När taxi avreglerades i början av 90-talet gjordes det med förhoppningen att ökad konkurrens skulle gynna kunden. Verkligheten har dock blivit en annan. Kunderna har blivit osäkra: osäkra på om man kan känna sig trygg i taxin, osäkra på om man bidrar till ekonomisk brottslighet när man stiger in i en taxibil och mycket annat.
Tidigare reglerade priser ersattes av fri prissättning, men med krav på att taxan skulle redovisas på taxibilen. Taxekonstruktionen har dock inte förändrats, utan det gamla tariffsystemet med startavgift, olika kilometertaxor för olika tider på dygnet eller olika antal passagerare, timtaxa och brytpunkt, dvs den kilometerhastighet när taxin byter från kilometertaxa till timtaxa används fortfarande. Det är med denna taxekonstruktion närmast omöjligt för en kund att, med stöd av informationen som ges på taxibilens ruta, sluta sig till vad en taxiresa kan komma att kosta.
Med en avreglerad taxi skulle kunderna kunna välja den taxi man ansåg hade de fördelaktigaste villkoren. När man klev in i bilen skulle man då veta var priset låg och kunna avgöra skillnaderna mellan de olika bilarna. Med kvittoskrivande taxametrar skulle kunderna avläsa sambandet mellan pris och prestation. Detta är inte möjligt med tariffsystemet.
För att kunderna ska kunna avgöra skillnaderna mellan olika taxiföretag krävs jämförpriser. Det förutsätter att priserna enbart är baserade på körsträckan eller på tid.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av ny taxekonstruktion för taxi.
|
Carin Lundberg (s) |
|
|
Rinaldo Karlsson (s) |
Lars Lilja (s) |
Gotab, Stockholm 1997