Alla talar om att man skall underlätta för inte minst de små företagen att existera. För många små företag på landsbygden är möjligheten att visa potentiella kunder att man finns till en viktig förutsättning för att man över huvud taget skall kunna överleva. Då blir de regler som finns i väglagen en allvarlig begränsning. I väglagen (1971:948) 46 § står det att ”Inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde får inte utan länsstyrelsens tillstånd skyltar eller därmed jämförliga anordningar för reklam, propaganda eller liknande ändamål finnas uppsatta utomhus. I samband med tillstånd får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.” I förarbetena till 46 § väglagen sägs att tillstånd bör vägras till varje anordning som bedöms ägnad att minska trafiksäkerheten. Att denna bedömning leder till olika resultat i olika vägverksområden kan den lätt konstatera som kör på svenska vägar t.ex. under sommarsemestern.
Gårdsbutiker, lanthandlare, konsthantverkare och rumsuthyrare måste för att överleva som egna företagare kunna dra till sig den kundkrets som på något sätt har reda på deras existens men inte är helt klara över var de finns. Att åka runt på måfå och plötsligt reagera inför en glimt av en skylt på långt, laglydigt avstånd från vägen är inte trafiksäkert. Dessutom är man, när man är ute i sådana ärenden, ofta flera i bilen. Det betyder att föraren kan ägna sig åt att framföra fordonet på ett trafiksäkert sätt, medan passagerarna letar efter tydliga och välplacerade skyltar som gör reklam för det företag de vill besöka. I god tid kan föraren förbereda sig på att svänga eller stanna och utsätter därmed inte medtrafikanterna för onödig fara.
Självfallet måste det finnas regler för hur man får skylta, men de måste genomsyras av förståelse för de små företagens villkor och överlevnadsmöjligheter. Hellre än att vägra tillstånd borde länsstyrelsen och vägmyndigheterna fungera som rådgivare och t.ex. i samarbete med den berörda kommunens byggnadsnämnd underlätta för småföretagen att hitta bra skyltplatser. I stället för att, vilket framgår av en artikel i Helsingborgs Dagblad den 6 september 1997, skicka ut en tjänsteman med måttband under tre månader för att med hot om kronofogden och vite på 5 000 kronor och uppåt, skrämma bort de skyltar som han bedömer ägnade att minska trafiksäkerheten, borde Vägverket utlysa pristävlingar om bästa reklamskylt längs svenska vägar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar i de föreskrifter som styr tillämpningen av 46 § väglagen så att småföretagare på landsbygden effektivt kan uppmärksamma de vägfarande på sin verksamhet.
|
Jan Backman (m) |
Ingvar Eriksson (m) |