De övergripande mål och prioriteringar som lagts fast för kommunikationsforskningen innebär att ett s k beställar- och utförarsystem införts. Avsikten är att rollerna inom kommunikationsforskningen skall vara tydligt definierade och rollerna som beställare, utförare och användare av forskning mellan myndigheter, statliga verk och övriga organisationer renodlas. Vad beträffar den tillämpade transportforskningen finns framför allt tre forskningsfinansiärer, KFB, Vägverket och Banverket. Den klart dominerande utföraren, vid sidan av universitet och högskolor, är Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI).
VTI är en statlig uppdragsmyndighet som enligt gällande riksdagsbeslut skall vara ett nationellt transportforskningsinstitut för utförande av kvalificerad tillämpad forskning och utveckling åt myndigheter och andra uppdragsgivare. I den forskningspolitiska propositionen (1996/97:5) betonar regeringen vikten av att forskningsfinansiärerna ger utförarna stabila planeringsförutsättningar, vilket inte minst, understryks det i propositionen, gäller VTI eftersom institutet är så beroende av ett fåtal beställare. (Vägverket och KFB svarar för ca 70 % av uppdragen.)
Avsikten med införandet av beställar/utförarsystemet var som ovan nämnts att renodla roller och effektivisera transportforskningen. Det innebar bl a att all den forskning som till exempel bedrivs vid VTI skall vara externt beställd och finansierad. Anslaget får inte användas i den direkta forskningsverksamheten utan skall användas för myndighetsuppgifter samt för att täcka vissa övriga kostnader för kompetensutveckling, särskild utrustning, lokaler och administration.
Med särskild utrustning och lokaler avses stöd till finansiering av kostnader för unika nationella basresurser, vilka finns vid VTI, såsom körsimulatorn och krockbanan.
En uppdragsmyndighet såsom VTI skall således i viss mening fungera som ett tjänsteföretag och marknadsföra sin kompetens och sina resurser på en ”forskningsmarknad” samtidigt som regelverket för hur institutet får bedriva sin verksamhet utgår från myndighetsrollen och då främst anslagsmyndigheternas situation.
Kraven på uppdragsmyndigheter såsom VTI tenderar att bli motstridiga. Ett exempel på detta är de uttalanden som finns i tidigare regleringsbrev och den nu föreliggande budgetpropositionen, ställda i relation till de villkor som stipuleras i kapitalförsörjningsförordningen, vad avser disposition av över- och underskott.
Regeringen betonar i budgetpropositionen att den viktigaste uppgiften för VTI är att på ett kostnadseffektivt sätt bedriva samhällsmotiverad forskning av hög kvalitet och med fastställd inriktning och inte, till skillnad från privata konsultföretag, generera betydande överskott. Samtidigt ställs krav på att intäkterna från den avgiftsfinansierade verksamheten skall uppgå till minst 70 % av institutets totala intäkter.
Kapitalförsörjningsförordningen reglerar hur uppkomna överskott, vilka egentligen inte skall uppkomma, får användas som följd av regeringens krav att uppdragsintäkterna måste ligga på en viss nivå. Vidare så stipuleras att anläggningstillgångar (investeringar) måste finansieras genom lån i Riksgäldskontoret etc.
Sammanfattningsvis skall i princip bedrivas en verksamhet som enligt de intentioner som fastlagts, skall styras av ”forskningsmarknadens” villkor vad avser efterfrågan men med ett regelverk anpassat efter anslagsmyndigheternas roll. Det är mot denna bakgrund rimligt att uppdragsmyndigheternas villkor ses över i syfte att bättre anpassas efter de förutsättningar som beställar/utförarsystemet ger.
Tillämpad forskning är i många avseenden resurskrävande t ex vad gäller utveckling av framtagande av nya forskningsverktyg. I princip skall en utveckling av ett nytt forskningsverktyg kunna finansieras inom ramen för beställar- och utförarsystemet. Det torde dock i praktiken vara svårt att få de tänkbara beställarna att i ett tidigt skede satsa ekonomiska resurser i ett läge där nyttan av investeringen är oklar. Det är sannolikt att t ex VTI:s körsimulator, vilken idag är ett unikt forskningsverktyg, inte hade kommit till stånd om det nuvarande finansieringssystemet gällt när simulatorn började utvecklas.
En väg att förbättra finansieringsformerna av stora investeringar för forskningsinstitut av VTI:s karaktär, såsom ett komplement till de nuvarande forskningsfinansiärerna, är att på samma sätt som för universiteten blir möjligt att ansöka om medel från FRN för finansiering av större utrustningar alternativt att skapa en motsvarande fond för forskningsinstitut av VTI:s karaktär.
I de verksamhetsmål som fastlagts för VTI understryks bl a betydelsen av en ökande samverkan mellan institutet och universitet/högskolor. Ett viktigt sådant område där samverkan skulle kunna öka är att institutet kan bidra med lärare till olika kurser.
De olika förutsättningarna vad gäller institutioner finansierade genom uppdrag respektive anslag, gör det emellertid svårt för ett uppdragsfinansierat institut som VTI, eftersom universiteten/högskolorna inte är beredda eller kan betala det timpris som VTI måste ta ut för att täcka sina kostnader. I princip är skillnaden motiverad av att universiteten i sitt pris bara täcker lönekostnaden med ett visst mindre påslag, medan VTI måste ha full kostnadstäckning för lön, gemensamma kostnader m m. Dessa finansieringsförhållanden innebär dessutom en betydande konkurrensnackdel för institut som VTI vid t ex konkurrens om forskningsuppdrag, där universiteten kan offerera ett subventionerat pris. Enligt vår mening bör därför en översyn ske i syfte att ge uppdragsfinansierade forskningsinstitut som VTI bättre ekonomiska möjligheter att låta forskare tjänstgöra som lärare på grundnivå vid universitet och högskolor.
I budgetpropositionen föreslås att anslaget till VTI minskas med 3 milj kr. Något motiv för denna neddragning anges inte.
I budgetpropositionen konstateras samtidigt att institutets ekonomiska resultat kraftigt försämrats beroende på det beställningsstopp som Vägverket införde i februari 1996 i samband med den uppstramning som skedde av Vägverkets interna forskningsorganisation. Regeringen framhåller vidare att de långsiktiga effekterna av att Vägverket ser över sina uppdrag till VTI fortfarande är oklara.
Det framgår av årsredovisning och bokslut för 1996 respektive delårsrapporten för 1997 vad avser VTI att Vägverkets beställningsstopp medförde ett betydande underskott i den uppdragsfinansierade verksamheten, vilket endast kunde balanseras med ett positivt finansiellt netto och resultat från andelar i dotterbolag. Underskottet för 1997 prognostiseras i delårsrapporten till ca 3,5 milj kr.
Det försämrade ekonomiska resultatet för VTI beror således på faktorer som institutet inte kunnat påverka och inte fullt ut kunnat balansera med andra uppdragsintäkter från andra beställare.
Det är mot denna bakgrund inte rimligt att minska anslaget med 10 % för 1998 i ett läge då samtidigt de ekonomiska effekterna av Vägverkets beställningsstopp ännu inte övervunnits. Ett neddraget anslag tillsammans med underskott i samma storleksordning kan också komma att medföra att personalstyrkan måste minskas, vilket inte kan anses försvarbart då det till stor del i så fall blir en följd av faktorer som institutet inte kunnat råda över eller förutse. Mot denna bakgrund bör VTI för 1998 anvisas ett oförändrat anslag, dvs 32 milj kr.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av regelverket för uppdragsmyndigheter,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för finansiering av investeringar för utveckling av forskningsutrustning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av de ekonomiska villkoren vid en samverkan mellan universitet/högskolor och uppdragsfinansierade forskningsinstitut,
att riksdagen till A 2 Väghållning och statsbidrag för budgetåret 1998 anvisar 3 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 11 832 873 000 kr,
att riksdagen till E 1 Statens väg- och transportforskningsinstitut för budgetåret 1998 anvisar + 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 32 203 000 kr.
|
Agne Hansson (c) |
Roland Larsson (c) |