På nytt har avslöjats att fartyg utan rättsliga påföljder kan göra oljeutsläpp. Detta är förödande för miljön i Östersjön men också för tilltron till rättssystemet. Trots att man kunnat dokumentera utsläpp på film och vet att den som tagits på bar gärning är skyldig har man inte förmått lagföra och ställa till svars. Trots ett antal polisanmälningar har ännu ingen fällande dom avkunnats för oljeutsläpp till sjöss.
Denna fråga har tagits upp i riksdagen ett flertal gånger under senare år. Riksdagsmajoriteten har hitintills inte tagit beslut som lett till att en förbättring har skett på detta område. Frågan är varför riksdagen inte agerar med större handlingskraft när det handlar om Östersjön – vårt innanhav som förenar många länder och som för framtiden är en viktig länk i utvecklingarbetet i hela Östersjöregionen.
Trots de beslut som tagits av Östersjöstaterna i samband med Helsingforskommissionen och i andra gemensamma Östersjöfora finns det anledning att befara att problemen kommer att växa. Så länge man inte har finansierat uppbyggnaden av mottagningsanläggningar runt hela Östersjön för oljespill och annat avfall från fartyg kommer utsläppen att fortsätta. För det finns stora vinster att göra, främst i form av besparad tid för redarna, om man dumpar oljan rätt ut i Östersjön istället för att sköta rengöringen av sina tankar i hamn. Nu fraktas årligen 75 miljoner ton olja på Östersjön. En ökning till 180 miljoner ton förväntas och längre fram tror man på en volym om 300 miljoner ton. Effekterna för Östersjön kommer att bli närmast mardrömslika om inte åtgärder omgående vidtas.
Att regeringen tillsatte en oljeutsläppsutredning innebär de facto att konkreta insatser inte vidtas. Detta trots att man redan nu vet vilka åtgärder som kan sättas in omedelbart.
Mot bakgrund av den allvarliga situation som råder i Östersjön, med mer än ett oljeutsläpp om dagen, måste nu extraordinära åtgärder vidtas. Detta kan ske på flera sätt. För det första bör svenska resurser anslås ur de två miljarder som regeringen avsatt för östersjösamarbete respektive investeringsbidrag för omställning till hållbar utveckling, för att man skall påbörja iordningställandet av mottagningsanläggningar för oljespill och annat avfall. Med anledning av motsvarande synpunkter i en tidigare motion skriver utrikesutskottet i sitt betänkande (1996/97:UU16) att man är förvissad om att regeringen kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt Östersjöns vattenmiljö varefter kraven anses besvarade. Detta är inte att visa nödvändig handlingskraft i en fråga som blir allt mer akut.
För det andra bör kustbevakningen och åklagarmyndigheten från samma medel som ovan angivits tilldelas resurser för ökad övervakning och ökade möjligheter att beivra brott. I anknytning till motsvarande motionskrav förra året gjorde justitieutskottet ett tillkännagivande till regeringen (1996/97:JuU1) vilket antogs av riksdagen. Det innebar att trycket ökade på regeringen att agera men några synliga resultat av detta har ännu inte märkts. Därför finns det anledning att på nytt aktualisera detta.
Sverige bör också ta initiativ till förändringar av internationella konventioner syftande till betydligt skärpta straff för miljömarodörer som släpper ut olja i sjöar och hav samt till ökade möjligheter att beivra brott. Utrikesutskottet har för ett år sedan i betänkande (1996/97:UU15) avvisat initiativ i denna riktning. Detta gjordes också året innan. Samtidigt utesluter inte utskottet att man i ett längre tidsperspektiv skulle kunna väcka frågan. Denna frågas dignitet gör att man också på detta område måste agera handlingskraftigt och så fort det är möjligt. Riksdagen bör på pröva om inte denna fråga nu på nytt ska prövas i de internationella fora som är relevanta.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om iordningställande av mottagningsanläggningar för oljespill och annat avfall,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kustbevakningen och åklagarmyndigheten i syfte att beivra miljöbrott,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta internationella konventioner avseende att beivra och straffa miljöbrott i form av oljeutsläpp i sjöar och hav.
|
Dan Ericsson (kd) |
|
|
Ulf Björklund (kd) |
Rose-Marie Frebran (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Göran Hägglund (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Michael Stjernström (kd) |
1 Yrkande 2 hänvisat till JuU.