Vägverkets förslag till att generellt sänka hastigheten på landets 90-vägar till 70 km/h kommer att öka kostnaderna för enskilda och företag som har sin verksamhet i glesbygd. Flyget, tåget och andra kommunikationsmedel strävar efter ökad effektivitet och snabbare kommunikation för sina kunder. Då är det inte logiskt att förlänga restiderna för människor med långa resavstånd i områden av Sverige som saknar alternativ till bilen. Sverige är ett glest befolkat land och bilen som transportmedel är det enda sättet för människor att ta sig till arbetet, till affären eller transportera barnen till deras aktiviteter. En generell hastighetsbegränsning på 90-väg till 70 km/h skulle försena varuleveranser och därmed försämra konkurrenskraften för de företag som ligger långt ifrån sina kunder.
De studier som gjorts om trafikolyckor visar att alkohol, sjukdom, självmord och bristande bältesanvändning är ett större trafikproblem än hastigheten. Fordonstätheten på vägar i glesbygd är under större delen av dygnet begränsad.
Omkring 60 procent av alla förare kör fortare än hastighetsgränserna. Att då införa 70 km gräns på 90-km väg skulle sannolikt minska efterlevnaden av den nya hastighetsbegränsningen.
Det behövs andra insatser än förbud och begränsningar för att åstadkomma ökad regelefterlevnad. För att lyckas måste regler och bestämmelser upplevas rimliga och rättvisa. En del i ett sådant synsätt är att acceptera att landet är avlångt och att det är skillnad på tätort och glesbygd. Människor i dessa bygder drabbas ofta av regler som bara har betydelse i tätare befolkade delar av landet. I stället för acceptans av angelägna regler skapar man en nonchalans mot fler och fler bestämmelser som ändå inte kan övervakas. Det motverkar man bäst genom att acceptera nuvarande fartgränser och att övervakningen skärps.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generell hastighetsbegränsning.
|
Ola Sundell (m) |