Motion till riksdagen
1997/98:T505
av Birgitta Hambraeus (c)

Sänkta tågavgifter


Sedan det trafikpolitiska beslutet 1988 har tågtrafiken på många sätt utvecklats positivt.

Hela folkets järnväg gör fortfarande skäl för namnet.

Vi vill att tågen ska finnas kvar, stanna på alla stationer och gå ofta. Men vi tar ofta bilen också för långresor på sträckor där tåget går, därför att det blir billigare när en familj ska åka. Vi tar också bussen därför att den är betydligt billigare än tåget.

Tågbiljetterna är för dyra. Under 70-talet prövade SJ en lågprispolicy och tågen fylldes över kapacitet! Nu går de ofta tomma.

Tåget har en egen ”väg” och det är rimligt att den utnyttjas till fullo.

Ur samhällsekonomisk synpunkt, när man också räknar med säkerhet, underhåll och miljö, är tåget det bästa alternativet. Med nuvarande prispolicy blir det emellertid dålig hushållsekonomi att välja det som är bäst för samhällsekonomin.

Samhällsekonomiska aspekter bör vägas in, så att biljettpriserna kan sänkas radikalt. Staten bör kompensera SJ och de privata och regionala tågbolagen, t ex genom minskade avgifter till banverk och stat, för de vinster samhället gör när människor väljer tåget framför flyg och vägtransporter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkta biljettpriser på tåg.

Stockholm den 26 september 1997

Birgitta Hambraeus (c)