapat ett problem av ett lite annorlunda slag – en överproduktion av bland annat mejerivaror och kött. Dessa köps idag upp till stor kostnad via intervention eller exporteras till tredje land med kraftiga exportsubventioner. Avsikten är att kunna behålla det högre priset inom EU, men effekten blir förutom kostnaden för konsumenter att länder som de baltiska staterna har mycket svårt att bygga upp ett eget jordbruk. De kan helt enkelt inte konkurrera med de EU-dumpade priserna.
Krisen inom köttproduktionen beror på BSE – galna ko-sjukan. Konsumenterna har tappat förtroendet för matproducenterna och köper inte som förr. En jämförelse mellan EU-länderna och omvärlden visar att såväl köttproduktionen som köttkonsumtionen är generellt hög i EU, men också att EU:s egen produktion inte står i rimligt förhållande till konsumtionen. Av en årlig produktion på 33 624 000 ton kött mäktar EU-medborgarna bara konsumera hälften. Det stora överskottet på kött inom EU har genererat en mycket omfattande köttexport. EU:s överskottskött dumpas i bl a västafrikanska länder som Ghana och Elfensbenskusten, för hälften av det pris de lokala boskapsuppfödarna måste ta ut. Resultatet är att ländernas inhemska köttproducenter slås ut, vilket i sin tur gör länderna beroende av omvärlden för den egna livsmedelsförsörjningen, med försämrad ekonomi som resultat. Den biståndspolitik EU bedriver motverkas alltså av den egna jordbruks- och handelspolitiken! För att komma till rätta med köttbergsproblemet lade kommissionen under året fram ett förslag om åtgärder för att främja köttkonsumtionen (dokument 7116/97, 11815/97, 12280/97). Detta skall delvis ske inom EU, men kommissionen blickar även mot omvärlden och föreslår att EU skall stödja producenternas marknadsföring i tredje land. EU:s medfinansiering föreslås vara hela 80%, dvs att näringsidkarna får sina kostnader kraftigt reducerade via skattemedel, samtidigt som de kan öka sin försäljning och därmed sina intäkter. Miljöpartiet är kritiskt till att Sverige inte arbetat för att stoppa detta förslag.
Under året har stora mängder salmonellasmittat kött förts in och sålts i Sverige. De garantier som givits har med andra ord inte kunnat uppfyllas, och Sverige måste då rimligen i stället få tillstånd att återinföra gränskontroller och att utfärda importrestriktioner.
Miljöpartiet de grönas syn på EU:s jordbrukspolitik och hur den bör utformas i framtiden kommer att belysas utförligare i den motion vi avser lämna med anledning av den nyligen avlämnade propositionen 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU.
När EU inför sekelskiftet förändrar sin regionalpolitik riskerar Sverige att gå miste om det nuvarande mål 6-området. Miljöpartiet är kritiskt till att regeringen inte skarpt agerat mot detta. Enligt EU-kommissionens förslag ska de nuvarande sju målområdena för regionalpolitiskt stöd minskas till endast tre målområden. Nuvarande mål 6-området kommer att ingå i mål 1-området, som inriktar sig på de fattigaste regionerna i EU. För att en region ska kunna ingå i mål 1-området ska den genomsnittliga bruttonationalinkomsten per capita inte överstiga 75 % av nivån i EU. Glesbygden i norra Sverige uppfyller inte detta kriterium och därmed skulle området inte längre vara berättigat till regionalstöd ur EU:s fonder.
Under året har arbetet med EU:s femte miljöhandlingsprogram fortskridit och beslut kommer kunna antas 1998. Miljöpartiet menar att ett prioriterad fråga för Sverige måste vara att miljöfrågornas roll inom EU stärks och får en större tyngd och avgörande betydelse inom EU:s alla politikområden.
Under 1998 kommer Sveriges undantag inom kemikalieområdet slutgiltigt behandlas av kommissionen. Miljöpartiet menar att Sverige under alla förhållanden måste kunna behålla de strängare svenska reglerna för bl a PCB, arsenik, kadmium och tennorganiska föreningar.
Enligt undersökningar av vattensituationen i Europa framgår att vattenuttaget i Europa är större än regenerationen av nytt vatten. Redan nu förnyas 30 % mindre än vad som används. Även om vi ännu inte ser vattenbristen tydligt eller upplever den som ett hot måste arbetet med en omställning av vattenförsörjningssystem inom EU ges högsta prioritet.
Miljöpartiet beklagar att Sverige i minsterrådet gav stöd åt kommissionens förslag till rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Beslutet innebär att levande varelser betraktas som uppfinningar; det blir möjligt att ta patent på gener från växter, djur och t o m vävnad och kroppsdelar från människor. Det enda som sägs i klartext är att man inte kan få patent för kloning av människor eller för modifiering av människors arvsmassa. Övriga regler är skrivna på ett sätt som gör att tolkningstvister kan uppstå. Exempelvis är direktivet formulerat att man skall fråga om ett förfarande som sannolikt förorsakar djuren lidande ”medför påtagliga fördelar för människor eller djur”. Är svaret nej kan patentering inte komma i fråga. Men vad räknas som ”påtaglig fördel”? Miljöpartiet menar att det nu är av yttersta vikt att få till stånd etiska regler som reglerar hur och när genteknik kan användas.
Under året har kommissionen godkänt en typ av genetiskt modifierad majs och två typer av genetiskt modifierad raps. Österrike och Luxemburg har vägrat godkänna den modifierade majsen. Ärendet kommer behandlas under 1998 och Miljöpartiet menar att Sverige måste ge sitt stöd åt Österrike och Luxemburg. Riskerna med genetiskt modifierade livsmedel är stora, och införs inte strikta begränsningar snarast på vad som är tillåtet och inte kommer marknaden översvämmas av genetiskt modifierade livsmedel.
Samarbetet inom andra pelaren förlorar i och med Amsterdamfördraget på många sätt sin mellanstatliga karraktär och blir i stället överstatligt, bl a i och med inskränkningarna i ländernas vetorätt, inrättandet av en s k enhet för politisk planering och tidig förvarning och genom att ministerrådets generalsekreterare får befogenhet att agera som EU:s höga representant för GUSP. Miljöpartiet ifrågasätter skarpt nyttan av och motiven bakom EU:s samarbete i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Helt klart är att Sverige förlorat sin alliansfrihet och möjlighet att bedriva en aktiv neutralitets- och solidaritetspolitik. Miljöpartiet delar inte regeringens analys att Sverige vunnit i inflytande i FN utan anser att Sveriges engagemang inom FN bakbundits av kravet att EU-länderna skall tala med en gemensam röst.
Med Amsterdamfördraget kopplas också VEU närmare EU, och EU ges befogenhet att utföra militära operationer utanför EU:s territorium. Miljöpartiet är mycket kritiskt till denna utveckling och anser att Sverige skall avstå från sitt observatörskap i VEU.
Miljöpartiet är också kritiskt till samarbetet kring krigsmaterialexport. Miljöpartiets ståndpunkt är att Sverige måste ha hårdare exportregler för vapen och att Sverige inte skall ägna sig åt vapensamarbete. Kommissionens utgångspunkt är att unionen behöver en konkurrenskraftig försvarsindustri. Miljöpartiet delar inte denna värdering och menar att en prioriterad fråga för Sverige inom EU måste vara att i stället verka för nedrustning.
Inte med ett ord nämnder regeringen MAI, Multilateral Agreement on Investment, i skrivelsen. Det är uppenbart att man försöker sopa detta odemokratiska och i många avseenden skamliga avtal under mattan. EU-parlamentet har i en resolution rekommenderat medlemsländerna att inte godkänna avtalet i dess nuvarande form. Miljöpartiet kräver att regeringen hörsammar detta krav.
MAI-avtalet innebär i korthet ett skydd för multinationella företag gentemot stater och regeringar världen över genom att företag som vill investera inte ska behöva rätta sig efter nationers olika lagstiftningar. Avtalet tar inte hänsyn till miljöfrågor, kulturfrågor, sociala frågor och mänskliga rättigheter. Det koncentrerar sig helt på investerarens rätt till en oavkortad handlingsfrihet. De länder som inte följer MAI kan stämmas inför internationell skiljedomstol och där dömas till att ändra sina lagar och ersätta de företag som ”lidit skada”. Uppsägningstiden för avtalet är fem år. Men de investeringar som redan gjorts under dessa fem år kommer att vara skyddade under ytterligare 15 år.
Miljöpartiets ståndpunkt är att enskilda länder måste få införa strängare miljö-, djurskydds- och sociala regler, utan att det uppfattas som handelshinder. Över huvud taget tar EU:s gemensamma handelspolitik alltför lite hänsyn till utvecklingsländernas behov och förutsättningar. EU:s livsmedelsbistånd har också tenderat att motverka sina syften genom att slå ut lokal produktion. Vid de diskussioner kring biståndspolicy som kommer fortsätta under 1998 är det viktigt att belysa och motverka sådana konsekvenser.
Med Amsterdamfördraget flyttas flera områden från den mellanstatliga tredje pelaren till den överstatliga första pelaren. Miljöpartiet är mycket kritiskt till framför allt harmoniseringen av asylpolitiken, då effekten kommer att bli att många flyktingar kommer få det svårare att finna en fristad i något EU-land. Även inom de områden som ligger kvar i tredje pelaren tenderar makten att flyttas från nationell nivå till EU-nivå.
Ett område där det är av yttersta vikt att ytterligare befogenheter inte överförs till EU är narkotikalagstiftningen. De drogliberala strömningarna inom EU blir allt starkare; under året tog parlamentet upp frågan om att uppmana EU:s ministerråd att plädera för en ändring av FN:s narkotikakonventioner, så att EU:s medlemsländer kan avkriminalisera bruket av illegala droger, reglera handeln med cannabis och cannabisderivat samt tillåta läkare att skriva ut metadon och heroin på medicinska grunder. Denna gång förlorade drogliberalerna, men marginalerna blir allt mindre.
Miljöpartiet är också kritiskt till de ökade befogenheter som ges till Europol. Kampen mot den internationella brottsligheten är oerhört viktig, och för detta ändamål finns sedan länge en särskild samarbetsstruktur – Interpol. Att utveckla Europol innebär ett onödigt dubbelarbete och otydlighet i ansvarsfördelningen.
Den europeiska patentorganisationen, EPO, har drivit frågan att endast en mindre del av ett patent skall behöva översättas till språket i vart och ett av de länder vari man ansöker om patent, medan hela patentet endast skall översättas till engelska, tyska och franska. Detta skulle naturligtvis innebära en inskränkning i svenska språkets ställning inom EU, som sedan mycket väl kommer kunna följas av ytterligare inskränkningar. Miljöpartiet påpekar därför vikten av att inte göra några avkall på svenska språkets ställning inom EU.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma med en skrivelse kring vilka faktiska förändringar EU-medlemskapet haft för medborgarna, hur de demokratiska möjligheterna påverkats och vilka konsekvenser EU haft såväl på den offentliga som den privata ekonomin,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att EU i högre grad inriktar sig på frågor som inte kan lösas på nationell nivå, i första hand miljöfrågor, och arbeta för att tona ned samarbetet inom områden som passar bättre på nationell eller regional nivå,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en folkomröstning skall avgöra om Sverige skall gå med i EMU,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konvergensprogrammets krav på en minskad arbetslöshet och krav på minskad miljöskuld,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje upphandling,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisningen av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s bidragssystem,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige verkar för att utvecklingen av förnyelsebara energikällor prioriteras,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige verkar för ett förstärkt djurskydd inom EU,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige verkar för att miljöfrågornas roll inom EU stärks och får en större tyngd och avgörande betydelse inom EU:s alla politikområden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetet med en omställning av vattenförsörjningssystem inom EU ges högsta prioritet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall avstå från sitt observatörskap i VEU,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte godkänna MAI-avtalet i dess nuvarande form,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att inte tillåta någon inskränkning i svenska språkets ställning inom EU.
|
Bodil Francke Ohlsson (mp) |
|
|
Peter Eriksson (mp) |
Gudrun Lindvall (mp) |