Våra skärgårdar har blivit något av ett eldorado för snabba fritidsmotorbåtar, framför allt stora, tunga, bullrande och med enorma svall efter sig. Samtidigt som de flesta inser att skärgårdens fauna och flora hänger intimt samman med hur vi människor beter oss och hur vi stör naturens möjlighet att fungera, finns det sedan gammalt idéer om havets frihet, dvs till havs har vi människor fritt fram.
Förutom störningar bland sälar och fåglar, i ”barnkamrarna”, de grunda havsvikarna där en stor del av fiskreproduktion sker, stör vi människor också varandra. De som lever utmed kusten och har sin utkomst här, men också sommarboende och turisterna, får under framför allt semestertider stå ut med buller och svallvågor, mycket höga hastigheter och ibland hänsynslösa kappkörningar bland ungdomar.
Till sjöss finns inte de regler vi har på land vad gäller motortransporter. Inget förarbevis krävs, ingen åldersgräns motsvarande mopedens 15 år, inga krav på förarens nykterhet ställs och inga hastighetsgränser (förutom inne i hamnarna och begränsade områden ). Om vi vill bevara våra skärgårdar som rekrationsområden i samklang med den ytterst känsliga fauna och flora som har sin naturliga hemvist där, måste vi begränsa vårt ”fria” svängrum, vårt miljöstörande beteende – och visa varsamhet och hänsyn. Tyvärr fungerar inte detta enbart med information, vad gäller sjösäkerhet, allemansrätten och skyddsområden. Trafiken till sjöss och särskilt inomskärs ökar snabbt och utefter kustens märkta leder skapas bullrande och svallande ”motorvägar” utan avgränsade ”filer” och med ständiga tillbud. Alla kan inte sjöreglerna och eftersom det inte finns några krav på att kunna dem – är tillbuden ofta förekommande och onödiga. Ejderungar körs över och häckande fåglar med bon sköljs bort från skären, sälkutar skräms och grunda bottnar rivs upp. För att inte tala om vad bullret från motorerna kan stressa djurlivet.
Vad som krävs med den ökande användningen av motordrivna fritidsbåtar – och därmed trängseln till sjöss – är regler mer likt dem vi har på land. Därför bör det finnas:
1. Förarbevis (för större motorer) och en lägsta åldersgräns för framförande av motordrivna båtar. Små barn kan ofta ses ensamma eller i grupp köra omkring i full fart med utombordsförsedda gummibåtar. Det är livsfarligt och oansvarigt av föräldrarna, men inga regler förbjuder det.
2. Det måste också införas hastighetsgränser inomskärs, avpassade för områdenas fauna och flora, bebyggelse, rekreationskaraktär och liknande. De höga hastigheterna hör inte hemma bland skär och kobbar, utmed vikar och badplatser. Utomskärs finns det bättre utrymme för dem som har bråttom.
3. Ett oavvisligt krav för att få framföra båtar till sjöss måste vara nykterhet. Det finns ingen anledning att acceptera alkohol bland förare till sjöss, när vi sedan länge har förbjudit det på land. Detta är en avgörande säkerhetsfråga. I en annan miljöpartimotion (av Kia Andreasson) tas särskilt just det här kravet upp.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om skärpta regler för fritidsbåtar.
|
Per Lager (mp) |
|
|
Thomas Julin (mp) |
Kia Andreasson (mp) |