2 Inledning
3 IT och ny välfärd byggd på utbildning
3.1 Det behövs ett nationellt kunskapslyft i IT-frågor
3.2 Grundskola och gymnasium
3.3 Lärarutbildningen
3.4 Högre utbildning och forskning
3.5 Samverkan mellan skola, datortek och studieförbund
4 IT och den regionala utvecklingen
5 IT och nya jobb genom småföretagande och nyföretagande
5.1 Enklare regler – mindre byråkrati
5.2 Riskkapital
5.3 Arbetsrätt och skattelagstiftning
5.4 Offentlig upphandling
6 IT och internationalisering
6.1 Global handel
6.2 Virtuella företag
6.3 Betalningssystem och rättsliga åtaganden
6.4 Kryptering och autentisering
6.5 Personlig integritet och skydd av uppgifter
6.6 Konsekvenser av elektronisk handel
6.7 Konsumentfrågor
7 IT och ett samhälle tillgängligt för alla
7.1 Utjämna skillnader mellan olika socioekonomiska grupper
7.2 Utjämna skillnader mellan könen
7.3 Funktionshindrade och IT
8 IT och samhällsinformation
9 IT och år 2000
10 Internet i Sverige
11 IT och bistånd
12 Hemställan
De personer, organisationer och samhällen som varit framåttänkande och kommit på bra sätt att använda ny teknik har blivit rikligt belönade genom historien
I dagens informationssamhälle är IT-användandet ett medel att skapa en ny välfärd i ett framtida samhälle som kännetecknas av att alla garanteras en god utbildning, av småföretagande och nyföretagande som skapar sysselsättning och tillväxt i hela landet, av att samhället blir tillgängligare för alla och av att medborgarna känner större delaktighet.
Detta förutsätter att staten har beredskap att hantera informationstekniken på ett sätt som inte hotar eller begränsar positiva utvecklingsmöjligheter.
I denna motion lyfter Centerpartiet fram ett antal frågor som det är nödvändigt att ta ställning till för att Sveriges stora investeringar i informationstekniken också skall kunna generera sysselsättning och tillväxt.
En grundförutsättning är att informationstekniken på ett helt annat sätt än hittills verkligen inlemmas i hela skol- och utbildningsväsendet. Sverige behöver ett nationellt kunskapslyft inom IT-området. Ett av målen för grundskola och gymnasium måste vara att alla skolor före år tvåtusen är uppkopplade på Internet, att alla elever har tillgång till dator och en egen e-postadress.
Det måste generellt bli enklare att starta nya företag och att driva småföretag. Det måste bland annat få löna sig att skaffa utbildning och starta egna företag. Speciella insatser behövs också för att göra informationstekniken tillgänglig i alla regioner och för alla företagare.
Speciell uppmärksamhet måste ägnas åt den elektroniska handeln och dess påverkan på flera områden såsom betalningssystem, rättsliga åtaganden och personlig integritet. Men framförallt måste det faktum beaktas att denna form av handel kommer att urholka statskassan på grund av minskade skatteintäkter, främst moms.
Informationstekniken kan, om den inte hanteras på rätt sätt, skapa nya klyftor i samhället. Ekonomiska eller sociala skillnader, funktionshinder eller könstillhörighet får inte vara hinder för tillgång till informationstekniken. Speciell uppmärksamhet måste därför riktas mot vissa grupper i samhället.
Informationstekniken har skapat nya förutsättningar för varje medborgare att hålla sig orienterad om samhällets omfattande regelverk. Men standarder och system måste utarbetas för att databaser och dokument ska bli till-gängliga på ett för medborgarna överskådligt och enhetligt sätt.
Åtgärder är alltså nödvändiga för att de möjligheter som informa-tionstekniken ger på sikt ska skapa sysselsättning, tillväxt och ökad delaktighet i samhället. Det är också helt nödvändigt att fokusera på den problematik som kan komma att uppstå redan om två år, nämligen vid millenieskiftet.
Sverige skall vara ett föregångsland, ett samhälle som är tillgängligt för alla där medborgarna känner ansvar, delaktighet och trygghet, där företagandet utvecklas och skapar sysselsättning och hållbar tillväxt, där alla garanteras en god utbildning och där hela landet kan leva. Detta skapar välfärd och välstånd.
I dagens informationssamhälle är IT-användandet ett avgörande medel för att detta mål skall nås. Därför måste vi kunna utveckla och ta till oss nya tillämpningar av IT inom skola, arbetsliv och fritid.
IT skall på ett naturligt sätt integreras i all utbildning både på grundnivå och inom högre utbildning och forskning
IT skall ge förutsättningar för nyetablering av företag och vidare-utveckling av befintliga företag både inom landet och internationellt
IT skall öka medborgarnas delaktighet och berika men även ge mer fritid
Svenska staten kan själv genom att ta till sig ett omfattande användande av IT tjäna som ett gott föredöme. Dessutom skapas då goda förutsättningar för ett öppnare och mer demokratiskt samhälle för medborgarna och man underlättar för företagen i deras kontakter med myndigheterna.
Informationsteknikutvecklingen befinner sig nu i ett avgörande skede, där felaktiga eller uteblivna beslut kan utgöra ett hot likaväl som att det begränsar möjligheterna.
Saknas den rätta insikten finns också en risk för drastiska beslut som äventyrar grundläggande fri- och rättigheter. Rätt beslut däremot placerar Sverige i en tätposition med förutsättningar för att skapa en ny välfärd.
I Centerns motion 1996/97:T916 belystes en rad olika aspekter på IT-utvecklingen och därmed sammanhängande lämpliga åtgärder för att förverkliga dessa intentioner. Motionen har ännu ej varit föremål för behandling i riksdagen, men vissa av förslagen har redan börjat att realiseras.
Några av de frågeställningar vi lyfte fram som riksdagen bör ha beredskap för var:
tillgängligheten till offentliga handlingar och möjligheterna till skapande av ett enhetligt elektroniskt rätts- och samhällsinformationssystem
ett EU-center för informationsteknik
utbildning
arbetsliv och rättsordning
kryptering
internationella överenskommelser för att motverka spridande av våld, pornografi och rasism
ökad tillgänglighet
gemensamt adressregister.
Några av dessa för Sveriges framtid så viktiga frågor utvecklas nu vidare i denna motion.
Sverige är ett av världens mest utvecklade länder inom informationsteknologi, IT. Men i motsats till de flesta andra länder på samma nivå har Sverige ur sina IT-investeringar inte lyckats generera ett nettotillskott av jobb. Detta framgår av en färsk rapport från Arbetslivsinstitutet. Forskning visar på att det i andra länder finns ett positivt samband mellan investeringar i informationsteknik och sysselsättning/tillväxt. En rad studier visar dock att investeringarna kräver vissa kompletteringar för att detta samband skall uppnås. Den komplettering som enligt rapporten tydligast saknas i Sverige är inlemmandet av informationstekniken i skol- och utbildningsväsendet. Vi saknar också belöningsstrukturer för människor som väljer att utbilda sig eller starta egna företag.
Ett nationellt kunskapslyft inom IT-området är en nödvändighet. En tudelning av arbetsmarknaden därför att många saknar kunskaper om IT-användningen måste undvikas. Den snabba utvecklingen gör också att behovet av livslångt lärande ytterligare förstärks. Det är därför nödvändigt med en nationell kraftsamling i IT-utbildning likt den som gjordes under 1960- och 70-talen i det engelska språket. Detta har bland annat inletts med KK-stiftelsens miljardsatsning på utveckling av användningen av IT där merparten ska gälla barn och ungdomar. Den satsning på 27 kommunbaserade skolprojekt som inleddes 1996 måste kontinuerligt utvärderas och lärdomar från detta tillämpas i den vidare utvecklingen. I detta arbete måste också många andra arenor användas: universitet och högskolor, lärar-högskolor, studieförbund och kommunernas datortek. Regeringen satsar under de närmaste två åren 1, 3 miljarder för att utbilda tiotusen personer i IT vilket Centerpartiet medverkat till. Detta är ytterligare ett bra steg mot det nödvändiga kunskapslyftet.
Informationstekniken börjar bli en självklarhet i vardagen. Snart kan denna teknik komma att betyda lika mycket för användaren som Gutenbergs boktryckarkonst har gjort de senaste århundradena. För elever och lärare handlar det dock inte enbart om att lära sig hur man använder tekniken utan också att utveckla en kritisk attityd till all den information som distribueras. Undervisningen måste i framtiden mer inrikta sig på innehållet i tillämpningen än på tekniken.
IT-utbildning bör bli en obligatorisk del i undervisningen på grund- och gymnasieskola. Detta ställer nya krav på skolor, undervisning och lärare. Målet bör vara att före år 2000 samtliga skolor vara uppkopplade på Internet, varje elev ska ha tillgång till dator och en egen e-postadress. Detta bör ges regeringen tillkänna.
För att nå målsättningen med ett nationellt kunskapslyft i IT-frågor är det nödvändigt att få en IT-anpassad lärarutbildning. Pedagogiken måste utvecklas och en IT-fortbildning måste utarbetas. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att låta Skolverket genomföra en utvärdering av fortbildningsverksamheten inom IT-området. Målsättningen med denna utvärdering skall vara att bilda underlag för ett nationellt fortbildningsprogram inom IT-området. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Internet är sedan länge etablerat inom den högre utbildningen – även om användandet mycket väl kan utvecklas ytterligare. Informationstekniken har skapat större möjligheter till distansutbildning. Centerpartiet anser att det är av största vikt att kurser på distans uppfyller samma kriterier och håller samma kvalitet som den ordinarie utbildningen. Det är också vår åsikt att möjligheterna till distansexamination behöver utvecklas ytterligare. Detta bör ges regeringen till känna.
Högskolornas tredje funktion, förutom utbildning och forskning, dvs som motor i en regions utveckling, behöver utvecklas ytterligare. Genom samverkan mellan det lokala näringslivet, tillskapande av kreativa miljöer och en positiv inställning till en varvad högre utbildning och arbete kan högskolorna bli regionens viktiga motor för tillskapande av nya arbetstillfällen. Genom att skapa denna kreativa ”täthet” kan många regioner undvika att hamna på efterkälken i utvecklingen. Ett steg i rätt riktning för att sprida kunskap om aktuell forskning är den databas som nu har initierats för att sprida alla forskningsresultat. Vi vill understryka vikten av att samarbetet mellan näringsliv och högskola/universitet beaktas i de utbildningspolitiska målen för högskolor och universitet.
En bred utbildningsatsning kräver engagemang från olika organisationer. Ideella krafter måste stimuleras. För att åstadkomma ett nationellt kunskapslyft bör därför en del av folkbildningspengarna till studieförbunden öronmärkas till informationstekniksatsningen.
Även pensionärs-, invandrar- och handikapporganisationer måste ges möjligheter att delta. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till hur denna utbildningsatsning kan genomföras och hur den skulle kunna finansieras. Detta bör ges regeringen till känna.
Datorteken spelar en stor roll för att ge en grundläggande utbildning i informationsteknik. Såväl datorteken som skolorna bör även kunna användas av det lokala näringslivet. Samverkansformer mellan skola, datortek och studieförbund bör utvecklas vilket förutom vinsten i utbildningshänseende också bidrar till ett bättre resursutnyttjande.
IT skapar förvisso förutsättningar som tidigare inte funnits. Förvänt-ningarna på ett omfattande distansarbete och nya teknikföretag har varit stora inte minst med tanke på att Sverige intar en tätposition på IT-området. En del företag har också förlagt verksamheter långt ifrån sina egentliga operativa områden. Undersökningar visar bland annat att, förutom att nya jobb skapats, effektiviseringen avsevärt har förbättrats av utlokaliseringen.
Utvecklingen av distansarbete och etableringen av nya teknikföretag har av flera orsaker inte motsvarat förväntningarna. I en Teldokrapport (nummer 115) redovisas en undersökning av Internetanvändningen i Sverige t.o.m. 1996. Den visar bl.a. skillnaderna i utnyttjandet av Internet mellan olika användargrupper. Det är nästan tre gånger så stor Internetanvändning i storstadsområden som på landsbygden. Detta förklaras med skillnader i näringsstruktur. I stora tätorter, ofta där universitet eller högskola finns, finns också IT- och kunskapsföretag som använder sig av informationstekniken. På landsbygden är däremot teknikutbildning och teknikföretag mer sällsynta.
Det finns fortfarande hinder som måste undanröjas för att nå den önsk-värda utvecklingen i alla regioner. En första förutsättning för distansarbete och för etablering av företag med behov av IT är att det finns tillgång till goda kommunikationer. En av de viktigaste politiska utmaningarna inom IT-området är enligt Centerpartiet att tillse att det finns en väl fungerande infrastruktur i hela landet. Centerpartiet har därför vid ett flertal tillfällen bland annat krävt enhetlig taxa för ISDN-anslutning, eller motsvarande, ett breddat basutbud och skärpt roll för PTS, Post- och telestyrelsen. Dessa krav utvecklas närmare i Centerpartiets regionalpolitiska motion.
Centerpartiet anser vidare att försök bör göras att stimulera IT-användningen på landsbygden genom att inrätta ett antal distansarbetscentraler. Distansarbetscentraler skulle vara centrum där människor med distansarbete fick möjlighet att koppla upp sig till olika databaser, arbeta och träffas. Det blir därigenom lättare att skapa en mer kreativ arbetsmiljö med en ”täthet” som kan leda till nya idéer och startande av nya företag. Att låta företag få tillgång till skolornas datautrustning på kvällstid skulle säkert också ha stor betydelse för landsbygdens näringsliv. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Dagens komplicerade administration i EU-medlemsstaterna innebär ett hinder för nyetablering och drift av företag. Speciellt de små företagen drabbas hårt av höga kostnader till följd av all byråkrati för att kunna följa och anpassa sig till nya lagar och administrativa regler.
Ett stort problem vid nyetablering och drift av småföretag är krav på uppgifter från olika myndigheter. Inte minst gäller detta vid utlandsetablering. Många olika myndigheter kräver att få information – ofta av samma slag. Alla använder olika formulär. Företagarens tidskrävande arbete med att förse alla myndigheterna med denna information skulle kunna förenklas mycket genom att ett enda formulär gällde för alla myndigheter både vid registrering av nya företag och vid löpande drift av företaget. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Formuläret skulle vara utformat så att det kunde användas både nationellt och internationellt. Det skulle givetvis finnas i en elektronisk version, så att det på ett smidigt sätt gick att ”hämta” det ”på nätet”. Det borde i varje land finnas en kontaktlänk mellan företagen och myndigheterna både nationellt och internationellt. Detta kan, för företagaren, jämföras med det som Centerpartiet föreslog i förra årets motion 1996/97:T916 för privatpersoner nämligen rollen som ”personlig husbyråkrat”. Den ”personlige husbyråkraten” skulle ju vara den kontaktperson på t ex ett medborgarkontor som den enskilde individen alltid skulle kunna vända sig till i alla lägen, när det gällde frågor som rörde den offentliga sektorn. Kontaktpersonen skulle sedan föra ärendet vidare till rätt instans, handläggare etc, för att avslutningsvis vara den person som rapporterade tillbaka till medborgaren. Medborgaren får alltså sin egen personlige husbyråkrat. Företagaren har i högsta grad behov av liknande enkla kontaktytor gentemot myndigheterna.
Såväl privata finansiärer som banker och riskkapitalbolag visar ofta tveksamhet inför satsningar i nya företag inom IT-sektorn. Ett skäl till detta är bristen på förmåga att bedöma innovationer och risker. Ett annat är svårigheten att värdera företagens tillgångar i form av dess medarbetares kunskaper. Tillgången till riskvilligt kapital har en avgörande betydelse för utvecklingen av IT-användandet. Därför måste det göras attraktivare att satsa på IT-företag genom förmånligare skatteregler.
Centerpartiet redovisade i kommittémotionen 1996/97:T916 ett antal frågeställningar rörande arbetsrätts- och skattelagstiftningen som måste belysas och förändras i och med användningen av informationsteknik. Dessa frågeställningar innefattade turordning vid uppsägningar, arbetsskador, avdrag och beskattning vid hemarbete. Vi vill i detta sammanhang endast åter inskärpa betydelsen av att distansarbete särskilt beaktas vid en översyn av såväl arbetsrätts- som skattelagstiftningen.
En fråga som förtjänar särskild uppmärksamhet är distansarbetare i andra länder. I och med telependling och att virtuella företag inrättas, kan medarbetare mycket väl bo i andra länder och arbeta på distans. Det är värt att belysa vad detta innebär för dem arbetsrättsligt, skattemässigt och inflytandemässigt. Likaså innebär utvecklingen mot virtuella företag att alltfler människor kommer att arbeta som entreprenörer för sådana företag. Denna typ av samarbete regleras via kontrakt och omfattas inte av den normala arbetsrättsliga lagstiftningen. Därför är det angeläget att diskutera villkor för dessa entreprenörers trygghet vid uppsägning av kontraktet samt deras rättigheter gentemot uppdragsgivaren. Frågorna kommer med all säkerhet att aktualiseras då allt fler virtuella företag bildas och ombildas i takt med förändringar i efterfrågan. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Liksom i många andra länder har Sverige konstaterat att den offentliga sektorn genom upphandling kan stimulera en viss utveckling. Det projekt som Toppledarforum genomför med elektronisk upphandling är ett angeläget steg för att stimulera den elektroniska handeln. Många kommuner har kommit igång med projekt. Emellertid verkar målet att 85 % av all offentlig upphandling ska ske elektroniskt i slutet av 1998 vara avlägset om inte många fler kommuner kommer igång mycket snart. Det kan finnas anledning att studera hur initiativet mottagits och genomförts i kommuner, landsting och statliga myndigheter för att stimulera andra till efterföljd.
Det upphandlingssätt som gäller idag kan dock skapa ett problem för nystartade företag inom IT-branschen. Det finns i nuläget nio ramavtal inom IT-området som slutits av Statskontoret.
”Ett ramavtal är resultatet av en genomförd upphandling. En statlig myndighet kan avropa produkter direkt från ramavtalet, utan att göra en upphandling. Ramavtalen har bra produkter till goda priser och övriga avtalsvillkor”, står att läsa på Statskontorets webbsidor.
Problemet finns för de nya företag som etablerats efter det att ramavtalet slöts. De företagen riskerar lätt att hamna utanför den skara av företag som upphandlaren väljer mellan, eftersom upphandlaren utnyttjar just det ramavtalen är till för, nämligen att enkelt kunna göra avrop med hjälp av ramavtalet utan att ett helt upphandlingsförfarande måste genomföras.
Beträffande ramavtal är det också nödvändigt att framhålla – förutom möjligheterna att utnyttja det smidiga upphandlingsförfarande som det onekligen möjliggör – att det ”inte är förbjudet” för myndigheten eller kommunen att göra en reguljär upphandling och därmed ge fler företag möjlighet att vara med och lämna in anbud. Många småföretagare har i olika sammanhang framhållit att kommuner ibland tycks tro att de enbart kan göra upphandling med hjälp av ramavtal, där sådana finns ingångna.Ytterligare information med anledning av dessa frågor är därför nödvändigt. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Informationstekniken innebär ett ökat omvandlingstryck på näringslivet i Sverige, såväl i Europa som globalt. Teoretiskt kan IT skapa en marknad med fullständigt fri konkurrens, något som innebär både möjligheter och hot. För konsumenterna innebär IT att man, efter att ha skaffat sig tillgång till Internet, med en minimal kostnad kan jämföra olika produkter och priser och göra beställningar nästan utan hänsyn till var leverantören är belägen. Detta kan också innebära ett hot mot det lokala näringslivet vilket i förlängningen kan komma att påverka närservicen.
Det är av största vikt för spridningen och den ökade användningen av informationstekniken att standarder arbetas fram, så att information kan utbytas mellan såväl länder som världsdelar. Arbetet med att ta fram sådana standarder fortgår sedan en tid. Inte bara Europa, utan hela världen, bör enas kring gemensamma standarder. Detta görs förmodligen bäst genom att branschorgan får utarbeta standarder. Politikens uppgift bör vara att tillse att infrastruktur och tekniska lösningar inte monopoliseras, utan görs till-gängliga för aktörer i alla länder. Först om det arbete som redan pågår inte skulle vara framgångsrikt bör politiska initiativ tas.
Politikens uppgift är också att se till att förutsättningarna för utveckling finns genom att se över befintliga lagar och göra dessa teknikoberoende, att främja likvärdig konkurrens och att anpassa lagstiftningen till de nya företagsstrukturer som kan uppkomma genom ny användning av teknik t ex virtuella företag.
Ett virtuellt företag byggs upp för att möta kundernas skiftande önskemål och för att ge möjlighet till att snabbt möta förändringar i dessa önskemål. Kännetecknande är att virtuella företag har en liten kärna av medarbetare, som beställer varor eller tjänster från olika partners och koordinerar dessa i ett nätverk.
Virtuella företag finns redan idag, både i form av s.k. informationsmäklare och för försäljning av varor. Som exempel på det förra kan nämnas de informationsmäklare som hjälper företag och kommuner att söka pengar från EU. Ett exempel på det senare är t.ex. klädföretaget Gant, som består av ett kärnföretag, klädbutiker, produktionsföretag m.m. Verksamheten innebär att de flesta av de tidigare traditionellt anställda kommer att arbeta utanför kärnföretaget, som frilansare, underleverantörer, försäljare m.m. Detta får bl.a. konsekvenser ur arbetsrättslig synvinkel, vilket behandlats i vår motion 1996/97:T916.
För konsumenten är det viktigt att kunna ha tilltro till virtuella företag, inte minst till de företag som sätts samman av ett nätverk av andra företag för ett speciellt projekt. Bl.a. måste frågor om avtal lösas såsom vem som egentligen är juridiskt ansvarig för ingångna avtal, vem som har ansvar för redovisning m.m. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Att betala med kontokort över Internet förutsätter att konsumenterna känner förtroende för den som tar emot numret och att överföringen inte kan avlyssnas. Det senare problemet kan avhjälpas med kryptering av informationen. Däremot är det svårt för en konsument att avgöra om ett företag på Internet är pålitligt.
Även integriteten kan sättas på spel, då det är lätt att spåra kontokortstransaktioner. Olika typer av “kontanter” för Internet har vuxit fram för att undvika dessa problem, exempelvis digicash, cybercash och intercoin. Principen är att data som motsvarar pengar insatta hos en bank lagras hos konsumenten. Denne kan sedan, via Internetbanken, skicka pengar till olika mottagare under anonymitet och med förvissning om att betalningen inte går att förändra eller avläsa för utomstående. De elektroniska kontanterna, Internets motsvarighet till kontantkort, har förmodligen kommit för att stanna.
Det finns ett behov av standardisering även inom detta område. Fortsätter utvecklingen med alltfler oberoende leverantörer av system kommer det att vara svårt för såväl säljare som konsumenter att använda dem. Vid den konferens som EU:s ministrar höll i juli uppmärksammades bl.a. behovet av autentisering och digitala signaturer. I huvudsak måste framtagningen av en standard ske i internationella standardiseringsorgan och i samverkan mellan branschföretag. Såsom ministrarna uppmärksammade kan emellertid användningen uppmuntras genom att lagar anpassas så att digitala signaturer accepteras på samma sätt som fysiska signaturer görs idag. Det är viktigt att detta implementeras i svensk lagstiftning snarast. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Avgörande för att informationstekniken ska främja snabb kommunikation och komma till ökad användning är att användarna har tilltro till den, att användare vågar skicka även känslig information, såsom kontonummer eller hemliga upplysningar, och att man kan lita på att avsändaren är den hon/han utger sig för att vara. Idag finns åtskilliga system både för att autentisera information, d.v.s. bekräfta avsändarens identitet, och för att kryptera den, d.v.s. göra innehållet oläsligt för utomstående. Dessa möjligheter är nödvändiga för att gynna affärsverksamhet med elektronisk kommunikation. Emellertid är användning av autentisering och kryptering inte oproblematisk – den teknik som kan skydda bankuppgifter kan också skydda kriminella gruppers kommunikation.
Världens länder har valt delvis olika lösningar. USA, som har den största marknaden för sådana produkter, har ingen begränsning inom landet, men har exportkontroll av alla produkter som har kryptering över viss nivå. Sverige, liksom många andra länder, har också exportkontroll, både som ett resultat av samarbetet inom EU och inom ramen för Wassenaar-arrangemanget. I ett fåtal länder är kryptering förbjuden utan särskild licens. Till denna grupp hörde tidigare även Frankrike, som efter en liberalisering av lagarna nu tillåter kryptering med nyckeldeposition.
I strävan att finna en lämplig lösning för handel, som även fungerar globalt, har olika förslag förts fram. USA har i olika omgångar förespråkat flera olika system, innebärande bl.a. nyckeldeposition (key escrow) eller nyckelåtervinning (key recovery). Båda systemen har mött hårt motstånd i internationella sammanhang. Bl.a. har menats att amerikanska företag skulle ha en fördel genom att fri kryptering skulle få tillämpas på den amerikanska marknaden. Tilläggas kan att förslagen även kritiserats av programvarutillverkare i USA, då de menar att de förlorar kunder genom att inte kunna exportera system som innehåller avancerad kryptering.
Då OECD behandlade problematiken lyckades man endast enas om att nyckeldeposition/-återvinning ska vara frivilligt och att kommunikationslösningar bör byggas upp så att system kan kommunicera även om bara ena parten kan stödja detta.
Det har redan förekommit fall då amerikanska företag förlorat order p.g.a. svårigheter att få exporttillstånd för avancerad kryptering. Svenska företag stöter på svårigheter då de vill implementera kraftfull kryptering för kommunikation över hela världen. Det är också angeläget ur den enskildas synvinkel, för att bevara integriteten, och därmed avgörande för att informationstekniken ska komma till allt större användning i ekonomin. Regler och tillstånd för sändande och mottagande av krypterade meddelanden måste belysas utifrån krav på såväl öppenhet som säkerhet och integritet för enskilda och företag.
Individen har av tradition åtnjutit ett förhållandevis starkt integritetsskydd, även om skyddet är något svagare i Sverige än i EU. I takt med att personuppgifter kommer att skickas mellan konsumenter och företag nationellt och internationellt i allt större utsträckning riskerar detta skydd att försvagas.
Användandet av s.k. cookies på Internet innebär att information om användarna lagras åtkomligt för de hemsidor man tidigare besökt. Visserligen kan detta vara mycket användbart, t.ex. för att undvika mängder med lösenord eller för att spara preferenser, men det innebär också att användare inte har kontroll över vilken information som lagras om dem och som regelbundet laddas upp till de värdar man besöker. Åtminstone en självsanering inom branschen, innebärande någon form av etiska regler för användningen, vore önskvärt.
Nationella regler kring användande av företags- och personuppgifter kan befaras spela allt mindre roll framgent. Sverige bör inom EU verka för att internationella regelverk kommer till stånd. Detta bör ges regeringen till känna.
Genom IT kan företag och konsumenter lätt mötas över nationsgränser. Detta innebär också att det blir lättare för företag att lägga sitt säte utomlands. Allra lättast blir det självfallet för företag som förmedlar information, t.ex. tele- och radioföretag. TV 3:s etablering i Storbritannien är ett sådant exempel. Denna utveckling kräver samordning mellan länder för att undvika osolidarisk konkurrens. Särskilt påverkas skattelagstiftningen, men också lagar om yttrandefrihet, reklam m.m.
Handeln på Internet ökar explosionsartat. 1996 uppskattades antalet användare till 40 miljoner och vid millenieskiftet bedöms antalet användare uppgå till närmare en halv miljard. Volymen av transaktioner på Internet ökar än hastigare; 1996 såldes varor och tjänster för 2,6 miljarder dollar; siffran förväntas uppgå till mer än 220 miljarder dollar år 2001.
Redan idag går staten miste om skatteintäkter, främst moms, genom handel på Internet då användare beställer varor och produkter från länder utanför EU som inte deklareras. I takt med att användningen ökar kommer även skattebortfallet att accelerera. Även inom unionen, där moms erläggs i det land som varan säljs, kommer skattekonkurrensen att tillta. Genom att söka på Internet kan konsumenterna finna de varor de eftersöker i länder med lägre moms.
På grund av denna utveckling ökar kraven på samarbete inom skatteområdet, främst mellan de europeiska länderna. Det finns en risk att företag i länder med höga skatter på försäljning av information missgynnas av detta, då konsumenterna lika gärna kan vända sig till företag i andra länder och köpa informationen. Vi ser med tillfredsställelse att EU:s ministerkonferens i juli uppmärksammat problemet i sin deklaration.
Det är angeläget att insikten om att informationsteknikens spridning innebär påfrestningar på de nationella skattesystemen även resulterar i åtgärder nationellt. Det är nödvändigt att se över den tekniska utvecklingens påverkan på det svenska skattesystemet och dess påverkan på statens inkomster. Regeringen bör skyndsamt tillsätta en utredning för att bedöma dessa konsekvenser och återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Konsumenter åtnjuter sedan länge ett starkt skydd i Sverige, liksom i många europeiska länder. Svenska konsumenter skyddas av bl.a. konsumentlagen, konsumenttjänstlagen och hemförsäljningslagen. EU har gemensamt antagit direktiv för att skydda konsumenter vid gränsöverskridande handel (direktiv 97/7/EG), innebärande bl.a. att man fastslår konsumenters rätt att reklamera varor, skydd mot påträngande marknadsföring och rätt till fullständig information om varan.
Möjligheten att handla på distans gynnar i längden konsumenterna, då de kan finna de bästa priserna på de varor eller tjänster de efterfrågar. I takt med att handeln ökar, ökar emellertid också behovet av att finna gemensamma regler. Inom EU uppmärksammas redan idag problemet, och det är angeläget att även handel på global nivå diskuteras i detta sammanhang. Ett vaktslående av konsumenternas rättigheter innebär också de bästa möjligheterna för att en global handel skall utvecklas. Regeringen bör utreda i vilken mån konsumentlagstiftningen bör förändras i och med den ökade distanshandeln. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Ekonomiska eller sociala skäl får inte vara ett hinder för tillgång till informationstekniken. Undersökningar visar idag att en större andel akademikerhushåll har tillgång till datorer än hushåll bestående av LO-medlemmar. En åtgärd som kan minska skillnader är exempelvis de intressanta försöken med uthyrning av datorer som LO nyligen har påbörjat. Lantbrukarnas Riksförbund har också sedan ett år tillbaka ett projekt där lantbrukare och landsbygdsboende kan inköpa datapaket.
Folk- och skolbibliotek har också en viktig uppgift att fylla när det gäller att ge en allmän informationsservice. Centerpartiet ser därför posititivt på att biblioteken utvecklas till mediatek där medborgarna har möjligheter till boklån, biljettbokningar till kulturarrangemang och informationsinhämtning genom exempelvis Internet.
Riksdagens uttalade mål är att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Detta innebär att förslag och beslut alltid måste analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv för att klarlägga möjliga konsekvenser för kvinnor respektive män, särskilt vid strukturförändringar i samhället.
Informationsteknikens framväxt är en sådan strukturförändring av vårt samhälle och måste därför granskas ur ett genderperspektiv. När man analyserar IT-frågan är det viktigt att man använder en analysmetod som särskiljer både kvinnor och män.
I flera undersökningar som gjorts visar det sig att flickor och kvinnor inte har lika stor tillgång som pojkar och män till datorer i hemmet. I ungdomens IT-råds undersökning bland 1 027 gymnasieelever i augusti 1996 uppger 5 % av flickorna att de aldrig använt en dator, medan 3 % av pojkarna uppger detsamma. 52 % av kvinnorna att jämföra med 31 % av männen har endast använt dator en gång. De som använder datorn ofta är 66 % av pojkarna och endast 42 % av flickorna. När det gäller tillgång till datorer i familjen så är det 34 % av männen och 44 % av kvinnorna som saknar en dator i hemmet.
Inte heller i skolan tycks flickor använda datorer i lika hög grad som pojkar. Inom de gymnasieprogram som främst väljs av flickor är datoranvändningen mindre frekvent. Eftersom den elektroniska infrastrukturen på skolorna fortfarande är tämligen begränsad är det viktigt att se till att flickorna, som i inledningsskedet ofta är mindre motiverade än pojkarna, har lika stora möjligheter att använda datorerna som pojkarna har. I de lokala skolplanerna bör därför mål sättas upp för en jämn fördelning av datatillgången. Detta bör ges regeringen till känna.
Informationstekniken innebär för de flesta människor att arbetsuppgifter kan utföras snabbare, enklare eller effektivare. För de många funktionshindrade i vårt land innebär tekniken att de kan leva ett självständigare liv under förutsättning att tekniken utnyttjas rätt. Men tekniken innebär inte bara stora möjligheter utan även hot mot många människor. De funktionshindrades situation kräver särskild uppmärksamhet.
IT som stöd för handikappade togs för en tid sedan upp i ett reportage från Centrum för Rehabiliteringsteknik, CERTEC, i Lund. Med hjälp av en liten bärbar dator, Isaac, har man skapat nya möjligheter för förståndshandikappade att leva ett friare och självständigare liv. Datorn innehåller kommunikationsmöjligheter, en kamera m.m., med vars hjälp personerna kan kommunicera med en central, som kan hjälpa dem till rätta i svåra situationer. För dyslektiker finns idag möjlighet att ta del av skrivet material med hjälp av utrustning som läser upp vad som står på en datorskärm. Synskadade kan ta del av allt material på datorer med hjälp av utrustning som avläser skärmen och översätter innehållet till Braille-skrift.
Det är angeläget att den tekniska utvecklingen som sker idag också snabbt kommer de handikappade till del. En översyn bör därför göras av sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-hjälpmedel, något som kan leda till en förändring av den policy som idag gäller. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Den anpassning av IT-utrustning som krävs för olika funktionshinder, som Braille-läsare eller talsyntes, är ofta mycket dyr. Möjligheten att införa ett särskilt stöd för anpassning av IT-produkter, liknande det stöd som finns för anpassning av t.ex. bilar, bör därför utredas. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Det är även angeläget att tillsätta den utredning som Handikappinstitutet föreslår för att utreda en ny lagstiftning om antidiskriminering och tillgänglighet inom IT-området. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Handikappinstitutet konstaterar också mycket riktigt att de facto-standarder tas fram utan särskilt stort inflytande av brukargrupper eller myndigheter. Däremot har myndigheter stora möjligheter att påverka utvecklingen genom upphandling. I USA kräver lagen att federala myndigheter ställer krav på handikapptillgänglighet vid upphandling. En motsvarande förändring av LOU borde vara möjlig att genomföra i Sverige.
Alla medborgare är skyldiga att känna till lagar, förordningar, föreskrifter från myndigheter och kommuners författningar samt hur hela detta regelverk tillämpas av svenska domstolar. Informationstekniken har skapat förutsättningarna för varje medborgare att hålla sig orienterad om regelverket och vid behov själv ta reda på vad som gäller i en given situation. Redan idag finns rättslig information i form av lagstiftningen och många förarbeten samt riksdagens dokument och beslut allmänt tillgängliga – gratis sedan 1 juli 1996 – via riksdagens informationssystem Rixlex. Det är av utomordentlig betydelse att detta system består och utvecklas i riktning mot att ge medborgarna tillgång till hela regelverket i elektronisk form.
Det bör vara möjligt att bygga upp ett rättsligt informationssystem tillgängligt via Internet som ger länkar till alla regeringens, riksdagens, myndigheters, domstolars och kommuners rättsliga dokument. Det bör vara möjligt att länka sig mellan olika databaser och dokument ingående i systemet. För att ge medborgarna en chans att hitta rätt i den stora mängd av dokument det är fråga om bör det finnas kvalificerade sökmöjligheter.
Detta förutsätter att Regeringskansliet, riksdagen, myndigheterna, domstolarna och kommunerna ansluter sig till erkända (företrädesvis ISO-standarder) standarder för märkning av dokument som gör det möjligt att göra strukturerade sökningar och få dokumenten presenterade i olika format och utseende. Trots den snabba utvecklingen på området måste det förutsättas att många rättsliga dokument inom överskådlig tid även kommer att produceras på papper. För en rationell produktion bör därför standarder för märkning av dokumenten också vara tillämpliga för tryckeriproduktion.
En viktig faktor är att den elektroniska versionen av rättsliga dokument jämställs med den tryckta versionen. Det bör vara möjligt att skapa en säker produktion av rättsliga dokument så att den elektroniska versionen kan ligga till grund för den tryckta versionen. Det ger inte bara en rationell produktion utan är också en stor vinst för medborgarna att kunna välja medium för sin kunskapsinhämtning. Detta bör ges regeringen tillkänna.
För att medborgarna ska kunna hitta rätt i dokumentmängden krävs också att de kan hitta dem i strukturerade databaser som ger möjlighet till hög precision i sökningarna. Riksdag, regering, myndigheter, domstolar och kommuner bör därför tillhandahålla sina regelverk i just den formen av strukturerade databaser. För att sökningar ska kunna ske på ett enhetligt och rationellt sätt i hela systemet krävs att ISO-standarden 1063 (mera känd efter sin amerikanska beteckning Ansi Z39.50) används. Det ger också användarna möjlighet att få dokumenten presenterade på ett enhetligt sätt.
Det är, som tidigare nämnts, svårt att orientera sig bland rättsliga dokument. Ofta tvingas medborgarna anlita experthjälp. Med hjälp av utförliga beskrivningar av de olika rättskällorna och deras status i lagstiftningsprocessen kan emellertid ett rättsligt informationssystem underlätta för medborgarna att klara sig bättre på egen hand. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Government Information Locator Service (GILS) är ursprungligen ett amerikanskt system för offentlig information som blivit internationell standard för att beskriva databaser och dokument på ett för medborgarna överskådligt och enhetligt sätt.
Ett enhetligt rättsligt informationssystem som skissats ovan förutsätter naturligtvis inledande investeringar i programvaror, säkerhetssystem och en organisation för underhåll, drift och utveckling. Grundprincipen bör vara att varje producent av rättsliga dokument självständigt ansvarar för att korrekta dokument blir tillgängliga i systemet. I den mån det kan kräva investeringar i form av programvaror, ändrad organisation eller arbetsfördelning och vissa driftskostnader för att hålla de egna databaserna uppdaterade bör erforderliga medel avsättas för detta. Medborgarintresset bör stå i första rummet. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Förutom det positiva ur demokratisynpunkt – att rättsinformation blir lättare att finna, dvs servicekvalitén gentemot medborgarna höjs – så sparar ju myndigheterna även tid och pengar genom att mindre resurser krävs inom myndigheterna dels för att skaffa fram erforderlig rättsinformation för det interna dagliga arbetet, dels för att hjälpa allmänheten tillrätta.
Ett decentraliserat ansvar behöver kompletteras med en central ledning av systemet. Stiftelseformen kan vara lämplig för att utforma policy och leda utvecklingen av systemet. Därutöver kan det behövas ett sekretariat som leder och ansvarar för den dagliga driften, understödjer producenterna av rättsliga dokument och eventuellt också sköter alla centrala upphandlingsfrågor av program och verktyg. Statsmakterna bör ställa erforderliga medel till förfogande för drift, underhåll och utveckling. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Rättsinformationen är en mycket central del av den totala samhällsinformation som bör erbjudas medborgarna. Därför ter det sig naturligt att samordning med projektet SverigeDirekt etableras och vidareutvecklas. SverigeDirekt är den Webb-tjänst som skapats ur Toppledarforums projekt ”Det offentliga Sverige på Internet”. SverigeDirekt skall fungera som en gemensam ingång till all offentlig information från stat, kommun och landsting. Det är m.a.o. ”Internet-delen” av vad som omnämdes i fjolårets center-motion angående ”den offentliga sektorns 112-nummer”.
Citat ur motionen:”Användarnas möjlighet att hitta rätt underlättas om det fanns en central utgångspunkt för rätts- och samhällsinformation, en utgångspunkt med ett namn som alla snabbt kunde lära sig och lätt komma ihåg – en motsvarighet till att alla känner till att man ringer 112 i en nöd- eller larmsituation. På samma vis skulle detta bli hela den offentliga sektorns ”112-nummer”.
SverigeDirekt-projektet skall pågå t.o.m. 31/12 1998. P.g.a. att projektet ganska snart efter starten utvidgades fördröjdes kraftigt öppnandet av tjänsten på Internet. Det kan därför finnas anledning att överväga en förlängning av projektet innan utvärdering sker. Dvs. tjänsten ges de möjligheter som erfordras i tid räknat, för att trimma in alla orienterings- och sökfunktioner som krävs för att det skall bli ett smidigt och effektivt hjälpmedel för medborgaren ”in till myndighetsvärlden”.
Samverkan med specialinriktade nätverk såsom bl.a. Kulturnät Sverige, Svenska miljönätet och Skoldatanätet bör eftersträvas med högsta prioritet. Dessa nätverk som i nuläget – liksom SverigeDirekt – drivs som projekt kan genom ett permanentande bidra till att ytterligare förstärka medborgarens service, insyn och dialog gentemot myndigheterna.
Förutom den insats som riksdagen gör för att öka insynen och medborgardeltagandet i samhällsdebatten genom sin medverkan i SverigeDirektprojektet, så skulle riksdagen genom egna utvecklingsprojekt kunna öka snabbheten och tillgängligheten till den politiska debatten än mer, samtidigt som eventuellt resonemang kring begreppet ”politikerförakt” skulle kunna minimeras.
Bland statsvetare framförs teorin om att en orsak till det s.k. politikerföraktet kan vara att politikerna så sällan ges möjlighet till att i lugn och ro – ”ocensurerade” – få framföra en samlad helhetsbild av sin politik. Journalister styr medvetet eller omedvetet politikernas framtoning genom att inte sända hela intervjuer, ibland p.g.a. tidsbrist, andra gånger enbart genom att fråga om för journalisten spektakulära frågor eller att inte intervjua partiet alls.
Direkt videoutsändning från kammaren via Internet skulle ge alla partier möjlighet att nå ut till hela landet. TV-sändningar via kabel har enbart givit storstadsmedborgare möjlighet att följa debatter och motsvarande i riksdagen.
En specifik detalj i sambandet beträffande utsändning via Internet från riksdagen, kan 1998 års val vara. Tidigare år har från RSV med hjälp av olika nätoperatörer utsändningen av det fortlöpande valresultatet skett till tidningar, radio, TV och motsvarande. De har då abonnerat på en e-post-förbindelse från RSV. Med nuvarande webbteknik skulle detta kunna ske via riksdagens hemsida på Internet. Valresultatet skulle dessutom sedan lätt kunna vara tillgängligt på riksdagens webbtjänst i framtiden till glädje för forskare inom statsvetenskap, statistik etc.
Beträffande alla de möjligheter som Internet erbjuder för att förverkliga den ”digitala allemansrätten” angående tillgången till fri rätts- och samhällsinformation måste även en internationell aspekt medtagas i det här sammanhanget. Sedan Centerns förra IT-motion skrevs så har EU:s databaser för rättsinformation, Celex, blivit än mer anpassade för dagens informationssamhälle. De finns nu även i World Wide Web-format på Internet. Dock gäller fortfarande att det krävs specifika lösenord för att kunna utnyttja dem. Lösenord kostar pengar att erhålla. Detta gäller både för allmänheten och alla verk och myndigheter som utnyttjar dessa baser i sitt dagliga arbete. Lagregler har alla medborgare en skyldighet att känna till – det ter sig då naturligt att det borde vara fri tillgång till dessa dokument.
Riksdagen, regeringen och myndigheterna, som en del i EU:s verksamhet p.g.a. Sveriges medlemskap, är delaktiga i skapandet av dessa regler. För att sedan ta del av dem och arbeta med dem måste vi ”köpa tillbaka” informationen. Regeringen bör verka för att Celexdatabaserna blir fritt tillgängliga via www-tekniken på Internet. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Den problematik som kan uppstå vid millenieskiftet är i nuläget vida känd och debatterad av många. Men uppmärksammades problemet för sent och finns det fortfarande de som inte insett vidden av de problem som kan uppstå? Globalt sett kan frågor resas av vitt skilda slag; klarar t.ex. den internationella finansmarknaden övergången?
Statskontoret lämnade i september en rapport till regeringen ”Myndigheterna och informationssystemen – Övergången till år 2000” (SFS 1997:30). Den visar att beredskapen inte är så god inom alla myndigheter. Endast ett fåtal organisationer uppger att analysarbetet är färdigt och att åtgärdsplaner är upprättade.
Hur är motsvarande situation inom näringslivet? Industriförbundet har genomfört en enkätundersökning inom industrin. Resultatet redovisas i rapporten ”IT och övergången till år 2000 i industrin”. Industriförbundet skriver i sammanfattningen ”... att man bedömer läget allvarligt inom svensk industri...”
Processorer, som påverkas av årsövergången, kan finnas i en rad produkter såsom klimatanläggningar, hissar och ekonomiska transaktionssystem. Produkter kan slås ut. Företag kan komma att stämmas enligt produktansvarslagen. Om en bolagsstyrelse och VD har uppmärksammat 2000-problematiken, men inte vidtagit någon åtgärd enligt aktiebolagslagen, vad händer då? Det finns risk för skadeståndsprocesser.
De legala kostnaderna kan bli lika stora eller större än de tekniska anpassningskostnaderna.
Ur aktieägarperspektiv likaväl som för parter som handlar med ett företag kan det vara av yttersta intresse att veta om företaget har beaktat 2000-frågan. Det finns skäl att redovisa vad som har gjorts beträffande 2000-problematiken i företagens årsredovisningar. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Det finns ett otal infallsvinklar på användningen av Internet i Sverige. En självklar förutsättning för användandet är att det finns en väl fungerande infrastruktur. Statskontoret har haft ett uppdrag från Kommunikationsdepartementet att utreda ”Den svenska delen av Internet”. Slutrapporten överlämnades den 1 oktober 1997 till departementet. Vi hoppas få möjlighet att återkomma i denna fråga med anledning av denna slutrapport.
Internet har på ett imponerande sätt utvecklats i en fascinerande anarkistisk miljö av egen kraft och med hjälp av självreglering funnit sina egna väl fungerande former. Det är bra. Detta innebär däremot inte att man från statsmakternas sida bara skall ställa sig vid sidan om utvecklingen och hoppas att det alltid kommer att ”gå bra” och att alla problem ”bara löser sig av sig själva”. Det gäller att hela tiden vara så väl insatt i skeendena beträffande utvecklingen av Internet, att inte den dagen eventuellt inträffar när ”allt bara går fel” och statsmakterna samstämmigt uttrycker ”det kunde vi absolut inte föreställa oss att det skulle hända”. Låt oss jämföra det med t.ex. internationell flygtrafik. Här skall fri konkurrens på en öppen marknad få gälla, men om inga regler sattes upp om hur t.ex. inflygningarna skulle ske och i vilken turordning de skulle genomföras in till en större flygplats, så skulle lätt katastrofen kunna vara ett faktum.
Om den yttersta av alla katastrofsituationer skulle uppstå för Sveriges del – vi blev indragna i ett krig. Vad händer då? Av säkerhetsskäl måste vi ha en klar bild av hur vi omgående skall agera. Det krävs då en färdig administrativ och teknisk beredskapsplan för att kunna ”stänga av” den svenska delen av Internet. Var fattas det politiska beslutet och hur är tekniken organiserad för att detta beslut skall kunna genomföras?
Den tekniska utvecklingen i de industrialiserade länderna har skapat tidigare oanade möjligheter att utbyta och inhämta information. Samtidigt har u-länderna allt mer halkat efter. Denna skillnad i information ökar i-ländernas konkurrensfördelar än mer, något som leder till ännu större skillnader mellan i- och u-länder.
Skillnaden förstärker dagens orättvisor på många områden; små företag har svårt att ta del av förändringar i efterfrågan och globala trender, forskare får svårare att ta del av internationella resultat och att kommunicera med kollegor i andra länder, beslutsfattare har inte samma möjligheter som beslutsfattare i i-länder att kontrollera ekonomi, naturresurser, socio-ekonomisk data m.m., och multi- och bilaterala förhandlingar försvåras för den part som befinner sig i ett underläge vad gäller information.
Rationalisering och automatisering av enkla moment i arbetet har inneburit att arbetskraftens andel av den totala kostnaden för varor sjunkit drastiskt inom många områden, som konfektion, TV- och radioproduktion m.m. På grund av detta har u-ländernas relativa fördel med låga arbetskraftskostnader minskat betänkligt. Samtidigt innebär den höga ingångskostnaden, kraven på infrastruktur och kunskap att u-länderna stängs ute från möjligheten att automatisera i motsvarande grad.
Det svenska deltagandet i att utveckla telekommunikationer i Ryssland och Östeuropa är därför välkommet. Emellertid bör satsningen kunna förstärkas och förlängas till att gälla även länder i tredje världen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Bland annat är tillgången till infrastruktur avgörande för länders utveckling. Väntetiden för en affärstelefon är idag fem år i Ghana. U-länderna, med 80 % av världens befolkning, svarar endast för 2 % av det globala informationsflödet. Världsbanken har konstaterat att investeringar i kommunikation ger högt utbyte.
IT kan användas för att avsevärt förbättra möjligheten att förmedla utbildning till avlägsna platser. På samma sätt som IT kan användas för distansutbildning i Sverige är det möjligt att koppla ihop lärare, forskare och institutioner både inom och utom länderna.
Informationsteknik inom jordbrukssektorn i tredje världen har visat sig vara mycket framgångsrikt. I t.ex. Kenya och Nigeria använder man datorer för att förutsäga skörden och följa grödornas tillväxt och i Sri Lanka innebar telefonförbindelser till centrala marknader att bönderna kunde ta ut högre priser. Sverige har genom LRF stor kompetens inom området, något som borde kunna användas i svenskt bistånd för att utveckla landsbygden och jordbruket.
Redan för några år sedan började ett antal läkare med bas i Storbritannien använda informationsteknik för att sprida kunskap till länder i Afrika. Med hjälp av datorer och anslutning till Internet, ofta via långsamma förbindelser, satte de läkare i afrikanska länder i förbindelser med västerländsk expertis i London och New York. Detta kan tjäna som ett exempel på hur expertkunskap kan komma även u-länder till del inom sjukvården utan alltför omfattande insatser.
Även för små näringsidkare, kooperativ i byarna drivna av kvinnor m.m. kan informationstekniken komma till användning då de kan ges tillgång till en väsentligt större marknad och kommunikation med konsumenter utanför den närmaste omgivningen. Även små satsningar kan i det fallet ge stora resultat.
Sida bör ha som ett uppdrag att belysa hur informationsteknik kan användas för att förstärka effekterna i biståndet och hur svenskt bistånd i informationsteknik kan användas för att minska klyftorna mellan världens fattiga och rika. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om varje elevs tillgång till dator och e-postadress,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortbildningsprogram för lärare,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om distansexamination,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkbildningen och studieförbunden,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om distansarbetscentraler,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enklare regler och mindre byråkrati,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsrätts- och skattelagstiftningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentlig upphandling,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om virtuella företag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betalningssystem och rättsliga åtaganden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personlig integritet och skydd av uppgifter,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om urholkning av den svenska skattebasen på grund av elektronisk handel,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsumentfrågor,4
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att utjämna skillnader mellan könen,5
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förskrivning av IT-hjälpmedel,6
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt stöd för anpassning av IT-produkter,6
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av en lagstiftning om antidiskriminering och tillgänglighet inom IT-området,6
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frågan hur de elektroniska versionerna av rättsliga dokument skall kunna jämställas med de tryckta versionerna,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett allmänt tillgängligt elektroniskt rättsligt informationssystem baserat på internationella standarder,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av drift och underhåll av ett rättsligt informationssystem,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om styrelseform och daglig drift av ett rättsligt informationssystem,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Celexdatabaserna blir fritt tillgängliga,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IT och år 2000,7
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IT och bistånd,8
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur IT kan användas för att förstärka svenskt bistånd.8
|
Kerstin Warnerbring (c) |
|
|
Elving Andersson (c) |
Sivert Carlsson (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Kjell Ericsson (c) |
|
Sven Bergström (c) |
1 Yrkandena 1–3 hänvisade till UbU.
2 Yrkande 4 hänvisat till KrU.
3 Yrkandena 11 och 18–22 hänvisade till KU.
4 Yrkande 13 hänvisat till LU.
5 Yrkande 14 hänvisat till AU.
6 Yrkandena 15–17 hänvisade till SoU.
7 Yrkande 23 hänvisat till FöU.
8 Yrkandena 24 och 25 hänvisade till UU.