Vägtrafikkungörelsen (SFS 1972:603) innehåller i 169 § regler om överklagande av beslut enligt kungörelsen. Sålunda kan beslut av polismyndighet eller myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom ett område överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Vägverket. Verkets beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas. De statliga väghållningsmyndigheterna får överklaga en polismyndighets eller länsstyrelses beslut i fråga om lokala trafikföreskrifter och undantag från sådana föreskrifter.
Liknande regler om överklagande finns i 89 § vägmärkesförordningen (SFS 1978:1001).
Som ett led i ett mångårigt reformarbete för att stärka rättssäkerheten i förvaltningen i vårt land och som en följd av Sveriges internationella åtaganden, har den s.k. förvaltningsbesvärsprövningen inom myndighetshierarkin efter hand kommit att kompletteras med och i stor utsträckning ersättas av den domstolskontroll som de allmänna förvaltningsdomstolarna utövar. När rätten till domstolsprövning lagts fast i allt fler ärendegrupper har besluten i många fall överklagats direkt till domstolarna utan föregående överprövning hos högre myndighet. I vissa ärendegrupper synes det emellertid vara bättre om en sådan överprövning föregick domstolsprövningen. Så skulle t.ex. ärendet kunna bli bättre utrett före domstolsprövningen och kostnaderna hållas nere. Här aktuella ärendegrupper synes vara väl lämpade för denna sistnämnda ordning.
För allmänheten ter sig, som det framkommit, nuvarande ordning för överklaganden som besynnerlig.
För länsstyrelserna innebär de gällande reglerna att den något vidare prövning som länsstyrelserna bör göra mot bakgrund av länsstyrelseinstruktionen, bl.a. utifrån regionalpolitiska aspekter eller mot bakgrund av lagstiftningen på andra områden som länsstyrelserna särskilt har att beakta, t.ex. konkurrenslagstiftningen, snävas in vid den prövning som följer vid ett överklagande till Vägverket centralt.
För att bringa de ovannämnda överklagandereglerna i bättre överensstämmelse med numera tillämpade principer bör dessa regler ändras så att överklaganden av länsstyrelsernas beslut skall ske hos allmän förvaltningsdomstol i stället för som nu hos Vägverket.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överklagandereglerna i vägtrafikkungörelsen och vägmärkesförordningen bör ändras.
|
Sven Bergström (c) |