Motion till riksdagen
1997/98:U218
av Ingrid Näslund m.fl. (kd)

Barn i riskzonen i vårt närområde


Under flera år har oroande nyheter nått oss om att barn far illa i de baltiska staterna, i Ryssland och de stater som hörde till Sovjetunionen. Övergångs­perioden från det kommunistiska systemet till en marknadsekonomisk modell har socialt varit mycket påfrestande för många människor. På många håll hade det sociala systemet redan börjat falla sönder under 80-talet men under 90-talet har bristerna blivit allt tydligare.

För att ge en bakgrund har vi i stor utsträckning tagit faktaunderlag från UNICEF:s fjärde rapport Regional Monitoring Report, i synnerhet dess samman­drag Children at risk in Central and Eastern Europe: Perils and Promises (1997). Där påpekas att en ekonomisk återhämtning nu är på väg i Centraleuropa, i delar av sydöstra Europa och i de baltiska länderna. Ryssland håller förmodligen på att hämta sig från den värsta ekonomiska krisen men i andra delar av forna Sovjetunionen är övergångsperiodens svåra påfrestningar ingalunda över.

Rapporten innehåller en rad demografiska faktorer, som är intressanta i sig som dödlighet, födelsetal, äktenskap och skilsmässa. Det kan vara svårt att belägga i vilken utsträckning dessa förändringar beror på underliggande ekonomiska och sociala faktorer. Dessa demografiska faktorer har utan tvivel påverkan på inblandade barns livssituation. Det gör dem mer sårbara i en redan utsatt situation.

Kurvan för dödlighet har stigit brant i flera av länderna, allra brantast i Estland, Lettland, Litauen och Ryssland, de mest reformvänliga länderna. Förutom i Lettland märks dock en avmattning 1995 även om dödligheten i Ryssland fortfarande ligger en tredjedel högre än 1989. Förändringarna gäller inte spädbarn och barn utan vuxna och då i synnerhet män. Detta är särskilt framträdande för Ryssland och Lettland, där förväntad livslängd nu är under 60 år, vilket är lägre än i Indien och på samma nivå som i Pakistan. För män mellan 40 och 49 år var dödligheten 1995 dubbelt så hög som 1989.

Familjerna och hushållen har varit med om stora inkomstförsämringar. I de flesta länder i regionen med undantag av Tjeckien och Slovenien har barnen påverkats i ännu högre grad än andra sårbara grupper som t.ex. gamla. Fattigdomen bland barn har ofta ökat en och en halv gånger mer än den allmänna fattigdomen. Även i de länder som relativt sett klarat sig bättre ekonomiskt lever en större andel barn nu i fattigdom. De flesta familjer lyckas förhoppningsvis klara av sin situation trots stora svårigheter så att inte barnen blir lidande. En viss ökning i barnmisshandel och skadligt barnarbete kan dock märkas.

De barn i regionen, som drabbats av krig och blivit tvungna att lämna sina hem, hör till de mest utsatta. Tusentals barn har dödats i regionen och miljoner har utsatts för svåra lidanden på grund av krig. I f.d. Jugoslavien har sju miljoner fått lämna sina hem, av vilka en tredjedel av dem är barn under 18.

Miljöförstöring för med sig långvariga och allvarliga konsekvenser för hälsan. Eftersom barn håller på att utvecklas, är de känsligare för denna påverkan än vuxna. Miljöförstöringen i Central- och Östeuropa är skrämmande. Under den kommunistiska perioden siktade man mot snabb tillväxt utan hänsyn till de miljö- och hälsorisker detta innebar.

I vissa länder har, trots vad som tidigare sagts, spädbarnsdödligheten stigit. I Lettland t.ex. har spädbarnsdödligheten 1995 ökat med två tredjedelar jämfört med 1989. En förklaring är mödrarnas dåliga hälsa. Det finns också stora förändringar i dödligheten under fosterstadiet och den första levnadsveckan.

Det finns en viss undernäring som visar sig i en ökning av smittsamma sjukdomar bland barn i några länder. Difteri och tuberkulos, dessa fattigdomssjukdomar har dykt upp igen, speciellt i Estland, Lettland och Litauen. Det är oroväckande eftersom de var praktiskt taget utrotade.

Det finns en tendens i Centraleuropa att lägga över mer och mer av ansvaret för barnens hälsa på föräldrarna, där skolan tidigare har tagit ett ansvar. I Polen t.ex. gick antalet undersökta barn inom skolsystemet ner från 600 000 till 300 000 barn från 1990 till 1993. Nedgången i vaccinationer på grund av ekonomiska nedskärningar är också ett allvarligt problem.

Familjesituationen har ändrats för många barn genom att en av föräldrarna dött och genom skilsmässa. I Estland var det fler skilsmässor än ingångna äktenskap år 1995. En miljon barn blir involverade i en skilsmässa per år i de 18 länder som undersökts. Det är en ökning med 150 000 sedan slutet av 80-talet. Födelsetalen sjunker också. Dessa företeelser kan tyda på bristande framtidstro och osäkerhet inför morgondagen. En skarp stigning i födslar där modern är tonåring eller ensamstående kan noteras i flera länder. Även här ligger Estland mycket högt.

Föräldrar kan inte längre lita på att skolsystemet ger deras barn den utveckling de behöver. Familjer måste nu betala för det som tidigare var gratis grundläggande undervisning. Fattiga familjer har svårt att skicka sina barn till förskola. Det finns tecken som tyder på att många barn inte går i skolan på grund av att de skolkar, arbetar eller har problem i familjen. Från både Riga i Lettland och Vilnius i Litauen har så skrämmande siffror som
10 000 barn, som inte har någon ordnad och regelbunden skolgång, nämnts från olika håll. I Ryssland uppges att nästan 5% av barnen inte finns i grundskolan. Det rör sig om 100 000 barn i varje årskurs. Detta innebär förutom de stora problem en missad skolgång innebär för framtiden, både för det enskilda barnet och samhället, en ökad risk för barnet att fara mycket illa. Skolan innebär inte bara kunskapsutveckling men är i sig ett socialt skyddsnät, som kompletterar familjen. En grupp barn som lätt hamnar utanför skolsystemet, även om deras föräldrar och de själva gör allt för att de skall få gå i skolan, är handikappade barn. Som exempel kan nämnas en kvinna i Lettland, som på eget initiativ och med insamlade medel, startade en privat skola för att hennes handikappade son i skulle få gå i skola.

Rökning, alkohol och narkotika utgör tilltagande problem i både Central- och Östeuropa. En undersökning i Tjeckien 1996 visade att drogproblem inte längre bara gällde gatubarn och hemlösa men att det gradvis höll på att bli normalt även bland högstadie- och gymnasieungdomar. Detta konstaterades för alkohol redan för några år sedan. 4 % använde regelbundet narkotika. Andra länder i området uppvisar liknande problem. Den hänsynslösa reklamen för tobak och alkohol, riktad mot länderna i Central- och Östeuropa, där även svenska företag deltar, gör inte situationen bättre.

Brottsligheten var relativt låg under den kommunistiska perioden. När den politiska och sociala kontrollen släppt, har brotten rasat i höjden.Ungdoms- och barnbrottsligheten har också skjutit i höjden. Övergången från skola till arbete är inte längre lika självklar. Tvånget var mycket större för dem som kom ut från en uppfostringsanstalt att fortsätta direkt på en kontrollerad arbetsplats. Mord begångna av ungdomar har ökat oroväckande i Ryssland, Lettland och Litauen, särskilt 1994 och 1995. Från 1989 upplevde Lettland en femdubbling. Antalet mord begångna av ungdomar ligger åtta gånger så högt i Ryssland och de baltiska staterna som i Centraleuropa. En orsak kan vara att ungdomar här ofta är involverade i organiserad brottslighet. Risken för att barn också blir offer för svåra brott som sexuellt utnyttjande och även mord har ökat i hög grad. Speciellt utsatta är naturligtvis gatubarn och hemlösa, som är ett stort problem i flera av länderna men även de barn som varken har någon ordnad skolgång eller tillvaro överhuvudtaget, befinner sig i riskzonen.

Läget på barnhem i Rumänien var en chock för hela västvärlden, när landet fick insyn. Det var inte det enda land, där barn på institutioner for mycket illa. Det kunde gälla föräldralösa, övergivna och inte minst handikappade och utvecklingsstörda barn. Situationen är fortfarande långt ifrån tillfredsställande även om framsteg har gjorts på en del håll genom att man försökt sprida goda exempel. Det är faktiskt fler barn på institutioner nu än tidigare i de länder som undersökts. 1 miljon barn finns på institutioner i 18 länder, en ökning på 50 000. Det innebär 1 barn på 100. Ett av problemen med att barn tas in på institution är att många av dem förlorar all kontakt med föräldrarna. Antalet barn mellan 0 och 3 år, som tas in på institution, har stigit med så mycket som 35–45 % i Rumänien, Ryssland och Lettland och med otroliga 75 % i Estland. Denna utveckling är oroväckande och går på tvärs mot den önskvärda.

Listan på svårigheter och problem skulle kunna göras längre. Även om det i första hand är länderna själva, som måste ta itu med sina problem och förändra, kan vi inte vara likgiltiga för de stora svårigheter människor i vår närhet upplever. Inte minst barn som far illa måste vi beröras av.

Sverige har ett omfattande bistånd, särskilt inriktat på vårt närområde. Det gäller i synnerhet förvaltningsbistånd och kunskapsuppbyggande. Vi försöker utveckla demokrati och institutioner på systemnivå för att bidra till förändringar som blir omfattande och hållbara. Detta är naturligtvis riktigt men vi kan , enligt vår mening, inte lämna så många utsatta barn åt sitt öde.

En del socialt bistånd ges från Sveriges och andra länders sida men när vi ser utvecklingen är det svårt att tycka att tillräckligt görs. En hel del ideella organisationer gör insatser på olika områden. Rädda Barnen har bl.a. varit aktiva i de baltiska länderna och byggt upp systerorganisationer.

Med beaktande av att den akuta sociala situationen i vårt närområde – i första hand i de baltiska staterna och Ryssland – kräver omedelbara biståndsinsatser, föreslår vi att dessa insatser finansieras med hjälp av de reservationer som uppstått i anslaget till Öst- och Centraleuropa på grund av inställda Sidaprojekt.

I syfte att medvetandegöra för en större allmänhet i vårt land de svåra sociala förhållanden som råder i vårt närområde föreslår Kristdemokraterna att medel från Sidas informationsanslag används. Dessa skall i första hand användas till att stimulera svenska kommuner att starta vänortsprojekt och enskilda organisationer att öka sina sociala insatser med fokusering på barn och ungdom.

Regeringen bör också inför det kommande budgetåret, då biståndet till Öst- och Centraleuropa ska utvärderas, kartlägga och analysera de sociala behov som lyfts fram av UNICEF och utifrån detta ange hur svenskt bistånd på effektivast möjliga sätt ska kunna användas till att förbättra den sociala situationen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av Sidas informationsanslag,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet inför kommande budgetår av en kartläggning av den sociala situationen i Öst- och Centraleuropa,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av omedelbara hjälpinsatser i det svenska närområdet.

Stockholm den 6 oktober 1997

Ingrid Näslund (kd)

Åke Carnerö (kd)

Inger Davidson (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Tuve Skånberg (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)

Gotab, Stockholm 2002