Vår värld har genomgått en stor förändring de senaste femtio åren. Vetenskapen har genomgått ett paradigmskifte där objektiv kunskap är övergivet som idé. Så sakteliga börjar en tveksamhet om vad tekniska lösningar egentligen kan åstadkomma att sprida sig. Västvärldens upphöjda självgodhet börjar på vissa håll att ge vika för en ödmjukare inställning, där vi inser att vår kultur inte är kronan på verkat bland världens alla kulturer. Denna nya insikt kommer allt oftare till uttryck i FN-dokument och politikers retorik, tyvärr mer sällan i konkret handling.
Vi har fått en allt större klyfta mellan vart utvecklingen är på väg och var den borde gå. Ett par miljarder i omställningsprogram blir ekologiska avlater av sällan skådad omfattning. Men vad gott gör det då miljardbelopp satsas på infrastrukturutveckling åt rakt motsatt håll? I bästa fall kan den gröna kosmetikan hjälpa människor att inse vikten av verklig förändring, i sämsta fall får den folk att tro att verklig förändring är i vardande.
Ett exempel från vardagen är att många konsumerar ”grönt”, köper Krav-odlat och Rättvisemärkt, men investerar grått. Man placerar pengar i verksamhet med förräntningskrav som enda mål, vilket styr samhället vidare på den icke-hållbara vägen.
Det krävs ett stort politiskt mod att inse konsekvenserna av de nyfunna insikterna. Ett av de mest lysande exemplen på kvardröjande reliker är Världsbanken. En institution som skapades i en annan tid, med andra värderingar. En tid då utveckling betydde skorstenar och då samhället skulle byggas av ingenjörer från väst. Allt i kolossal skala. Trots detta har Världsbanken växt fast och liksom många av dagens företag försöker den sminka sin verksamhet i grön ton.
Naturligtvis är det teoretiskt möjligt att göra om Världsbanken till en hållbar institution med relevanta uppgifter, men detta skulle kosta mer än det skulle göra att starta om från början. Risken skulle då också vara att vi får samma gamla tjänstemän i de nya organisationerna.
Att våga ta konsekvenserna av sina egna resonemang är som sagt svårt, men även den mest försiktiga bör inse att Världsbankens tid är förbi. Tre saker som var och en skulle kvalificera banken för en omedelbar stängning är:
1. Världsbanken har en föråldrad syn på vad utveckling är och förespråkar en modell som vi i många andra sammanhang sagt är ohållbar.
2. Världsbanken är för stor och byråkratisk för att kunna agera som en katalysator i arbetet för att skapa rättvisa och uthålliga samhällen.
3. Världsbanken har som sin primära uppgift att ge fattiga låginkomstländer lån i utländsk valuta; därigenom ökar skuldbördan för länderna.
Sverige borde omedelbart avsluta sitt engagemang i Världsbanken och verka internationellt för att Världsbanken skall stängas. Detta är inget mål, utan ett steg på vägen för att förpassa stora multilaterala låneinstitut till historien. Vi vill särskilt betona att vi inte anser att multilaterala investeringsprojekt skall kanaliseras och administreras via EU. Så länge Sverige är en del av unionen har vi ett särskilt ansvar att verka för en avveckling av de multilaterala låneinstituten som är knutna till EU.
Sverige skall istället främja framväxandet av småskaliga, lokala, organisationer med fokus på mänsklig utveckling, demokrati och ekologiskt uthålliga samhällen.
De policyprogram angående miljö och sociala hänsyn som Världsbanken tagit fram och antagit för större investeringsprojekt har inneburit att man knutit en betydande kompetens till sig. Dessa program är ett steg på vägen i att finna lämpliga instrument för internationell bevakning av miljö och sociala hänsyn vid stora projekt i utvecklingsländer. Vi anser att denna kompetens vid en avveckling av Världsbanken bör tas tillvara inom något annat av FN:s organ. Vidare bör Sverige i FN aktivt verka för att finna andra kanaler för multilateralt finansiellt bistånd för investeringsprojekt framdeles, som bättre svarar upp mot de mål och förutsättningar som behövs för att klara en global ekologiskt och socialt hållbar utveckling.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges engagemang i Världsbanken,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt engagemang för att Världsbanken skall stängas,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inkorporera och utveckla Världsbankens policyprogram inom FN i syfte att finna internationella kontrollinstrument för miljö och sociala hänsyn.
|
Annika Nordgren (mp) |
|
|
Ragnhild Pohanka (mp) |
Elisa Abascal Reyes (mp) |
|
Eva Goës (mp) |