Grundtanken i Europeiska unionen och i Romfördraget är att fri konkurrens skall råda mellan länderna och att statliga stöd och subventioner inte skall förekomma.
Jordbruket, som svarar för halva unionens budget, har varit det stora undantaget och även det stora problemet i dessa sammanhang.
Det är oroande att nu se en utveckling där även transportnäringen i allt större omfattning tillförs skattesubventioner.
Flygbolag inom unionen erhåller omfattande direkta statliga driftsstöd.
Den tunga lastbilstrafiken betalar bara en bråkdel av sina kostnader, i vissa länder knappast något, samtidigt som kontinentens vägnät blir allt mer överbelastat och nya förbindelser inte kan byggas av miljö-, legala eller ekonomiska orsaker.
Järnvägsförvaltningarna inom unionen uppbär gigantiska driftsstöd.
Även sjöfartsnäringen får numera direkta driftsbidrag.
Det nya i dessa stödformer är att stödet inte – som för jordbruket – utgår från den gemensamma budgeten, utan att kommissionen i stället godkänner olika nationella stödprogram, helt i strid med de ursprungliga intentionerna i fördraget.
För ett glesbefolkat, litet land i unionens utkant blir detta mycket negativt. I en konkurrenssituation där unionens länder med skattemedel tävlar inom transportsektorn kommer Sverige att tillhöra förlorarna.
Regeringen bör därför väcka denna fråga inom kommissionen och med all kraft verka för att Romfördragets bestämmelser om statsstöd även tillämpas inom transportsektorn.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om transportnäringen och EU.
|
Tom Heyman (m) |