2 Var mans och kvinnas egendom
3 Infrastrukturen
4 Inrätta ett Statens databanverk
5 Demokrati på Internet
6 Kortare arbetstid genom IT
7 Miljön och IT
8 Internationell FN-konferens
9 Millenieskiftet
10 Kultur och utbildning
10.1 Skolan
10.2 Bibliotek
10.3 Distansutbildning
11 Hemställan
Det nya informationssamhället ställer nya krav och ger nya möjligheter. IT kan användas för att minska klyftorna mellan rika och fattiga länder, mellan olika regioner i Sverige, mellan fattiga och rika och mellan hög- och lågutbildade. Det kan även utvecklas till att gå åt motsatt håll så att klyftorna i stället ökar. Att det leder åt fel håll måste vi aktivt arbeta för att förhindra. Vänsterpartiets grundinställning är att hela jordens befolkning har rätt att ha tillgång till all möjlig information. Dessutom vill vi att denna tillgång skall vara ekonomiskt möjlig för alla genom s k sociala tariffer. Detta ställer stora krav på politikerna och på alla oss som tillhör den rika världen.
Ofta hörs, inte minst från regeringens sida, påpekanden om vikten av utbildning och tillgänglighet inom IT-området. Det måste vara politiska beslut som ligger till grund för en allmän tillgång till den nya tekniken.
Det blir allt viktigare att kunna använda sig av elektroniska kommunikationsmedel som informationskälla, och denna värld borde vara till för alla som en demokratisk rättighet. Så är det inte i dag, vissa grupper står utanför och tenderar att fortsätta med detta. De som kan vill lära sig mer, de som inte kan vill över huvud taget inte ta i en dator, ofta av rädsla för det de inte förstår. Alla måste ha en möjlighet att på de egna villkoren lära sig att behärska den nya informationstekniken. Det finns en stor klyfta mellan dem som inte kan och dem som kan, och denna växer, och man kan se början till en ny klassuppdelning.
Eftersom det hos många lågutbildade finns ett starkt motstånd mot den nya tekniken bör detta problem uppmärksammas särskilt. Denna grupp hotas, vad gäller den nya tekniken, egentligen från två håll. Dels är de ofta de första som avskedas när den nya tekniken antingen slår ut den egna arbetsplatsen eller just deras jobb, dels har de ofta svårt att tillgodogöra sig de positiva effekterna av en mer allmän användning av IT i samhället.
Ett prioriterat mål bör vara att alla barn och ungdomar har tillgång till IT i skolan. Tyvärr är det inte så. Dessutom är IT i dag i stor utsträckning pojkars område vilket innebär att flickor halkar efter. Vänsterpartiet menar att det måste ske en ändring. Skolverket bör även komma med förslag vad gäller IT och jämställdhet i skolan.
Regeringen har i skrivelser påpekat att huvudinriktningen bör vara att stimulera användningen av IT på ett sätt som främjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. Vänsterpartiet skulle vilja lägga till demokratisk utveckling. Svensk demokrati står i dag inför svåra problem. I undersökning efter undersökning gällande människors attityder till olika saker visar det sig att svenska folket saknar så gott som allt förtroende för politikerna. Varför det är så leder för långt att utreda här, men en ökad genomlysning av vad riksdag, regering, statliga verk och kommuner egentligen sysslar med skulle med all säkerhet bidra till att återställa allmänhetens, och inte minst skolelevernas, förtroende för de politiska institutionerna. Därför får en utveckling mot en ökad prissättning av information från dessa institutioner inte fortsätta. Tvärtom bör en utredning se över hur man gradvis kan lösgöra mer information fritt och utan kostnad över nätet. Ett exempel på sådana data som borde släppas mer fria är SCB:s stora databaser med statistiska uppgifter som skulle kunna användas i utbildning och forskning men även av andra intresserade. I dag kostar SCB:s tjänster ofta stora pengar trots att dess data är av den karaktären att de borde vara gratis. Samtidigt skall också sägas att många myndigheter och offentliga organ gör stora insatser för att öppna sig för allmänheten. Glädjande nog är riksdagens egen informationssatsning numera ett föredöme. Det är bra och efterföljansvärt. Ett annat bra exempel är projekt ”Svenska miljönätet” (se avsnitt nedan). Det demokratiska deltagandet kostar pengar, men det lönar sig i längden. Myndigheterna skall veta att lillasyster och lillebror ser dem.
Vi anser att informationstekniken bör i möjligaste mån göras tillgänglig för alla. På samma självklara sätt som posten och telefonen blivit en naturlig del i vardagslivet. Därför välkomnar vi IT-kommissionens initiativ med Senior network och Handikappinstitutets förslag till handlingsprogram i femton punkter. Men vi vill gå ett steg längre och pröva ett större projekt med inriktning på de äldre och funktionshindrade för att testa möjligheterna och gränserna samt identifiera de svaga punkterna.
Det finns också naturliga skäl till detta om vi ser på vilka egenskaper som kännetecknar den nya informationstekniken. Dels är den faktiskt rätt enkel att hantera, rationell internetanvändning påminner ju mycket om en blandning mellan telefonerande och brevskrivning med samtidig tillgång till världens största bibliotek, dels så handlar det om att hantera relationer. En förutsättning för att kunna utnyttja dessa egenskaper på ett bra sätt är att man har gott om disponibel tid. Tid saknas ofta av människor i produktiv ålder som befinner sig mitt i grottekvarnen men kan finnas i överflöd hos pensionerade och bland dem som av andra skäl står utanför produktionens inrutade mönster. Naturligtvis även hos de unga som ännu inte kommit in i arbetslivet.
Därför menar vi att det skulle vara intressant att göra ett större projekt, inom ett avgränsat geografiskt område som är inriktat på de äldre, förtidspensionärer och funktionshindrade.
Här skulle man erbjuda alla i den utvalda gruppen Internet- (och Intranet-) kommunikation och erforderlig datautrustning. Erbjudandet är självfallet helt frivilligt. Offentlig service och näringsliv skulle utrustas på motsvarande sätt. Skolan, sjukhemmet, apoteket, daghemmet, biblioteket, verkstaden, hårfrisörskan, affären, systemet, fotvården, kaféet, biografen, distriktssköterskan, badhuset, kommunen, fabriken, företagen, alla bör vara uppkopplade. Nödvändigt IT-stöd kopplas till projektet.
Vad som sedan händer när man skapar en sådan kritisk massa av samlad tillgång till informationsteknik är naturligtvis svårt att förutse men en systematisk uppföljning skulle kunna ge många svar som vore värdefulla för steget in i nästa århundrade.
Några exempel:
Kommer gammelmormor att kunna (vilja) ta till sig den nya tekniken? Kommer hon att kommunicera på nätet med sin dotterdotter som bor 50 mil bort? Kommer hon att utnyttja bibliotekets utbud över nätet? Att beställa varor från butiken över nätet? Hålla kontinuerlig kontakt med hemtjänsten? Utföra ”research”-jobb på nätet åt sin f d arbetsgivare? Ta kontakt över nätet med sin utvandrade kusin i Australien? Kontakta sin landstingsman med bestämda synpunkter? Kommer någon att kunna ta till sig den nya tekniken och göra den till en försörjning t ex genom att producera websidor åt det lokala näringslivet? Eller kanske några börjar studera på distans och skaffar sig en examen med hjälp av studier över nätet?
En övergripande fråga är hur s k svaga grupper kan tillgodogöra sig den nya tekniken och kanske till och med göra den till en fördel i sina relationer. En annan intressant fråga som kanske kunde få ett svar är frågan om informationsteknikens begränsningar. Kanske förväntningarna är något för uppskruvade kring vad som är möjligt och intressant ur mänsklig synpunkt?
I vilket fall som helst så tycker vi att det vore intressant att göra en sådan relativt blygsam investering i framtiden som ett ovan skisserat projekt skulle innebära.
Historiskt har statens roll varit avgörande för uppbyggnaden av infrastrukturen i landet. På 1850-talet började den svenska staten göra investeringar i telegrafledningar. Mot slutet av 1800-talet fick telefonen sitt genombrott. Båda systemen integrerades i internationella nät. Dessa teleteknologiska förändringar gav starka impulser till förändringar av formerna för organiseringen av både produktionen och den mänskliga samvaron. På samma sätt har järnvägen och vägarna knutit ihop Sverige. Detta är verksamheter som staten eller kommunerna ansvarat för. Därför anser vi att staten även bör ha ansvaret för att etablera den nya tekniken i hela Sverige.
På samma sätt som konkurrensen mellan de tre GSM-operatörerna inom mobiltelefonin har lett till att stora delar av Sverige i dag inte kan använda den senaste tekniken, kan vi vänta oss samma utveckling vad gäller all ny teknik. De tre telefonbolagen har nu byggt upp sina nät parallellt, speciellt i storstadsområdena, medan andra delar möjligen får nöja sig med det äldre analoga NMT-nätet. Detta system har också sakta men säkert börjat få sina frekvensområden beskurna.
Den distinktion som finns i lagstiftningen mellan mediapolitik och telepolitik kan inte finnas kvar. Telefoni, Internet och TV-distribution styrs av olika lagar, och dessa tjänster har olika leverantörer. Dessa områden blir via den tekniska utvecklingen alltmer integrerade och i framtiden kommer vi troligen att behöva gemensam lagstiftning för områdena telekommunikation, data och medier. Vad vi förstår pågår en utredning om detta, och vi ser fram emot att ta del av resultatet.
I och med att Sverige har en av de mest avreglerade telemarknaderna i världen finns ett dussintal telebolag från andra länder redan etablerade på den svenska telemarknaden, medan Telia ännu endast har tillgång till ett fåtal marknader i Europa. Samma fysiska infrastruktur kan användas för såväl Internettrafik som för TV-program, här finns alltså stor potential för samordning. Det är viktigt att staten i sin planering av infrastrukturnät för IT drar nytta av denna samordningsmöjlighet och försöker att finna bästa möjliga lösningar för hela samhället. Hänsyn bör tas framför allt till faktorerna pris och tillgång på tjänster, innehåll och kvalitet samt kapaciteten.
Vänsterpartiet anser att staten måste ta sitt ansvar vad gäller utbyggnaden av infrastruktur i hela Sverige. Vi är positiva till utbyggnaden av det digitala marksända TV-nätet i en första etapp. Sedan krävs nya väl genomtänkta beslut i en andra och tredje etapp. Digitalnätet kostar 200 miljoner kronor att bygga, och det kommer att kunna nå ca 99,8 % av befolkningen, vilket är en mycket bra täckningsgrad för public service till en relativt låg kostnad. En nackdel med digital-TV är den dåliga interaktiviteten, dvs möjligheten att skicka information åt båda håll, vilken gör att man troligtvis kommer att få hård konkurrens från andra aktörer. Sveriges fyra–fem stora kabel-TV-operatörer räknar med att på basis av den befintliga kabelstrukturen börja tillhandahålla olika interaktiva multimediatjänster m m till hushåll och kommersiella verksamheter. Dessa kommer att kunna ha mycket bra interaktiv kapacitet till skillnad från det digitala TV-nätet vilket kan vara ett problem. Detta kan komma att ske ganska snart och bör noga övervägas i etapp två och tre. Om dessutom konsumenterna tvingas köpa dyr ny avkodningsutrustning, något som slår hårt mot många hushåll, talar detta ytterligare för att man kan komma att välja andra alternativ. Det är därför viktigt att innehållet i marknätet har djup, bredd och god kvalitet för att stå sig i konkurrensen.
Kunskapernas ökande roll betyder att gränserna mellan företagen eroderas. Företaget kan ju inte hävda äganderätten till de anställdas tankar och det är svårt att kontrollera att tänkandet inte används av konkurrenterna. Nyckeln till framgång för det moderna företaget är därför enligt en internationell auktoritet på området att omvandla det individuellt ägda ”humankapitalet” till det kollektivt inom företaget ägda s k strukturkapitalet: databaser, nätverk, kundkontakter etc.
Staten har i allmänhet stått för finansieringen av en stor del av den utbildning och forskning som utgör företagens intellektuella kapital. Eftersom det sällan är privatekonomiskt lönsamt att satsa på sådan utbildning och forskning som i första hand kommer till kollektiv nytta är det nödvändigt att stat och kommuner tar på sig detta ansvar. Men det är också ett samhälleligt slöseri – och en orättvisa gentemot skattebetalarna – att delar av detta kapital utan vidare kan monopoliseras av ett privat ägt företag och dess aktieägare. Staten borde bli bättre på att själv söka patent och ta in royalties på de nya idéer och produkter som tas fram i den skattefinansierade forskningen. Men självklart skall staten också se till att de kunskaper som tas fram med skattemedel kommer hela samhället – både företag och enskilda – till godo.
Staten kan bara i en mycket begränsad omfattning styra den trafik som går på de elektroniska vägarna. Men man borde kunna använda sitt ägande i sina olika IT-företag – Telia, Teracom, inom etermedier etc – till att skapa en slags motsvarighet till Statens banverk på IT-området. Ägandet i Enator (f d Celsius Information System AB) kan ersättas av ett mer aktivt ägande i branschen. Det måste vara en politisk uppgift att se till att tillgängligheten till de olika näten inte förbehålls en informationsteknologisk elit utan att alla kan använda den nya tekniken till rimliga kostnader. Principen bör vara: politiskt ansvar och samhällsägande för maximal tillgänglighet – stor frihet att använda denna samhälleliga teknologi.
Staten bör således aktivera sitt ägande i sina IT-relaterade företag – och självklart inte sälja ut de strategiska tillgångarna till de privata företagen. Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att staten borde inrätta en motsvarighet till Statens banverk på IT-området, och vi upprepar nu detta. Vi är inte emot att staten ändrar strukturen i sitt ägande. Man kan mycket väl sälja mindre strategiska delar av sitt ägande på detta område om man därigenom kan finansiera inköp av mer samhälleliga delar av infrastrukturen.
Reglerna för att registrera domänadresser på Internet har nyligen ändrats. Det gäller vilka som får registrera namn direkt under.se, exempelvis www.riksdagen.se, vilken är den enklaste formen av domänadress både att ha och att leta efter när man själv söker efter något.
Reglerna för registrering av svenska domännamn fastställs av ITS (Informations-tekniska standardiseringen) arbetsgrupp nummer 12 (AG12). I AG12 ingår Post- och telestyrelsen, Patent- och registreringsverket, ITS, Statskontoret, SNUS, SUNET, Telia, Tele2, Telenordia och IBM. Vad gäller regeln om vilka som får registrera domännamn direkt under se står följande att läsa på ovan nämnda webbadress:
De organisationsformer som enbart har namnskydd inom ett län, dvs. Enskild Näringsidkare, Handelsbolag, Kommanditbolag, Bostadsrättsförening, Sambruksförening, Ideella föreningar och Stiftelser, registreras bara som subdomäner till de nya länsvisa huvuddomänerna (a.se, b.se, c.se etc). Dessa organisationsformer kan inte längre registrera namn direkt under.se (gäller från 970424). Källa: http://www.internic.se/
För att kunna registrera den enklaste och för kunder och andra intressenter mest lättfunna adressen, den som består av namnet på organisationen eller företaget följt av se, måste man alltså vara ett aktiebolag. För att kunna starta ett aktiebolag krävs minst 100 000 kr i kapital. Detta betyder att det numer är pengar som styr även på nätet. Vänsterpartiet anser att detta är fel. Internet blir ett allt viktigare forum för organisationer och företag. Man kan tänka sig att när adresser med länsbokstav före .se blir mer etablerat kan det till och med vara en fördel för organisationer och småföretag som enbart finns i en region att ha med länsbokstaven, då man troligtvis har sin kundkrets inom denna region. Detta skall dock vara frivilligt. Om den adress man helst vill ha är upptagen får man välja en annan. Demokratiska, inte ekonomiska, faktorer skall avgöra vem som skall få de adressmässiga fördelarna. Detta innebär att reglerna för utdelning av domänadresser måste ändras.
IT-propositionen från 1996 innehöll i sin bakgrundsteckning ett avsnitt om hur IT kan påverka en strukturomvandling av samhället.
Spridningen av IT har nu nått en sådan nivå att den kräver strukturförändringar i samhället. Så har det varit vid tidigare tillfällen i historien då genombrottstekniker skapat epokskiften, och så ser det ut att bli även denna gång. ... Den nya tekniken lägger i sig också grunden för andra former av gränsöverskridanden. Arbete och fritid kan komma att vävas samman på ett nytt sätt och påverka organisationen av såväl arbetet som privatlivet. Arbete på distans blir allt vanligare. Även indelningen av livet i skilda faser av utbildning, omsorg och arbete kan gradvis komma att suddas ut.
Vi delar uppfattningen om att IT och den nya datatekniken kan ha denna strukturomvandlande kraft. Men strukturomvandlingen kan gå åt olika håll beroende på hur vi följer upp den med samhälleliga insatser och politisk viljeinriktning. Den kan leda till ett mer odemokratiskt klassamhälle med starka kontrollinslag och utslagning. Men den kan också leda till ett demokratiskt samhälle med stor delaktighet och rättvis fördelning av livets goda. Vi menar att en positiv strukturomvandling av samhället måste gå hand i hand med en successiv arbetstidsförkortning.
Det är en naturlig och vettig inriktning av den teknologiska revolutionen att öka produktiviteten och utnyttja produktivitetsvinsterna till att minska den nödvändiga arbetstiden. I den processen kan också ett naturligt omvandlingstryck utvecklas så att näringsliv och samhällsinstitutioner lär sig använda den nya tekniken på ett sätt som kommer människorna till del och gagnar en harmonisk utveckling av samhället.
Ett annat skäl till att kombinera IT-utvecklingen med arbetstidsförkortning är att det s k livslånga lärandet underlättas. Kontinuerlig utbildning kräver disponibel tid och det är inte säkert att alla som skulle behöva det har möjlighet till relativt långa studieledigheter med det ekonomiska avbräck det innebär. Kortare arbetsdag gör det lättare att upprätthålla kompetensen och ta till sig nya kunskaper.
Naturligtvis har frågan om IT och kortare arbetstid också en könsaspekt. Obalansen mellan mäns och kvinnors IT-användning kan reduceras med förkortad arbetstid. Vi vill därför kombinera utvecklingen av informations- och kunskapssamhället med en samtidig förändring av arbetslivets organisering och förutsättningar genom lagstiftning om kortare normalarbetsdag.
Arbetstidsfrågan har hittills hanterats som en fråga för Arbetsmarknadsdepartementet och marknadens parter vilket lett den in i en återvändsgränd. Vi menar att frågan har betydligt vidare dimensioner och bör vara ett naturligt inslag i en framtidsdiskussion.
Över huvud taget så aktualiserar de frågor som vi behandlar i denna motion en översyn av regeringens och riksdagens arbetsformer. Är de i takt med tiden? I vårt östra grannland, Finland, har de t ex ett framtidsdepartement och i Danmark något liknande. Det skulle även behövas hos oss.
I dagens diskussion angående IT saknas ett resonemang kring det ekologiskt uthålliga samhället. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att ett mål för den nationella IT-strategin skall vara att främja och påskynda utvecklingen av det ekologiskt uthålliga samhället.
Miljövårdsberedningen föreslår i SOU 1996:92 skapandet av ”Svenska miljönätet”, ett arbete som nu påbörjats. Vänsterpartiet välkomnar detta. Miljönätet är tänkt som ett projekt, över 1,5–2 år, med målet att göra Internet till ett effektivt redskap för att söka och förmedla svensk miljöinformation. Miljönätet föreslås omfatta ett antal tjänster som gör det enkelt att finna miljöinformation. Myndigheter inom miljöområdet får i uppdrag att på Internet publicera myndighetsinformation, och grundläggande data och information om miljön blir gratis tillgängliga. En testsida till det kommande miljönätet finns nu tillgänglig på nätet. Den är snygg och enkel, och bådar gott inför det framtida miljönätet.
IT öppnar möjligheter vad gäller hushållningen av varor. Pappersåtgången kan minskas drastiskt. Elektronisk dokumenthantering, ökad användning av elektronisk post, elektroniska konferenser och annan informationsteknik kan ge lägre miljöbelastning än om motsvarande funktioner hanteras med äldre teknik. Även behovet av lokaler minskar eftersom lager, arkivrum, kontorsytor, etc kan göras mindre. Ökat hemarbete leder till ett ökat utnyttjande av befintliga byggnader. Framför allt kan utökad IT-användning ge en väsentlig minskning av transportbehovet, vilket ger stora miljövinster eftersom transportsektorn är den sektor som ger störst negativ påverkan på miljön. Ur miljösynpunkt är detta välkommet eftersom energiåtgång och materialåtgång per capita minskar. Stora materialvinster kan också göras inom varuproduktionen genom konsekvent tillämpning av CAD-CAM-teknik och MPS (material-planerings-system). Spillet minimeras och råvarorna utnyttjas maximalt.
Tyvärr är de elektroniska produkter som används till IT inte alltid särskilt bra för miljön. De innehåller många olika komponenter, material som blandas och små partiklar. Därför är det viktigt att detta tas om hand på ett riktigt sätt, och det behövs ett klart och tydligt tvingande producentansvar för uttjänta elektroniska varor.
IT kan användas till att dokumentera det befintliga byggnadsbeståndet och rationalisera byggandet. Inte minst ur miljösynpunkt är detta välkommet. En byggnad kan enkelt dokumenteras så att material, konstruktionsmetod, etc lätt kan studeras vid ombyggnader, rivning osv. Detta underlättar återvinning av byggavfall och miljöanpassning av lokalbeståndet. Ett ytterligare problem är att ingen har en överblick av IT:s möjligheter och begränsningar inom byggsektorn. Ett sätt att underlätta användning och tillgänglighet är att se till att det i all nybyggnation av bostäder skall förberedas för IT. Vänsterpartiet anser att detta skall vara ett krav. Eventuellt kan ROT-bidraget utökas att innefatta även sådana förberedelser. Riksdagen bör uttala att regeringen skall ge Boverket i uppdrag att utreda IT:s betydelse för byggsektorn.
Man kan inte tala om världsomspännande teknik när så stora delar av världen inte är delaktiga. Att surfa på nätet blir en surfning mellan olika välståndsöar. Särskilt vill vi betona det ansvar Sverige har för att utveckla samarbetet med de forna östländerna. Vi anser också att Sverige bör ta initiativ till en konferens i Förenta nationernas regi för att lägga upp riktlinjerna för hur IT inte enbart skall bli en teknik för de redan rika länderna. På en sådan konferens bör diskuteras hur ett gemensamt regelverk för hela världen kan se ut, en global kodex. Det är vår moraliska skyldighet och vårt ansvar att möjliggöra tillgång och användning av IT även i de fattiga länderna. Nedan följer ytterligare exempel på vad som bör tas upp på denna FN-konferens.
På det internationella planet ger IT enorma möjligheter, och olika transaktioner kan göras mycket effektiva. Men detta innebär även stora problem vad gäller internationell handel. Vi syftar då på nationella olikheter på området skatter, vilket bl a ger problem i tullen och är svårt att kontrollera. Olika valutor innebär svårigheter, liksom olika nationella lagar m.m. Vad händer om en egen Internet-valuta utvecklar sig likt eurodollarn efter andra världskriget? Vem garanterar säkerheten och kontrollerar penningmängden på en sådan fiktiv valuta?
Ett problem är också hur man skall hantera oönskade inslag på nätet som barnpornografi, rasistpropaganda, kriminalitet, våldsporr och andra våldsinslag. Troligen är det svårt att helt komma till rätta med detta men det vore värdefullt med en internationell kodex.
Det är i det närmaste oväsentligt för ett IT-företag var i världen det är lokaliserat vilket naturligtvis gör att man väljer att etablera sig där förhållandena är mest gynnsamma. I Malaysia arbetar man på att skapa sådana förutsättningar för att locka till sig de nya IT-företagen. Detta kan jämföras med utflaggning av rederier till Norge, Holland och Panama.
Ett annat stort problem som bör avhandlas på internationell nivå är av klassisk filosofisk natur: Vem äger kunskapen? Skall vi bejaka att alla får ta del av ny kunskap eller skall upphovsmannarätt och patentregler begränsa det fria flödet av information och kunskaper? Var går i så fall gränserna för ett sådant regelverk?
Kravet på en FN-konferens kommer ursprungligen från GUE-NGL-gruppen i EU-parlamentet och är relativt väl förankrad. Kanske kunde man tänka sig att Stockholm kunde stå som värd för en sådan konferens när nu OS-planerna gick i stöpet?
Problemet med att de flesta datasystem hos myndigheter och företag inte är anpassade för sekelskiftet har under senare tid uppmärksammats, och detta är bra. Vi vill här ta upp ett problem i anslutning till detta, nämligen våra personnummer. En av de största sociala innovationerna i modern tid. Eftersom århundrade inte finns med i personnumret kommer det att bli problem av samma typ som med att årtalet i de flesta gamla program är avgränsat till två tecken. Detta kan exempelvis lösas genom någon form av särskild sifferkod för de fyra sista siffrorna som visar i vilket århundrade personen i fråga är född. Samtidigt skulle man kunna passa på att även anpassa för ett internationellt personnummer. I denna globaliseringens tid vore detta troligtvis mycket praktiskt både för olika myndigheter och för jordens individer.
Fortbildning för lärare som redan är yrkesverksamma behöver prioriteras. Barn behöver få hjälp att finna information och framför allt stöd att omvandla information till kunskap: Genom att värdera information, kritiskt förhålla sig till information, kunna föra in enskilda bitar i ett större sammanhang, kunna sammanställa, presentera och bruka kunskap. En förutsättning för inlärningen är att lärarna är välutbildade inom området informationsteknik samt att lärarnas kunskaper kontinuerligt uppdateras.
För att kunna omvandla information till kunskap är också språket ett viktigt verktyg. Vi menar att det behövs en handlingsplan för det svenska språket i informationssamhället. Att det finns svensk film och svensk litteratur är en statlig angelägenhet. På samma sätt borde också datorprodukter på svenska eller för det svenska språket uppmärksammas.
Vi vill starkt betona bibliotekens roll. Vid biblioteken skulle man bl a kunna arbeta med olika pilotprojekt t ex med kulturinstitutioner och på barnkulturens område. Biblioteken har en viktig framtidsroll när det gäller att ge medborgarna möjligheter att använda sig av de nya nätverken och att hämta information ut databaser. Medborgarkontor som finns på alltfler håll i landet, ofta i anslutning till biblioteken, är viktiga för att föra ut samhällsinformation och fyller en demokratisk funktion. Som informationsförmedlare och genom verksamhet i samtliga kommuner är biblioteken lämpliga som värdar för informationsstationer med terminaler kopplade till olika databaser och nätverk.
Detta ställer helt andra krav på bibliotekarierna. Dessa kommer att fungera mer som handledare i biblioteksbesökarens egna sökarbete efter information. Detta kräver ständig kompletterande utbildning vilket riksdagen bör uppmärksamma regeringen på.
På förslag av Vänsterpartiet tog riksdagen till sig tanken att en utveckling av ett ”Open University”, dvs tanken om distansutbildning på data vore värt att satsa på.
Eftersom inte så mycket praktiskt hänt hittills så vill vi härmed upprepa kravet och ge det ytterligare konkretisering. Trots att man länge vetat att utbildning med datastöd kommer att bli allt vanligare i framtiden har inte mycket hänt när det gäller att ta fram utbildningsprogram och pedagogiska metoder. På skolorna famlar man fortfarande i mörker och många lärare känner stor villrådighet inför den nya tekniken.
Vi vill därför föreslå att regeringen tar ett fast grepp om frågan och uppdrar åt Skolverket att upprätta ett nytt institut: Statens distansutbildning (ev. något bättre namn) som åtar sig att ta fram lämpliga pedagogiska program för utbildningens olika nivåer. Gärna efter mönster från de gamla korrespondensinstituten, typ Hermods. Utbildningsprogrammen för de högre studierna skall kunna berättiga till olika examina. I princip skall man kunna sitta i Kittelfjäll och läsa in en civilekonomexamen med hjälp av IT. Låt vara att man (som på Hermods tid) för åka ner till högskolan för att avlägga sluttentamen under kontrollerade former.
Vissa experter tror också att den här typen av pedagogiska program kan bli viktiga exportprodukter i framtiden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att Skolverket får i uppdrag att komma med förslag om IT och jämställdhet i skolan,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva ett större IT-projekt med inriktning på äldre och funktionshindrade,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ägande i IT-relaterade företag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta ett Statens databanverk,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för utdelning av domänadresser måste ändras,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sextimmarsdagen,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett mål för den nationella IT-strategin skall vara att främja och påskynda utvecklingen av det ekologiskt uthålliga samhället,
att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i uppdrag att utreda IT:s betydelse för byggsektorn,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det i all nybyggnation av bostäder skall förberedas för IT,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om producentansvar för uttjänta elektroniska varor,4
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till en FN-konferens om IT,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt personnummer,5
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av välutbildade lärare inom området informationsteknik,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det svenska språket och IT,6
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på utbildning för bibliotekarier,1
att riksdagen hos regeringen begär att Skolverket får i uppdrag att upprätta ett nytt institut för distansutbildning.1
|
Johan Lönnroth (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Lars Bäckström (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Eva Zetterberg (v) |
|
Stig Sandström (v) |
1 Yrkandena 1, 13, 15 och 16 hänvisade till UbU.
2 Yrkande 6 hänvisat till AU.
3 Yrkandena 8 och 9 hänvisade till BoU.
4 Yrkande 10 hänvisat till JoU.
5 Yrkande 12 hänvisat till SkU.
6 Yrkande 14 hänvisat till KrU.