Regeringens förslag till kraftigt ökad dieselskatt på järnvägstrafik medför allvarligt försämrade villkor för bl.a. shortlineföretagen, småbanorna, godstrafiken på Inlandsbanan och persontrafiken på länsjärnvägarna. Det är inom dessa segment som en väsentlig del av förnyelsen av såväl person- och godstrafik som banunderhåll har skett de sista tio åren. Nya företag har satsat på järnvägstrafik och vi har fått en begynnande hälsosam konkurrens på spåren. Priserna pressades på länsjärnvägarna och på många håll ökade persontrafiken. Vissa nedläggningshotade banor som t.ex. Blekinge kustbana förvandlades till stora framgångar. Andra banor som tidigare var dödsdömda, som t.ex. Inlandsbanan, visade ny livskraft med nya smartare lösningar av såväl trafik som underhåll.
Kraftigt ökad dieselskatt för järnvägstrafik som införs utan tillräcklig övergångstid, utan omställningsbidrag för miljövänligare teknik och bränslen samt utan att koordineras med skattehöjningar för de andra trafikslagen blir inte konkurrensneutralt. Det ändrade banavgiftssystem som föreslås i propositionen kan i vissa fall erbjuda viss kompensation, men inte fullt ut och i många fall inte alls.
Beräkningar för t.ex. delar av länstrafiken i Småland som idag körs med BK tåg visar att kostnaden ökar med 15–20 % trots sänkta banavgifter. Alternativet är då motsvarande trafik på buss som dessutom erhåller kompensation för den höjda fordonsskatten. Redan tidigare var busstrafiken gynnad framför motsvarande järnvägstrafik, och detta missförhållande blir ännu värre med regeringens förslag. Detta är särskilt uppseendeväckande med tanke på att regeringen i sin proposition dels klargör att busstrafiken är orättvist gynnad framför järnvägstrafiken, dels säger att avsikten är att skapa rättvisare förhållanden. Men sedan gör man tvärtom i sak!
Nyligen beslutade riksdagen om fortsatt satsning på Inlandsbanan. Men förändringarna av skatte- och avgiftssystemen som nu föreslås hotar att slå sönder det beslutet. Kraftigt höjd koldioxidskatt medför stora kostnadsökningar som inte alls kompenseras med sänkta banavgifter. Såväl person- som godstrafiken hotas.
Nu är dieseldriven trafik på järnväg i Sverige en relativt marginell företeelse. Det illustreras av att den nu föreslagna höjningen av dieselskatten endast skulle ge statskassan ca 80 miljoner kronor. Den i Kommunikationsutredningen och regeringen tidigare diskuterade dieselskattehöjningen för vägtrafik har hänskjutits till fortsatt utredning. Det vore rimligt att hänskjuta även den nu föreslagna höjningen av diseselskatt för järnvägstrafik till samma utredning.
Konsekvenserna med de nu föreslagna avgifts- och skattesystemen för järnvägen behöver klargöras främst vad gäller Inlandsbanan och shortlinebolagen. Det är också viktigt att klargöra om förslagen leder till ökad frakt på järnväg över hela landet och på alla typer av banor från det kapillära bannätet till stambanorna (vilket ju uppges vara syftet i propositionen). Det bör också klargöras hur de matarbolag som har avtal med SJ ska kunna undvika att drabbas av negativa omfördelningseffekter.
Även dieselskattens höjd för järnvägstrafik bör utredas närmare. Det förefaller som om regeringen helt enkelt likställt de samhällsekonomiska kostnaderna för dieseldriven trafik på järnväg med motsvarande trafik på väg. Men som framgår även av propositionen så är de samhällsekonomiska kostnaderna för vägtrafiken långt större än för järnväg, vilket rimligen skulle motivera en motsvarande lägre beskattning av järnvägstrafiken.
Även konkurrensen på spåren bör i utredas närmare. Det har ju visat sig att andra trafikföretag än SJ bara uppträtt när det gäller dieseldriven trafik på länsjärnvägar, Inlandsbanan och det kapillära nätet. Det förefaller vara svårare för nykomlingar att ge sig på eldriven järnvägstrafik. Med tanke på att SJ tidigare var ett statligt monopol kan det finnas kvar en rad hinder som bör tas bort.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag om koldioxidskatt för järnvägstrafik,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av beskattning av järnvägs- och vägtrafik,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av konkurrensförhållanden inom spårtrafiken.
|
Roy Ottosson (mp) |
Elisa Abascal Reyes (mp) |