Mellan Växjö och Västervik finns norra Europas sista intakta smalspåriga järnväg. Den är nu hotad till sin existens. På järnvägen har det i olika konstellationer bedrivits trafik i omkring 100 år – först av privata bolag, som byggde banan, senare av Statens Järnvägar som dock lade ner trafiken 1984. Under de senaste 10 åren har såväl ideella föreningar som bolag med skiftande framgång bedrivit trafik och försökt rädda järnvägen för eftervärlden.
Ett tidigare hot mot järnvägen har nyligen undanröjts. Vägverket som vid ombyggnaden av väg E 22 utanför Västervik lade en sträckning över järnvägen har av Länsstyrelsen i Kalmar län ålagts att bygga en bro över järnvägen. Regeringen har avslagit ett överklagande från en markägare, som velat förhindra vidare trafik på järnvägen.
Vid järnvägens andra ända har dock nya hot uppstått, då Växjö kommun vägrar tillåta trafik på del av banan som är i kommunens ägo.
Den drygt 18 mil långa banan mellan Växjö och Västervik med spårvidden 891 mm är en unik företeelse. Ett bevarande av järnvägen är av stort kulturellt och historiskt intresse. Den typ av trafik som intressenterna önskar driva kan få stor betydelse för turistnäringen i alla kommunerna längs banan.
Jag är besviken över att en av kommunerna längs järnvägen – Växjö – hindrar att banan trafikeras. Ur turistsynpunkt borde just Växjö kommun värdera denna järnväg högt.
Jag anser, att det är angeläget att ett exempel på den viktiga smalspårsepoken bevaras. Därför bör regeringen pröva om särskilda åtgärder från staten är nödvändiga för att smalspårsjärnvägen Växjö–Västervik skall bevaras. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör pröva om särskilda åtgärder från staten är nödvändiga för att smalspårsjärnvägen Växjö–Västervik skall bevaras.
|
Carl-Johan Wilson (fp) |