Enligt väglagen är kommunen skyldig att tillhandahålla sådan mark som är allmän mark till Vägverket där staten är väghållare. Kommunen har rätt att få ersättning för marken. Enskild markägare säljer sin mark direkt till Vägverket mot marknadsmässig ersättning. Problemen uppstår när planering och detaljplaner för en vägdragning är klara, men det tar tid till igångsättning av projektet. Enskild fastighet inom eller intill det planerade projektet blir givetvis osäljbar. Det är inte ovanligt att det inträffar att t ex en villaägare under perioden emellan att planering påbörjats och att det regelrätta arbetet igångsätts fler år senare av olika skäl vill avyttra sin fastighet. Detta är då omöjligt. Vägverket kan enligt sin förordning då inte i förtid inlösa fastigheten förrän statlig lånegaranti finns. Fastighetsägaren ställs då antingen inför en personlig ekonomisk (och social) katastrof genom att inte kunna sälja, eller så går kommunen in och köper fastigheten. Kommunen får då i sin tur ersättning av Vägverket vid igångsättning men förlorar kapitalkostnaden för den period man legat ute med köpeskillingen. Detta är orimligt.
Vägverket borde så snart planering är avslutad kunna köpa sådana fastigheter det ändå senare ska köpa.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring i Vägverkets förordning om att inlösa fastigheter innan statlig lånegaranti beslutats.
|
Karin Pilsäter (fp) |