Propositionens förslag ger Posten ökade möjligheter att anpassa prissättningen till de förutsättningar som nu råder på postmarknaden. Det är nödvändigt att Postens konkurrensmöjligheter likställs med de som gäller för konkurrerande företag. Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att Posten måste få möjlighet att sätta lokala priser anpassade till lokala förutsättningar, och det är bra att sådana möjligheter nu ges. Priset är det avgörande konkurrensmedlet, och om Posten är utan möjlighet att konkurrera kan inte Posten längre vara ett alternativ för kunderna på de lokala marknaderna.
Utan dessa möjligheter i prissättningen beskärs samhällets möjligheter att ställa krav på samhällsomfattande service. Det är Vänsterpartiets bedömning att Posten och den service Posten ger till befolkningen är av så stort värde att lagstiftningen måste ge allt stöd som det ges möjlighet till för att behålla den så länge det är möjligt utan allt för stora kostnader för samhället. Av dessa skäl är det nödvändigt att de uppgifter som Post- och Telestyrelsen (PTS) ges beträffande Posten klart utpekar att Posten får konkurrera på lika villkor som andra företag på marknaden.
Regeringen aviserar i propositionen sin avsikt att utreda statens ansvar för en grundläggande betaltjänst och kontantförsörjning. Posten ser som sin viktigaste uppgift att se till att alla i Sverige skall få en god post- och kassaservice. Den senaste tidens utveckling gör emellertid att koncernstyrelsen nu ifrågasätter om detta är en möjlig uppgift om inte förutsättningarna för verksamheten ändras. Frågan är hur Posten skall klara en framtida rikstäckande kassaservice när kundernas efterfrågan på sådana tjänster har minskat med tre fjärdedelar sedan 1979 och fortsätter att minska med 8 % per år. Hur en väl fungerande kassaservice för hela landet skall byggas och finansieras är en viktig samhällsfråga som måste finna sin lösning.
Viktigt är att inte kassaservicen försämras på ett fördelningsmässigt orättvist sätt. Ser man till de nedläggningar av postkontor som gjorts under år 1997 kan snabbt konstateras att Posten lägger ner i invandrartäta områden, medan man behåller kontoren i välbärgade stadsdelar. Även områden med många äldre har i stor utsträckning drabbats av nedläggningar. Detta gäller främst Stockholmsområdet, men även i andra delar av landet har så skett. Vänsterpartiet anser att denna snedfördelning vad gäller postkontor är oacceptabel och kräver att man tar hänsyn till fördelningsmässiga faktorer vid förläggning av postkontor.
Något som i hög grad påverkar möjligheten att tillhandahålla god kassaservice är hur belastningen är fördelad. Under vissa dagar/perioder av månaden är belastningen på kassaservice mycket hög, medan den ibland är mycket låg. Här kan staten vara med och underlätta genom mer utspridd förläggning av bidragsdagarna. I dag betalas de flesta bidrag ut under några få dagar i slutet av månaden, vilket ger upphov till långa väntetider och stress både hos kunder och personal. Exempelvis betalas under perioden 24–27:e varje månad ut bostadsbidrag, KAS, föräldrapenning m. m. Denna koncentration skulle enkelt kunna undvikas genom samordnad planering och mer genomtänkt förläggning av bidragsdagar.
Utifrån denna beskrivning är det bra att frågan utreds. Vi bedömer dock att det fortfarande finns möjligheter oprövade för att försöka upprätthålla en, trots allt, ännu viktig samhällsservice. En sådan möjlighet skulle kunna vara att Posten ges ökade möjligheter till bankverksamhet. Här finns huvudsakligen två alternativ att välja på: antingen ger man Posten större möjligheter att samverka med flera banker, eller ger man Posten möjlighet att starta egen bank. Vänsterpartiet vill därför att även frågan om Postens möjligheter till bankverksamhet ska ingå i direktiven till denna utredning.
Vänsterpartiets uppfattning är att Posten är en så pass viktig verksamhet för Sveriges befolkning att Posten bör ges en särställning. Posten förfogar över en mycket viktig infrastruktur som är en gemensam egendom för oss alla. Det är mot den bakgrunden märkligt att PTS har uppfattningen att postnummersystemet, Postens boxanläggningar och adressändringsregistret är samhälleliga nyttigheter som är till för alla på lika villkor. Detta synsätt bidrar till att slå undan fötterna för Posten och Postens möjligheter att finnas kvar som rikstäckande postföretag. Vänsterpartiets uppfattning är därför att Posten måste ges garantier för att dessa anläggningar och system även i fortsättningen ska tillhöra och disponeras av Posten.
De strukturella förändringar som påverkar Posten är till stor del föranledda av beslut i riksdagen. Mot den bakgrunden är det Vänsterpartiets uppfattning att staten ska ta ett större ansvar för de kraftiga personalförändringar som t.ex. kan skönjas som resultat av förändringarna i postkontorsnätet. Ansvarstagande kan naturligtvis utformas på många skilda sätt. Möjligen kan staten skjuta till medel för att ge möjligheter till en anständig avveckling av personal. En annan möjlighet är att i lagstiftningen ge Posten sådana möjligheter att ekonomiska förutsättningar skapas inom Posten.
Postens främsta uppgift är inte att generera vinst, utan att garantera god postal service i hela landet. Med ett avkastningskrav hängande över sig blir det lätt så att ekonomin kommer i första hand på bekostnad av kunderna och personalen. Vänsterpartiet anser att ägarens krav på samhällsomfattande service tydligt ska ställas i skälig relation till de avkastningskrav som finns vad gäller Posten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Posten skall konkurrera på lika villkor som andra företag på marknaden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om Postens möjligheter till bankverksamhet skall ingå i direktiven till utredningen om statens ansvar för en grundläggande betaltjänst och kontantförsörjning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Posten måste ges garantier för att postnummersystemet, Postens boxanläggningar och adressändringsregistret även i fortsättningen skall tillhöra och disponeras av Posten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ägarens krav på samhällsomfattande service tydligt ställs i skälig relation till ägarens avkastningskrav på Posten.
|
Karl-Erik Persson (v) |
|
|
Maggi Mikaelsson (v) |
Per Rosengren (v) |