Regeringens skrivelse om utvecklingen i informationssamhället innehåller flera positiva nyheter. Under avvaktan på att Datalagsutredningen skall behandlas och regeringen inkommer med förslag till riksdagen blir det dock svårt att få en överblick av hur IT-utvecklingen kommer att gestalta sig i framtiden.
Vi vill särskilt betona att vi inte endast tror på de IT-satsningar som riktar sig till i huvudsak tekniker och naturvetare, IT är ett medium som borde komma alla samhällsområden till del på ett positivt sätt. Intrycket av regeringens skrivelse är att regeringens ambition är mer eller mindre den samma, men i skrivelsen saknas en redovisning av en praktisk uppföljning av IT-utvecklingen i bland annat skolan.
En praktisk erfarenhet av IT-satsningarna i skolan och på högskolan är att ämnen inom humaniora får mindre del av de nya investeringarna. Som exempel kan nämnas att humanistiska fakulteten på Stockholms universitet, till skillnad från de naturvetenskapliga utbildningarna, inte har några datasalar alls för sina studenter. Liknande erfarenheter finns även från gymnasieskolan där de naturvetenskapliga eleverna kan ha en i det närmaste obegränsad tillgång till datautrustning, medan humanister och samhällsvetare har en mycket begränsad tillgång. Detta kan ge konsekvenser i form av en snedfördelning som även regeringen vill undvika. Till exempel är det ju så att de naturvetenskapliga utbildningarna domineras av män och att kvinnor i högre utsträckning än män söker sig till humaniora. Vidare kan man konstatera att det inom skolans område inte finns någon redovisning för om yrkesutbildningarna generellt har fått del av de nya satsningarna. Detta bör utvärderas särskilt och redovisas till riksdagen. Detta för att motverka social snedvridning i IT-utvecklingen, då den sociala bakgrunden har stor betydelse dels för vilken utbildningsform en elev väljer, dels för vilken tillgång man har till IT i hemmet. Vi vill även betona elevernas rätt till integritet och menar att ett datakonto för Internet måste betraktas som en personlig anteckningsbok som skolans personal inte har rätt att titta i mot elevens vilja. Regeringen har inte redovisat hur skolorna förhåller sig till elevernas integritet i IT-användningen, något som borde granskas med tanke på hur vissa skolor hittills agerat. Denna redovisning bör regeringen återkomma till riksdagen med.
När det gäller högre utbildning och forskning verkar en eftersläpning ske beträffande IT-användningen i det praktiska dagliga livet inom universitets- och högskolevärlden. En miljögrupp inom Stockholms universitet har till exempel som en miljöåtgärd för att minska ett överdrivet pappersflöde begärt att institutionerna även lägger ut sina studiekompendier elektroniskt. Trots påstötningar har denna – relativt sett enkla – åtgärd ännu inte genomförts. Detta, samt liknande exempel inom olika offentliga och privata organisationer, visar att IT-användningen fortfarande är nästan mytomspunnet tekniserad och att den dagliga praktiska användningen måste betonas mer, inte minst med tanke på miljön. I regeringens redovisning över IT-användningen på miljöområdet nämns inget om hur IT skall hjälpa till att minska resursförbrukning (främst papper) konkret i samhället. Detta bör nogsamt följas upp.
När det gäller säkerhetsfrågor har Miljöpartiet de gröna i tidigare motioner påpekat att ingen information redovisats till riksdagen angående IT-användningen inom säkerhetspolisen, t.ex. skulle digital spaning i stället för konventionell avlyssning effektivisera kontrollen av medborgare stort. Det vore önskvärt att regeringen redovisade även Säpos IT-utveckling till riksdagen. Regeringen bör återkomma i denna fråga.
Konsumenterna är, trots Sveriges framskridna position beträffande IT-användningens spridning, mycket sårbara. Under de senaste året har vi kunnat bevittna Internetabonnemangens explosionsartade utveckling där de största nätverksoperatörerna slagits om kunderna. Kundens möjlighet att bedöma sin situation är dock fortfarande oklar. Vet kunden egentligen vad hon/han har rätt till när han/hon ansluter sig till en operatör? Flera klagomål har nått några av oss politiker: ”Varför säger Telias återförsäljare att de har störst och bäst nätkapacitet till mig när jag har en bekant inom datavärlden som påstår motsatsen?” ”Varför är vissa Internetadresser gratis och andra inte?” ”Varför finns det ingen eftersändning av e-post hos många operatörer?” o.s.v. Dessa och många andra frågor tyder på att konsumenterna ännu inte funnit sig i samhällets intensifierade IT-användning. Särskilt stor tonvikt bör därför läggas på att skydda konsumenten i IT-samhället, inte minst med tanke på expansionen av nya betalningssätt (bl.a. elektroniska pengar) som konsumenterna i framtiden i allt större utsträckning kommer att stöta på. Trots att utredning pågår inom EU bör en särskild utredning utifrån de svenska förhållandena genomföras om konsumenterna och IT-utvecklingen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av IT-satsningar i skolan,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av IT-utvecklingen inom universitets- och högskolevärlden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elevernas rätt till integritet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IT-utvecklingen på miljöområdet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en redovisning av Säpos IT-utveckling,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda konsumenternas förhållande till IT-utvecklingen.
|
Elisa Abascal Reyes (mp) |