Dagens biståndsarbete omfattar många olika områden och det som senast tillkommit med att kvinnors situation särskilt skall beaktas i biståndsarbetet är en viktig framgång.
Ett område som ännu är tabu i många biståndsländer är hur man ska bedriva upplysning för att förbättra människors hälsa och välbefinnande på det sexuella och reproduktiva området. Regeringarna i många länder vågar inte erkänna att frågan är viktig men kan ibland acceptera det genom att man låter NGO:er arbeta med dessa frågor. I ett senare skede när verksamheten blivit accepterad av befolkningen kan verksamheten tas över av regeringen.
Flickors och kvinnors status är låg i många biståndsländer. Det innebär att de inte har kunskap om och tillgång till preventivmedel. Många, både flickor och pojkar, drabbas av sexuellt överförbara sjukdomar, inte minst hiv/aids. Flickor under 20 år riskerar att drabbas av komplikationer under graviditeten och att deras barn föds underviktiga och med skador.
Därför är det viktigt att insatser görs direkt riktade mot ungdomar i och utanför skolan. Sidas verksamhet bör i ännu större utsträckning än i dag fokuseras på problemen med sexuell och reproduktiv hälsa. Inte bara i hälsopolicyn är dessa frågor viktiga utan även när det är fråga om utbildning och demokrati skall dessa frågor tas upp.
För att uppnå positiva resultat behövs dels starkare profilering, dels att material lämpligt att använda i upplysnings- och rådgivningsverksamhet tas fram.
Även inom EU:s biståndsverksamhet bör Sverige aktivt driva frågor om sexuell och reproduktiv hälsa.
Stödet till NGO:er och andra organisationer som bedriver verksamhet på detta område bör ökas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade och förbättrade aktiviteter inom området sexuell och reproduktiv hälsa i biståndsarbetet.
|
Margareta Andersson (c) |
Marianne Andersson (c) |
Gotab, Stockholm 1997