Järnvägsbyggandet upplever en renässans. För Skånes del handlar det om följdinvesteringar till förbindelsen över Öresund, främst Citytunneln i Malmö, samt Västkustbanan. Den kraftiga koncentrationen av resurser till dessa projekt gör att andra satsningar blockeras. I Banverkets planering för de närmaste tio åren tillgodoses inte kraven på en modern, miljövänlig och konkurrenskraftig godstrafik genom Skåne. Godset kommer även fortsättningsvis att fraktas via Malmö på Kontinentalbanan till Trelleborg eller Danmark.
Förutom vad denna trafik innebär av miljöproblem för tiotusen boende i omedelbar anslutning till Kontinentalbanan och överhettning i regionen förväntas dessutom en kraftig ökning av godstrafik på järnväg över Skåne när förbindelserna mot Europa förbättras. Som exempel på en långväga trafik som väntas öka kan nämnas trafik från norra Finland och Kolahalvön i Ryssland. När möjligheterna till växling av godsvagnars spårvidd inom kort har lösts finns det en stor potential därifrån med ökad trafik över Sverige. Detta exempel, och förhoppningsvis många andra, kommer tillsammans att bidra till en kraftig ökning av godstransporter på järnväg till gagn för miljön. En effekt av detta blir emellertid att kapacitetsproblem kommer att uppstå i förbindelsen över Danmark. Det finns begränsningar dels vid Kastrup, dels genom Danmark, men framförallt i den så kallade trafikinfarkten i nordöstra Tyskland där godståg kan få vänta upp till ett dygn på rangering.
Redan det nu anförda talar för vikten av att planera för också andra förbindelser till Europa. Europas centrum flyttas för övrigt österut. Tysklands politiska och administrativa centrum flyttas till Berlin. Före detta Östtyskland rustas upp och ekonomierna i andra tidigare östblocksländer utvecklas starkt. Stora hamnsatsningar sker på Rügen och vid Swinoujscie i Polen. Det finns anledning anta att godstrafik på lastbil men också på tåg i ökande utsträckning kommer att välja färjor till dessa hamnar.
Till frågan om en lämplig järnvägsstruktur i Skåne med hänsyn till långväga godstransporter måste också läggas behovet från det lokala näringslivet i Skåne samt behovet av regionala och lokala persontransporter. Med den nuvarande planeringen tillgodoses detta endast i Skånes västra regioner.
I en motion till riksdagen föregående år lyfte jag fram behovet av en utvecklad väg- och järnvägstrafik i Skåne i öst–västlig riktning. Såvitt gäller järnvägar borde det gods som måste passera Skåne avlastas från de tätbebyggda delarna av Malmö och ansluta till hamnar med förbindelse med främst hamnarna på Rügen. En direktförbindelse med järnväg från Hässleholm till Ystad nämndes. En upprustning av Österlenbanan mellan Kristianstad och Ystad borde komma till stånd. En annan sträckning är den från Höör till Hörby och Ystad. I sydöstra Skåne diskuteras en upprustning av järnvägen mellan Ystad och Simrishamn, bland annat med elektrifiering. Österlenbanan har fått ett stort stöd inte bara i de berörda kommunerna utan också i det lokala näringslivet. Förutom att bidra till den regionala utvecklingen och därmed en bättre regional balans i det nya Skåne skulle den avsevärt förbättra transportmöjligheterna från Sverige till kontinenten.
För ett större planerings- och utredningsgrepp, med tonvikten i Skånes utveckling, men också med riks- och internationella perspektiv, talar inte bara näringslivs- och sysselsättningsargument utan också miljöargument. Miljösituationen är ansträngd särskilt i sydvästra Skåne. En utbyggd kontinentalbana med ökad trafik genom bostadsområden i Malmö kommer, som nämnts ovan, att leda till försämrade boendemiljöer för många människor. Sveriges bästa åkermarker exploateras och det råder brist på allemansrättsligt tillgänglig mark. En omfördelning av befolkningstillväxten i Skåne skulle innebära förbättrade livsmiljöer.
När det gäller att planera för Skånes inre utveckling har länet självt huvudansvaret. De nya möjligheterna med Skånelänet och med regionplanering måste tas till vara. Samtidigt konstateras att frågorna om infrastrukturen i Skåne har en stor riksplanekoppling och koppling till utvecklingen av regioner över nationsgränserna. De järnvägar som diskuterats i denna motion ingår emellertid inte i Banverkets ansvar för planering av stomjärnvägar. Denna myndighets ansvar stannar med sträckan Malmö–Trelleborg. Eftersom det också handlar om ett över länet övergripande intresse måste staten på annat sätt visa sitt intresse för järnvägsplaneringen i Skåne.
Med förebild från andra trafikutredningar i Stockholm, Göteborg och Malmö föreslås, med de motiveringar som framgår av motionen, att regeringen tillsätter en utredare för att ur nationell och internationell synpunkt utreda och lämna förslag om järnvägsutveckling i Skåne med tonvikt på den östra delen. Frågan om huruvida en etablering av Riksbangård Syd i Skåne kan undvikas bör också ingå i uppdraget. Den eller de järnväg(ar) som befinns ha en nationell betydelse för transporter till och från kontinenten skall ingå i stomnätet för järnvägar. Utredaren skall lämna förslag om detta. Givetvis tilldrar sig finansieringsfrågor ett stort intresse. De lokala intressena väger också i det hänseendet tungt, men riksövergripande intressen måste bidra med sin del av finansieringen till ett järnvägsbyggande. En utredning med detta perspektiv kommer att utgöra en viktig grund för regionens egen utrednings- och planeringsverksamhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen ger regeringen i uppdrag att tillsätta en utredningsman för utveckling av järnvägsnätet i Skåne.
|
Kerstin Warnerbring (c) |