Sveriges arbete med trafik- och miljöfrågorna innebär i betydande grad att medverka till utvecklingen av ett mera miljöanpassat transportsystem i Europa. Detta bör enligt vår mening leda till satsningar på godstransporter på järnväg före s.k. gummihjulstrafik alternativt kombitrafik före renodlad gummihjulstrafik.
Mycket tyder på att de stora trafikproblemen i centrala Europa kommer att negativt påverka främst vägtrafiken med ett behov av kompletterande transportlösningar till och från Sverige. Sådana alternativa lösningar kan inte enbart sökas inom sjöfartens område. Om miljömålen inte skall eftersättas innebär detta för landtransporterna krav på ökade möjligheter till godstransporter med järnväg.
Olika analyser visar att trafikökningarna, inte minst till följd av internationella godsflöden, i Skåne och på västkusten kan komma att ligga betydligt över de genomsnittliga ökningarna för landet i övrigt. De diskussioner som förs inom bland EU om s.k. freeways för godstrafiken på järnväg, verkar när de realiseras i samma riktning. De satsningar på utbyggnad av järnväg som sker i Sverige kommer, för de fall de prognoser på vilka de vilar slår in, också att leda till ökade transporter till och från Sverige. Järnvägens kapacitet i sydvästra Skåne är således i högsta grad inte bara en nationell angelägenhet utan den har också en klar internationell dimension.
Satsningen på en citytunnel i Malmö skapar förutsättningar för en konkurrenskraftig internationell och nationell järnvägstrafik i Malmöregionen samtidigt som den möjliggör en utveckling av den regionala spårbundna kollektivtrafiken. Men citytunneln löser på inget sätt de kapacitetsproblem som godstrafiken i sydvästra Skåne har. Citytunneln i Malmö byggs för kollektivtrafikens behov. Citytunneln ger indirekt ett marginellt bidrag till den nödvändiga kapacitetsökningen för godstrafiken. Den positiva effekten för godstrafiken uppkommer genom att kontinentalbanan frigörs från kollektivtrafik då citytunneln tas i bruk några år in på nästa sekel. Ett betydande problem kan dock förutses i det skede på cirka två år då Öresundsförbindelsen tagits i bruk men citytunneln fortfarande är under byggnad. Då finns för all spårbunden trafik i detta snitt endast Kontinentalbanan att tillgå.
Kontinentalbanan förutsätts enligt prognoserna emellertid på sikt såväl kunna användas för som svälja den förutsedda ökningen i godstrafik på järnväg. Vi delar inte denna syn på Kontinentalbanan. Den upprustning som nu sker på Kontinentalbanan genom Malmö löser vissa problem, men många kvarstår. I regionen i övrigt finns redan idag betydande miljöproblem som buller samt risker för olyckor med farligt gods, risker som fortsättningsvis vidlåder även den upprustade Kontinentalbanan.
Kommer kapaciteten för godstrafiken på järnväg i sydvästra Skåne på sikt att räcka till och kommer miljöproblemen att kunna bemästras? Möjligheten att utveckla användningen av befintlig infrastruktur bör alltid övervägas innan beslut om ny infrastruktur fattas.
För att säkra möjligheterna till en positiv utveckling av godstågstrafiken till kontinenten och kollektivtrafiken i Skåne måste järnvägssystemet successivt kompletteras. Kontinentalbanan genom Malmö har besvärande begränsningar och kan inte med rimliga insatser förstärkas till ökad kapacitet. På sikt torde ett nytt, s.k. yttre godsspår utanför stadskärnorna i Malmö och Lund vara oundvikligt. Av betydelse i detta sammanhang är inte enbart intresset för att vilja förändra successivt. I större grad handlar det om i vilket skede som markreservationer och annan viss planering skall påbörjas för det yttre godsspåret. Planeringen för ett yttre godsspår måste därför påbörjas omgående.
Det är en uppenbar risk att om inte infrastrukturfrågorna i Sydvästskåne nu börjar prövas i ett samlat perspektiv så kan de önskvärda lösningarna, när de senare skulle komma att tas fram, i värsta fall inte vara möjliga eller svårare, d.v.s. dyrare, att realisera.
Vi anser att för den här typen av infrastrukturella investeringar måste man i en region som sydvästra Skåne ha en tidsmässigt lång överblick, inte minst för att kunna göra nödvändiga markreservationer för framtida nödvändiga utbyggnader av tillkommande godsspår.
En för en längre tidsperiod samlad analys av behoven vad gäller de överordnade trafiklösningarna i Sydvästskåne, i första hand för det yttre godsspåret i Malmö–Lund-regionen, måste därför tas fram. Riksdagen bör därför begära en sådan redovisning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en långsiktig och sammanhållen planering för utbyggnad av infrastrukturen i sydvästra Skåne,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om planeringen för ett yttre godsspår i sydvästra Skåne.
|
Per Olof Håkansson (s) |
|
|
Karin Wegestål (s) |
Anita Jönsson (s) |
|
Ronny Olander (s) |
Catherine Persson (s) |