På uppdrag av regeringen utreder Post- och telestyrelsen för närvarande hur postoperatörerna skall kunna garanteras en konkurrensneutral tillgång till den postala infrastrukturen, i form av t ex postboxar och postnummersystem. Detta är åtgärder som är högst väsentliga för att skapa en bättre fungerande konkurrens på postmarknaden.
Oklarheter råder om huruvida det i verkligheten finns ett behov av att med statliga regleringar garantera en samhällsomfattande postservice. Svaret kan endast ges om den av oss tidigare efterfrågade utredningen rörande Posten AB:s affärsområde Brevs ekonomiska struktur genomförs. Innan dess saknas själva grundförutsättningen för de regleringar som rör den samhällsomfattande posttjänsten.
I propositionen föreslås vissa justeringar av postlagen utan att några egentliga motiv anges. Bättre vore om regeringen hade återkommit med dessa förslag i samband med förslag om regler för den postala infrastrukturen och efter det att en utredning om Postens ekonomiska struktur genomförts.
Utgångspunkten för både de nuvarande formuleringarna i postlagen och regeringens förslag till förändringar är att det finns en ”samhällsservice” som måste garanteras av staten. Resonemanget bygger på en av Posten sedan länge hävdad merkostnad för distribution i glesbygd.
Det är högst rimligt att det finns en tillgång till posttjänster i hela landet, analogt med att det finns tillgång till livsmedelsbutiker, bensinstationer, teleförbindelser och andra varor och tjänster. Posten tillhandahåller redan idag – utan särskild ersättning för detta – posttjänster i hela landet. Det är därför tveksamt om staten – vad gäller postmarknaden – måste garantera rikstäckningen.
Posten har heller aldrig velat medverka till att klargöra kostnadsstrukturen inom affärsområde Brev på ett sådant sätt att det gått att avgöra om det föreligger någon merkostnad för viss postutdelning. Postens egen statistik tyder på att det inte föreligger någon signifikant skillnad i utdelningskostnader mellan t ex städer och glesbygd. I en utredning från 1990 skriver Posten: ”Vi räknade med att det fanns en prisskillnad för utdelning i tätort respektive lantbrevbäring som skulle kunna klassas som ej affärsmässigt (utan politiskt) motiverad kostnad. Det visade sig emellertid att kostnaden per utdelad försändelse var i det närmaste lika stor i stads- och lantbrevbäring.” Senare uppgifter, utifrån statistik från 1996, gör gällande att det t o m skulle vara billigare att dela ut post på landsbygden.
Innan de faktiska omständigheterna kring Postens kostnader är fastställda – av neutral utredare – bör en ny postlag som tar sina utgångspunkter i att staten ska garantera en samhällsomfattande postservice inte accepteras. Något behov av lagstiftning föreligger inte för närvarande.
Regeringen föreslår att paketbefordran tas bort ur begreppet postverksamhet. Därmed avskaffas den tillståndsplikt som regeringen införde från och med den 1 januari 1997. Vi motsatte oss redan då kravet på tillståndsplikt och tillstyrker därmed detta förslag. Däremot är det oförståeligt att regeringen väljer att inte även återgå till de tidigare reglerna för brevbefordran. Vi har idag en relativt väl fungerande rikstäckande marknad för paketbefordran. Tjänstens utformning varierar och är anpassad till kundernas önskemål. Konkurrensen leder till att priserna hålls nere.
På brevmarknaden har Posten AB fortfarande en stark ställning – 97 procent av den totala marknaden och ännu något högre vad avser befordran av enstycksförsändelser. Priserna inom de marknadssegment där det råder konkurrens har pressats nedåt, däremot har Posten genomfört den högsta portohöjningen någonsin inom det område där konkurrensen är svagt utvecklad. Detta motiverar snarare avregleringar i syfte att underlätta för konkurrensen att växa fram än ett bibehållande av en reglering som enbart syftar till att försvåra för konkurrenter till Posten AB. Vi anser därför att tillståndsplikten skall avskaffas även för befordran av brev.
Regeringen föreslår att EG-direktivets krav på kostnadsgrundade priser för den samhällsomfattande postservicen förs in i postlagen. Mot bakgrund av de oklarheter som råder beträffande den ekonomiska strukturen på postmarknaden och de försök Posten genomfört med underprissättning i syfte att slå ut konkurrenter är detta en välkommen förändring. Vi förutsätter att tillsynsmyndigheten ges de befogenheter och resurser som krävs för att kunna garantera att lagen efterlevs.
Vidare är det bra att regeringen klargör att Posten inte skall ha möjlighet att via lokal prisdumpning slå ut konkurrenter.
Regeringen föreslår även att den bemyndigas att införa ett pristak för de tjänster som ingår i postverksamheten istället för den nuvarande avtalsregleringen mellan staten och Posten AB. Mot bakgrund av den portohöjning på 30 procent som Posten AB genomförde för enstycksförsändelser föregående år kan denna åtgärd ses som kortsiktigt motiverad. På sikt med en väl fungerande marknad, där det råder konkurrens, finns det ej behov av en sådan reglering. Regeringen bör avskaffa tillståndsplikten och på andra sätt underlätta för nya konkurrenter att ta sig in på marknaden, t ex genom att tillse att det egna företaget inte bekämpar konkurrenter genom otillåtna eller tveksamma metoder i lagstiftningens utmarker.
Regeringen föreslår att Posten AB genom tillståndsvillkor åläggs att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten utan ersättning. Det är givetvis viktigt att vi har en väl fungerande samhällsomfattande posttjänst i hela landet. Behovet av denna särreglering kan ifrågasättas.
Idag bedriver Posten en samhällsomfattande posttjänst utan särskild ersättning. Postens affärsområde Brev uppvisade ändå ett rekordresultat för 1997. Den samhällsomfattande postservicen är i sig ett starkt konkurrensmedel för Posten AB som med stor sannolikhet uppväger den eventuella merkostnad för brevutdelning som kan finnas inom de absolut mest glest befolkade områdena.
Posten har i en egen utredning framhållit ett det inte finns någon påvisbar merkostnad för landsbygdsutdelning av post, och aktuella uppgifter i media gör även gällande att Postens egen statistisk visar att det är billigare att dela ut brev utanför de 19 största tätorterna.
Regeringen föreslår att Post- och Telestyrelsen skall bedöma en postoperatörs förutsättningar att bedriva postverksamhet när denna söker tillstånd. Detta förslag motverkar framväxten av konkurrens och därmed en väl fungerande postmarknad.
Regeringens motiv till tillståndsplikt på postmarknaden skulle kunna användas för att motivera tillståndsplikt inom praktiskt taget alla branscher. Postbranschen är inte annorlunda än andra branscher, och den är inte heller i behov av att en statlig myndighet på förhand ska bedöma vilka förutsättningar ett företag har att lyckas med sin affärsidé.
I propositionen framhålls även att Post- och Telestyrelsen, som utövar myndighetstillsynen, hittills inte påträffat något missförhållande som skulle motivera en ökad kontroll. Mot den bakgrunden är det förvånansvärt att regeringen driver en klart företagarfientlig politik på postmarknaden och därmed förhindrar framväxten av en konkurrens som gynnar konsumenterna.
Vidare föreslår regeringen att tillstånd att bedriva postverksamhet ska få förenas med villkor som kan innefatta vissa särskilda skyldigheter. Dessa är tillhandahållandet av en samhällsomfattande posttjänst, krav på tillförlitlighet och integritetsskydd, hänsyn till handikappades behov och beaktande av totalförsvarets behov under höjd beredskap.
Som vi tidigare framhållit finns det ännu inga belägg för att den ”samhällsomfattande postservicen” måste garanteras genom en särskild statlig reglering. Posten AB tillhandahåller redan idag denna tjänst utan särskild ersättning, bolagets affärsområde Brev går med en kraftig vinst och det finns inga belägg för att det finns ett behov av att staten garanterar denna service genom en särskild reglering.
Beträffande krav på tillförlitlighet och integritetsskydd så är detta krav som ställs av konsumenter på många företag inom olika branscher utan en särskild statlig reglering. Rent praktiskt regleras detta genom avtal mellan den som köper och den som säljer tjänsten samt via konsumentlagstiftningen. Någon särskild reglering för just postbranschen är inte motiverad.
Krav på hänsyn till handikappades behov och beaktande av totalförsvarets behov vid höjd beredskap behöver inte regleras med särskilda tillståndsvillkor. I likhet med vad som gäller för andra branscher kan regler för att tillgodose dessa behov fastställas i lag. Post-och Telestyrelsen skall följa utvecklingen och om det visar sig nödvändigt skall service för exempelvis funktionshindrades och totalförsvarets behov kunna upphandlas.
Regeringen föreslår att Post-och Telestyrelsen får ett sektorsansvar för postområdet, som bl a innebär att myndigheten får ett ansvar för att postmarknaden fungerar effektivt ur konsumentsynpunkt.
Genom detta förslag tydliggörs regeringens bristande förståelse för att en väl fungerande konkurrens också är den främsta faktorn bakom en marknad som fungerar effektivt ur konsumentsynpunkt.
Vi anser att Post-och Telestyrelsens sektorsansvar för postområdet ska inbegripa ett konkurrensbefrämjande ansvar för att konsumenternas intressen på allvar ska kunna främjas.
Regeringen föreslår att en utredning tillsätts om den grundläggande betaltjänsten och kontantförsörjningen. Motivet är de betydande förändringar som denna marknad genomgår. Vi tillstyrker tillsättandet av en sådan utredning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällsomfattande posttjänst och behovet av en utredning om Postens affärsområde Brevs ekonomiska struktur,
att riksdagen beslutar att tillståndsplikten för brevbefordran avskaffas i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prisreglering,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av den samhällsomfattande postservicen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det ej föreligger behov av att förena tillstånd med tillståndsvillkor,
att riksdagen beslutar att Post- och Telestyrelsens sektorsansvar även skall inkludera ett konkurrensbefrämjande ansvar i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Per Westerberg (m) |
|
|
Tom Heyman (m) |
Birgitta Wistrand (m) |
|
Lars Björkman (m) |
Ulla Löfgren (m) |
|
Jeppe Johnsson (m) |
Maud Ekendahl (m) |
|
Carl G Nilsson (m) |
Elizabeth Nyström (m) |