Informationstekniken, IT, berör allt fler delar av samhället, allt mer långtgående. Få om ens någon kan i dag hävda att informationsteknik inte berör dem.
Även om debatten om IT i stor utsträckning handlar om tekniska frågor finns det allmängiltiga frågeställningar som berör samhällets alla medborgare och samhällets möjlighet att fungera som en demokratisk rättsstat.
De positiva aspekterna av informationstekniken måste utnyttjas till fullo, samtidigt som vi både nationellt och internationellt måste verka för att minimera eller helt hindra de avigsidor som tekniken för med sig.
Vilka konsekvenser utvecklingen får kan ingen förutse. Från att ha varit en teknik som effektiviserat verksamhet är IT på väg att förändra hela samhället, en förändring som kommer att bli mycket svår att styra och kontrollera. Det kan till och med bli meningslöst att försöka reglera utvecklingen eftersom det blir omöjligt att genomdriva efterlevnaden av reglerande lagar.
De människor som lär sig använda IT kommer att kunna röra sig elektroniskt över hela världen och köpa och sälja varor eller tjänster, flytta sitt kapital, publicera sina åsikter, söka efter jobb, leta efter likasinnade eller värva medlemmar till en förening. Allt med hjälp av en datorutrustning i samma prisklass som en bättre TV och ett teleabonnemang.
De som däremot inte lär sig tekniken kan riskera att stå utanför på ett sätt som närmast kan liknas vid att vara analfabet i dagens samhälle. Det är därför en prioriterad uppgift att se till att alla blir delaktiga i den nya tekniken och dess användningsområden.
Vi kristdemokrater vill i denna motion speciellt lyfta fram tre frågor:
IT är demokratiserande
IT ger nya jobb
IT måste infogas i rättsordningen.
Informationstekniken har alla förutsättningar att verka demokratiserande. Den medger att stora mängder information i alla former kan nå medborgarna till en förhållandevis låg kostnad, en kostnad som dessutom minskar hela tiden. Genom att myndigheter och samhället i stort på olika sätt agerar för att stötta denna process minskar även risken för att delar av samhället faller utanför, utan möjlighet att ta till sig de dynamiska förändringar som sker.
Ett sådant sätt är givetvis att skolan aktivt arbetar med ny teknik och ger ungdomar en möjlighet att själva utforska den. Ett annat sätt är att bibliotek och medborgarkontor i större utsträckning ger medborgarna möjlighet att använda datorer i allmänhet och Internet i synnerhet. Ett tredje sätt är att staten på olika sätt, både genom egna initiativ och genom en rimlig lagstiftning, medverkar till att infrastrukturen för bland annat telekommunikationer byggs ut.
Informationstekniken är en framtidsbransch. Ericsson är i dag en av landets största arbetsgivare. Telekommunikationsbolagen sysselsätter tiotusentals människor och antalet ökar ständigt.
Svenska företag har varit förhållandevis framgångsrika inom IT-området. Skälen till framgångarna är sannolikt flera. Våra goda kunskaper i engelska är en viktig faktor, en annan är vår tradition av goda företagsledare. Givetvis har vår höga levnadsnivå haft betydelse för hushållens möjligheter att skaffa ny teknik, datorer och liknande. Sannolikt har även vårt väl utbyggda telenät haft betydelse.
Nya jobb måste i stor utsträckning komma i nya branscher och IT, data och telekommunikation tillhör kanske den allra viktigaste framtidsbranschen. Få om någon vill att Sverige ska satsa på lågavlönad tillverkningsindustri – vi måste satsa på hög kvalitet och produkter där kunskapsinnehållet är stort.
Samtidigt är det inte möjligt för samhället, riksdagen eller regeringen att skapa dessa jobb. I stället måste företagen ges ännu bättre möjligheter att själva hitta formerna för sin verksamhet, en verksamhet som dessutom i stor utsträckning styrs av faktorer i vår omvärld.
Regeringens mycket rigida syn på bland annat arbetsrätt och fackföreningsrörelsens roll i svenskt näringsliv riskerar att allvarligt bromsa de svenska företag som för övrigt har goda förutsättningar att bli framtidens storföretag.
De arbeten som kommer att växa fram ur den nya tekniken är i stor utsträckning tjänster på olika sätt. Här kan svenskar bidra med sin unika kompetens inom spjutspetsteknik, vår erkänt goda förmåga till samarbete och vårt internationella företagsklimat. Därför blir det än viktigare att verka för att goda förutsättningar ges för just tjänsteföretag på olika sätt (se separata motioner om skattepolitik respektive näringspolitik).
Informationstekniken sätter många av våra gamla lagar och regler ur spel och nya frågor ställs ständigt. I vissa avseenden måste den nya tekniken jämställas med globala miljöfrågor som är gränsöverskridande. Internationellt samarbete blir en förutsättning för att komma till rätta med de avigsidor som finns med tekniken. Utan ett gemensamt handlande kan de problem vi upplever i dag, bland annat med barnpornografi, svårligen bekämpas.
Men problemen begränsas inte till stora, internationella frågor. Även integritetsfrågor, samkörningsfrågor och annat måste ständigt belysas för att stämma överens med dagens tekniska förutsättningar. I många fall är det till och med så att tekniken ligger steget före rättsväsendet.
I längden är det inte hållbart att ha speciallagstiftning för enskilda medier. Samhället måste enas om vissa värden som är generella och se till att dessa efterlevs oavsett var och hur de tillämpas. Exempelvis så anser vi att barnpornografi bör förbjudas oavsett var den förekommer eller publiceras. Lagarna måste bli så medieneutrala som möjligt.
Detta gör att rättsväsendet måste arbeta annorlunda och att nya former måste hittas för att upprätthålla rättsordningen. Regeringen måste påskynda moderniseringen, något som bör ske både nationellt och internationellt, speciellt inom EU där speciella organ redan finns för dessa frågor.
Regeringen pekar i sin skrivelse ”Utvecklingen i informationssamhället” (en första redovisning av utvecklingen på IT-området sedan IT-propositionen presenterades för drygt ett år sedan) på ett stort antal åtgärder på flera olika områden. Merparten av detta är nödvändiga åtgärder, men det räcker inte. Informationstekniken måste sättas ännu mer i fokus, något som förmodligen inte socialdemokraterna av ideologiska eller historiska skäl förmår. Tydligast visade sig denna ovilja när den nuvarande kommunikationsministern talade om Internet som en snabbt övergående "fluga". Med den inställningen kommer Sverige inte att kunna uträtta några stordåd på området.
Tekniken löser inte alla problem. Teknisk utveckling är inget mått på lycka. Och vad är det som håller i en föränderlig och öppen värld?
En sak som aldrig har ändrats eller kommer att ändras, är de värden som ett gott samhälle byggs på. Människors unika och okränkbara värde. Behovet av gemenskaper och ansvar för varandra och de materiella tillgångarna. Det är först när man är trygg i sig själv som man kan leva i en föränderlig värld.
Vi har alla en uppgift att förmedla denna grundläggande insikt och ge möjlighet för samtal och fördjupning av dess konkreta innebörd i våra liv och vårt samhälle. Det är med de gamla värdena som vi kan ta oss an den nya tiden.
Många av de datasystem, speciellt av administrativ karaktär, som utgör centrala och kritiska delar av företags och myndigheters verksamhet, är skapade vid en tidpunkt då sekelskiftet låg bortom planeringshorisonten. Många system valde därför att representera årtal med två siffror, inte fyra. Om två år, när vi skriver 2000, riskerar många system att få problem med att tolka årtalet 00 som för vissa kan betyda år 1900 istället för år 2000. Detta till synes enkla problem kan göra att massor av system i princip kan bli odugliga innan problemet är löst. Det gäller allt från ekonomisystem hos företag till försäkringskassans register och bankernas kontohantering.
I dag saknar även många företag och organisationer fungerande alternativa system, exempelvis manuell hantering. Detta gör samhället ännu mer känsligt för problem knutna till systemens uppbyggnad och funktion. Beredskapen hos svenska företag håller på att förbättras, även om många ännu inte inser vidden av problemet.
Regeringen har initierat projekt för att svenska myndigheter ska komma till rätta med de eventuella problemen vilket är bra. Myndigheterna måste föregå med gott exempel för att medvetengöra frågorna även för privata företag. Dessutom kan det inte accepteras att myndigheternas verksamhet inte fungerar år 2000. Det kan leda till att viktiga samhällsfunktioner inte kan upprätthållas, vilket givetvis är helt oacceptabelt.
Domännamnens betydelse ökar i takt med IT-utvecklingen. Den som inte finns på nätet riskerar att inte finnas i människors sinnebild.
Namnfrågan för företag och organisationer har under årtioenden skötts av Patent- och registreringsverket (PRV). Detta gäller märkligt nog inte domännamn. I dag delas de svenska domännamnen ut av en arbetsgrupp bestående av tolv IT-företag och organisationer som kallar sig för AG12.
Problemet med detta förfaringssätt är dels att det inte finns något demokratiskt inflytande i en så pass viktig samhällsfunktion, dels att arbetsgruppens beslut inte går att överklaga i domstol.
Arbetsgruppen har självsvåldigt satt upp ett antal regler för domännamnstilldelning. Exempelvis så måste man vara ett aktiebolag för att få ett domännamn utan regionalt bokstavstillägg.
Exempelvis så skulle de rikstäckande svenska partierna, om de nu inte hade haft turen att söka och få domännamn innan arbetsgruppens nya regler tillkom, fått domännamn som kopplats till partiernas juridiska ort, det vill säga Stockholm.
Vi kristdemokrater hade i stället för domännamnet @kristdemokrat.se fått namnet @kristdemokrat.a.se, och socialdemokraterna hade i stället för domännamnet @sap.se fått @sap.a.se. Det vore som att ge Telia namnet @telia.a.se eller Volvo namnet @volvo.gbg.se.
En utredning bör snarast tillsättas med syfte att se vilken myndighet som ska vara ansvarig för utdelningen av svenska domännamn.
Det är fel att hänskjuta alla frågor om olagligt eller obscent material på Internet till internationella kommittéer. Sverige bör hålla rent i sitt eget hus. Vi bör snabbt införa ett system med ansvariga utgivare av elektroniska anslagstavlor såväl som olika Internettjänster.
För så kallade webb-hotell bör den som hyr en hemsida i sitt hyreskontrakt ta på sig ansvaret för det framtida innehållet.
Vid förhyrning av ny Internetförbindelse bör även en person ta på sig ansvaret för eventuella framtida Internettjänster via förbindelsen.
Alla existerande Internetanslutningar är kända av Internetleverantörerna samt SUNET. Det borde vara enkelt att få fram ansvariga utgivare.
En ansvarig utgivare ska ha till uppgift att regelbundet kontrollera diskussionsforum och hemsidor för att se om olagligheter förekommer. Om olagligheter hittas ska dessa tas bort och den ansvarige utgivaren ska kunna ställas inför rätta.
Diskussionsforum och hemsidor måste behandlas på samma sätt som vanliga tidningar och TV eller radio. Vad vi har i dag är ansvarslös utgivning av vilken information/desinformation som helst. Dock måste lagstiftningen anpassas för det elektroniska mediet.
Däremot kan censur av Internet inte komma i fråga. Vi vill ha tryckfrihet under ansvar. Införande av censur skulle vara samma sak som att öppna alla brev och paket som skickades med vanlig post eller att avlyssna telefonsamtal.
Lagar måste vara så pass medieneutrala som möjligt. Exempelvis ska integritetsskydd gälla oavsett om det rör tryckta medier, etermedier eller datamedier. Lagar baserade på det synsättet blir därmed automatiskt mer hållbara över tiden.
I och med de utsuddade nationsgränserna som IT medför är det viktigt med internationella överenskommelser. Men till dess att bra internationella överenskommelser träffats, är det både önskvärt och möjligt att täppa till de värsta luckorna.
Det måste slås fast att den personliga integriteten är absolut. Sekretessbelagd information ska skyddas effektivt. Likaväl som offentlig information ska vara offentlig ska sekretessbelagd information vara säker mot obehörig tillgång.
I Sverige är det tillåtet för alla att kryptera information. Denna rätt är självklar och får inte förhandlas bort. Dessutom behövs säkra system för att hantera åtkomsten till sekretessbelagd information inom den offentliga sektorn.
Den springande punkten i EG-direktivet om skydd för personuppgifter (95/46/EG) kräver att persondata ska skyddas även mot icke-auktoriserad access, det vill säga att det ska inte gå att utläsa ur databasen vilken kontoinnehavare som har vilket bankkonto, eller vilken patient som har vilken sjukjournal, om inte användaren är auktoriserad.
Om en icke-auktoriserad person får tillgång till databasen ska denne inte kunna se sambandet mellan person och uppgifter. EU kräver att persondata ska skyddas mot all form av illegal databehandling. Detta kräver att persondata lagras krypterat eller på annat sätts görs otillgängliga för alla utom den auktoriserade användaren. Sannolikt blir alltså de flesta svenska personregister olagliga den 1 oktober 1998, då 95/46/EG träder i kraft 3 år efter ratificeringen. Detta är ett problem som kräver snar lösning.
Att bereda tillgång till Internet för allmänheten görs förmodligen enklast genom att utnyttja biblioteken och medborgarkontor som så kallade Internetkaféer eller Datortek. Vi får då en anknytning till den svenska folkbildningstraditionen, folk är vana att gå till biblioteket för information och tidningar.
Varje stadsbibliotek borde utrustas med datorer anslutna till Internet, där det finns möjlighet att söka i olika databaser och hitta information. Bibliotekens datorer bör dock kunna användas till mer, exempelvis ordbehandling för de som inte har tillgång till datorer på arbetet eller hemma.
Den som frågar efter en bok på biblioteket bör få hjälp att finna informationen i datorn, snarare än att bara få veta när boken kommer. På detta sätt hjälps förhoppningsvis även äldre människor in i IT-världen, samtidigt som verksamheten kan förbättras och effektiviseras på sikt. De medborgarkontor som nu byggs ut över hela landet, som ett resultat av Kristdemokraternas regeringsarbete, kan spela en mycket viktig roll i detta sammanhang.
Regeringen har sett till att IT-utbildning blir obligatorisk för lärare så att de kan förmedla relevant kunskap till eleverna. Men däremot så måste lärare fortbildas och vidareutbildas i IT-frågor.
I databranschen satsas ofta en månad om året per anställd på fortbildning förutom all den tid som går åt till frivilligt studerande. Okunskapen om datorer hos lärarna är i dag ett problem. Därför bör en plan för rullande fortbildning av redan examinerade lärare snarast utarbetas av Högskoleverket i samverkan med lärosätena.
Användning av IT i undervisningen kan troligen både förbilliga och effektivisera undervisningen. Än viktigare är att datorerna ger möjligheter till mer individualiserad och effektiv undervisning utan att eleverna behöver lämna gruppgemenskapen.
Datorstödd undervisning kan också medföra det positiva att läraren får mer tid över för individuella kontakter med eleverna. IT öppnar också skolan mot omvärlden på ett helt nytt sätt. Informationssökningen blir inte längre begränsad till den egna skolan utan information kan sökas och kontakter skapas i hela världen. Detta kommer på sikt att leda till en genomgripande förändring av undervisningsformerna.
Att skolan snabbt kommer igång med datorbaserad utbildning är inte minst viktigt för de elever som inte har tillgång till dator hemma. Skillnaderna mellan elever med och utan kunskap i hur informationsteknik kan utnyttjas kan annars leda till nya kunskapsklyftor som kan få snedvridande effekter i framtiden.
Det måste dock tydligt understrykas att det är oerhört viktigt att eleverna i grundskolan lär sig räkna utan miniräknare och datorers hjälp. Lika viktigt att de lär sig skriva för hand.
Minimistandard i skolan bör vara att varje elev har en egen e-post-adress. Det skulle vara ett sätt att medverka till att riva gränserna mellan människor, oavsett var på jorden de bor. Det behövs inga elektroniska motorvägar för att de flesta människor ska kunna kommunicera via datorer. Det räcker oftast med en vanlig telefonlinje.
I varje skola borde man inrätta minst en "Internet-skrivhörna" där elever och lärare kan komma och skriva och läsa brev. Därmed får alla en chans att prova på gränslös kommunikation.
1993 avreglerades telemarknaden av fyrpartiregeringen. Men som alla avregleringar kräver även denna ett visst mått av eftervård. Telelagen lämnar stora och viktiga luckor när det gäller att åstadkomma en sammanhållen infrastruktur. Medlet för att fylla dessa luckor var den konkurrenslag som trädde ikraft samtidigt med telelagen. Men denna samverkan mellan telelag och konkurrenslag fungerar inte tillfredsställande i dag.
Konkurrensverket har mottagit ett stort antal anmälningar mot Telia för missbruk av dominerande ställning, men ännu inte avgjort ett enda fall. Därigenom berövas de klagande också den självklara rätten att överklaga. Konkurrensverket och Post- och telestyrelsen är eniga om att Telia försvårar samtrafiken mellan olika nät, men träter om vem som borde göra vad för att leva upp till lagstiftarens intentioner. I denna situation sviker regeringen genom sin handlingsförlamning.
Effekten är att vi håller på att få två separata telenät. Dels Telias nät, dels ett nät för alla andra operatörer. Detta andra nät byggs rikstäckande med Banverkets, Svenska Kraftnäts och Teracoms nät som stomme och med kommunala nät i samverkan med en lång rad nya teleoperatörer som producerar alla de nya teletjänster som IT kräver.
Telia spelar ett högt spel med sin strategi att försvåra det rationella samutnyttjande som telelagen föreskriver. När den alternativa infrastrukturen väl finns på plats kan värdet av Telias nät komma att sjunka. Bland annat av detta skäl bör staten påbörja en utförsäljning av aktier i Telia i samband med att en nödvändig ökning av det egna kapitalet åstadkoms via aktiemarknaden.
Regeringens ideologiska blockering mot ett breddat ägande innebär att skattebetalarna snabbt förlorar miljardbelopp när den ökande konkurrensen nu minskar Telias vinster och därmed värde.
Arbetslivets organisation förändras radikalt av IT. De stora monolitiska organisationerna bryts sönder eller konkurreras ut av grupper av småföretag i samverkan. IT ger dessa små företag storföretagens fördelar, utan att belasta dem med deras nackdelar.
Denna omdaning från storskaligt till småskaligt förändrar förutsättningarna för många av de fundament den svenska välfärdsstaten vilat på. Att basera de sociala skyddsnäten strikt på inkomsten blir mer komplicerat när allt fler arbetar med uppdrag där betalningen sker per levererad tjänst (som en artikel som skrivs av en frilansjournalist) och där arvodet per timma kan variera tiofalt eller mer. Ena dagen gör man ett uppdrag och tjänar 5 000 kronor. Nästa dag hjälper man en bekant att packa kartonger och tjänar kanske bara 500 kronor. Tredje dagen är man sjuk. Hur ska då sjukpenningen beräknas?
Att basera statens inkomster på uppgifter från arbetsgivare kommer att bli allt svårare när en allt större del av de ekonomiska transaktionerna antingen blir mellan individer (som privatpersoner och/eller egenföretagare) eller mellan små företag i olika länder. Möjligheterna att på olika sätt undgå att betala skatt riskerar att öka betydligt snabbare än statens möjligheter att driva in de skatter riksdagen beslutat om.
Detta är inte någon fråga om politisk vilja eller ambition, det är en faktisk utveckling som ligger utanför statens kontroll. Det är inte svårt för en ekonomisk rådgivare, en reklamtecknare, en författare, en jurist eller en arkitekt att driva sin rörelse elektroniskt genom en firma i ett av otaliga skatteparadis men ändå sitta i Sverige och utföra arbetet. Det är inte svårt för en postorderfirma att göra transaktionerna via andra länder på ett sätt som gör att endast en bråkdel av mervärdet kommer till svensk beskattning, även om varan både tillverkas och konsumeras här och aldrig lämnar svensk mark.
Effekten av IT håller på att i grunden förändra både förutsättningarna för trygghetssystemen och statens möjligheter att i framtiden få stora intäkter med dagens uppbördssystem. Förändringarna kommer gradvis, så vi lär inte se dramatiska effekter från ett år till ett annat. Dagens statsfinansiella problem gör det dock nödvändigt att redan nu grundligt analysera de effekter IT och de därpå följande förändringarna i arbetslivets organisation och struktur kan få.
En statlig utredning bör tillsättas som i första hand kartlägger konsekvenserna av den utveckling som nu pågår och som med rimlig säkerhet kan förväntas de närmaste fem till tio åren. Först när en sådan kartläggning föreligger bör man ta ställning till vilka stukturella åtgärder som kan bli nödvändiga.
Elektronisk dokumenthantering (EDI) blir allt vanligare för att minska pappersflöden, snabba upp elektroniska betalningar med mera. Toppledarforum som är nära knutet till Statskontoret har satt som mål att näranog all elektronisk upphandling ska ske elektroniskt år 2000.
Landstingen har självfallet mycket att spara på att lagra bland annat patientjournaler elektroniskt. Det finns dock i dag inte någon större samordning mellan landstingen vad gäller vilka datasystem eller elektroniska patientjournaler de väljer. Detta är olyckligt eftersom det innebär att utbyte av journaler och andra dokument mellan landsting försvåras av de olika systemen. I värsta fall får en journal matas in för hand igen om en person flyttas mellan två landsting.
Det finns behov av att en policy upprättas för vad som kan tänkas vara miniminivån av datastöd i form av personresurser som ett sjukhus behöver. Det är viktigt att den nya tekniken nyttjas till fullo för att optimera satsade medel inom vården.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om år 2000-problematiken,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demokratisk kontroll beträffande domännamn,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvarig utgivare av elektroniska anslagstavlor,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktivet 95/46/EG och bristande svenska personregister,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IT på biblioteken,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla elever bör få en egen e-postadress.4
|
Mats Odell (kd) |
1 Yrkande 1 hänvisat till FöU.
2 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till KU.
3 Yrkande 5 hänvisat till KrU.
4 Yrkande 6 hänvisat till UbU.
Gotab, Stockholm 1997