Örebro-Bofors flygplats tillhör de regionala flygplatser, som drivs helt utan statligt stöd. Flygplatsen har haft en mycket framgångsrik utveckling på senare år och är av central betydelse för näringslivet i regionen. Nu står flygplatsen inför en kraftig utbyggnad med behov av stora medelstillskott. Flygplatsen är bland annat en viktig stödjepunkt för Bergslagskommuner som genomgår svåra strukturomvandlingar och är starkt beroende av en god infrastruktur.
Örebros läge i Sveriges demografiska mittpunkt bidrar till att göra regionen till ett nav i Mellansverige och öka flygplatsens attraktivitet för såväl godstrafik som ordinarie persontrafik och charterflyg. Den reguljära passagerartrafiken uppgick 1996 till 96 000 passagerare och bedöms 1997 omfatta cirka 100 000. Därtill kommer en omfattande chartertrafik med för 1997 cirka 45 000 passagerare från stora delar av Mellansverige.
Flygtrafiken har närmast exploderat i omfattning.1996 omfattade fraktflyget 3 200 ton och bedöms 1997 uppgå till cirka 13 000 ton. Länstrafikens prognoser pekar på en fortsatt snabb expansion av fraktflyget.
Flygplatsen tillhör de 34 kommunala flygplatserna i landet. Den drivs av den regionala trafikhuvudmannen genom ett dotterbolag, Örebro Läns Flygplats AB. Länets kommuner och landstinget har alltsedan flygplatsens start bidragit med avsevärda driftsbidrag till flygplatsen. Först 1997 bedöms flygplatsens intäkter motsvara dess kostnader. Örebro-Bofors flygplats blir därmed tillsammans med flygplatsen i Växjö den flygplats, som inte kräver skattemedel till driften.
Det totala underskottet för de kommunala flygplatserna uppgår till minst 150 miljoner kronor per år. Flera har så stora underskott att den ekonomiska situationen stundom varit akut. Det är värt att notera att de kommuner, som har en kommunal flygplats får stå för underskotten själva, men att de som haft turen att få en statlig flygplats till sin region inte behöver lämna underskottsbidrag. Ett undantag från huvudregeln var dock de 15,2 miljoner regeringen den siste juli i år gav i bidrag till de kommunala flygplatserna i skogslänen. Vidare har staten givit resultatutjämningsbidrag till
5 kommunala flygplatser: Trollhättan, Borlänge, Kramfors, Kristianstad och Växjö. Totalt uppgick dessa till 20 miljoner kronor.
De 17 statliga flygplatserna skiljer sig markant från de kommunala. Inte så att behovet av flygplatserna med några undantag är större eller så att omfattningen av flygtrafiken från dessa är större, men genom att staten svarar för underskottsbidragen till de statliga och inte till de kommunala.
Framför allt överskottet från Arlanda, som 1994 hade ett positivt resultat på 522 miljoner kronor, används till del för att täcka underskottet för andra statliga flygplatser. Det innebar bl.a. att flygplatserna i Norrköping, Halmstad, Jönköping, Karlstad och Ängelholm fick statliga bidrag mellan 7 och 23 miljoner kronor, medan kommunalskattemedel om runt 4 miljoner samma år täckte underskottet vid nuvarande Örebro-Bofors flygplats.
Den så kallade KOMKOM-utredningen har uppmärksammat obalansen mellan kommunala och statliga flygplatser och också föreslagit en modell för att skapa ökad rättvisa mellan olika regionala flygplatser. I stället för att enbart de statliga flygplatserna skulle omfattas av omfördelning från de lönsamma statliga flygplatserna skulle samtliga flygplatser omfattas av ett utjämningssystem, som bland annat motiveras med att det goda resultatet vid bl.a. Arlanda delvis beror på flygtrafik från de regionala flygfälten.
Den modell KOMKOM valt har dock fått en olycklig utformning. Genom att KOMKOM föreslår bidrag till täckning av 75 % av förlusterna vid de kommunala flygfälten blir bolagens incitament till god hushållning och låga kostnader små. Det finns också risk att konstruktionen leder till bokföringsmässiga belastningar på flygplatserna i syfte att redovisa ett så ogynnsamt resultat som möjligt. Eftersom flygplatserna ofta är delar i en övergripande trafikverksamhet i respektive län måste trafikhuvudmännen under alla förhållanden göra bedömningar av vilka poster, som ska kostnadsföras på flygplatserna. Att detta kan leda till ökade underskott för flygverksamheten om ett sådant är gynnsamt för trafikverksamhetens samlade resultat är uppenbart.
Även om en flygplats som Örebro-Bofors tillfälligt kan drivas utan drifttillskott finns behov av kapitaltillskott. Örebro-Bofors står inför stora investeringar. Banan måste förlängas, inflygningselektroniken uppgraderas och terminalerna förbättras – inte minst för att klara den starkt ökande mängden gods, som sänds via fraktflyg. Detta leder till investeringsbehov i storleksordningen 150 miljoner kronor till sekelskiftet.
Under överblickbar tid kommer investeringarna allvarligt att förändra den idag gynnsamma kostnadsbilden för flygplatsen, men måste genomföras av regionalpolitiska skäl. Investeringarna måste byggas på långsiktigt stabila och i förhållande till andra flygplatser rättvisa spelregler. I detta sammanhang bör t ex riktade bidrag till investeringar med betydelse ur miljö- och regionalpolitisk synpunkt övervägas.
Vi anser det också angeläget att EU-medel för investeringar, som syftar till att utveckla eftersatta regioner kan användas också för investeringar i Örebro-Boforsflygfältet. Fältet ligger utanför mål 2-området och uppfyller därför inte nuvarande regler för bidrag från EU. Det fyller emellertid ett viktigt behov för Bergslagskommunerna och är genom det för länskommunerna gemensamma huvudmannaskapet också en angelägenhet för dessa. Vi menar därför att Sverige bör tillse att regelverket ändras så att investeringar med inriktning på stödområdena godkänns för EU-bidrag oavsett att de fysiskt ligger utanför de aktuella områdena. En sådan tolkning av bidragsbestämmelserna skulle radikalt öka Sveriges möjlighet att i likhet med andra EU-stater ta del av EU-bidrag för angelägna infrastrukturinvesteringar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa bidrag till drift och investeringar vid regionala flygfält,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU-bidrag till investeringar i infrastruktur.
|
Inger Lundberg (s) |
|
|
Maud Björnemalm (s) |
Hans Karlsson (s) |
|
Helena Frisk (s) |
Nils-Göran Holmqvist (s) |