Motion till riksdagen
1997/98:T406
av Tuve Skånberg och Rose-Marie Frebran (kd)

Organiserad samåkning


Under oljekrisens dagar skedde lovvärda initiativ för att stimulera samåkning, inte minst till och från arbetsplatsen. Idag finns knappast någon organiserad samåkning kvar, och i bilköer till och från städernas centrum sitter sällan mer än bilföraren i bilen.

Att köra fyra bilar samma sträcka varje dag istället för att samordna till en bil är ett stort slöseri med ändliga naturtillgångar som bensin och med pengar. Utsläppen från bilarna fyrdubblas, köerna och restiden förlängs.

De ökande bensinkostnaderna bör stimulera alternativa transportlösningar, däribland samåkning. Men för den enskilde är samåkning svårt att organisera, det är knappast praktiskt möjligt att annonsera efter passagerare. Ännu svårare är det att som passagerare finna en bil som är villig att ta upp mig.

I USA har samåkningsproblemet blivit väsentligt minskat genom att vid infarten till varje stad står anslaget skyltar med 020-nummer till en lokal samåkningscentral, samt budskapet ”Har du plats i bilen?”. Sedan länge har det varit omöjligt i både USA och Sverige att få lift på grund av en välgrundad oro för att ta upp okända liftare i bilen. Genom dessa centraler blir samåkningen organiserad, formaliserad och därmed tryggare. Steget att ta upp tre namngivna, betalande passagerare är betydligt mindre än att stanna för en okänd liftare. Kontakter med andra regelbundna resenärer på olika sträckor knyts och underlättar vid fortsatt samåkning. Även för den tillfällige resenären underlättas och förbilligas resan. För att ytterligare sätta press på bilisterna att samåka är det i USA dessutom förbjudet att köra ensam i bilen vissa sträckor vid vissa tider med hög trafikbelastning, med ett minimum av en eller två passagerare för att få passera.

En nationellt samordnad samåkningscentral kan inte uppkomma utom genom statens initiativ, på samma sätt som staten reglerar tillängligheten av länstrafik över hela landet. Lämpligen sker detta genom ett uppdrag åt länsstyrelserna. Kostnaden för samåkningscentralen kan lämpligen täckas av mindre avgifter för de medresande.

Vinsterna är alltså stora såväl sett ur den enskildes perspektiv, som ur national­ekonomiskt, miljömässigt och trafikmässigt perspektiv.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta samåkningscentraler.

Stockholm den 26 september 1997

Tuve Skånberg (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)