Vi lever i dag i ett samhälle där de svagare och de som är beroende av hjälp har fått ta mycket stryk av den offentliga sektorns nedskärningar. Det gäller utbudet av och kvaliteten på offentlig service, bidragsnivåer och så vidare. I en sådan tid sticker det naturligtvis särskilt i ögonen om vissa statliga verk förslösar samma skattemedel som skulle ha kunnat hjälpa de svaga och utsatta i samhället. Samtidigt är det naturligtvis så att man oavsett konjunkturer måste kunna ställa hårda krav på effektivitet från statliga verk och bolag. Vi anser inte att Vägverket motsvarat dessa krav, och att det förslösas medel som kan räknas i hundratals miljoner. Slösandet beror på att man inte varit lyhörd för politiska krav och inte varit ordentligt påläst i gällande miljölagstiftning. En annan attityd och öppenhet från Vägverket hade varit till både ekonomiskt och miljömässigt gagn för medborgarna, skattebetalarna.
Dennisöverenskommelsen slöts i september 1992. I den ingår Södra Länken, en trafikled som ska binda samman Värmdöleden i öster med Essingeleden i väster. Totalt blir Södra Länken 5,5 kilometer lång och läggs till största delen i tunnel. Den beräknas vara klar under år 2003. Södra Länken beräknas kosta 6 500 miljoner kronor (enligt prisnivån i juni 1997).
Södra Länken har efterhand som planeringen framskridit blivit allt dyrare. I en informationsbroschyr från Stockholms stad och Vägverket i december 1991 uppskattades kostnaden till 2,2 miljarder kronor. I en redovisning från Vägverket drygt tre år senare beräknades länken kosta 5,6 miljarder kronor (enligt den prisnivå som gällde i januari 1992). Beräkningssätten skiljer sig något åt, men kostnaderna har åtminstone fördubblats.
År 1994 kom Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i Stockholms stadshus överens om att inga beslut fick tas om Öster- eller Västerleden under mandatperioden. Vidare skulle varje övrig del i Dennispaketet genomgå en ny miljöprövning före beslut. Detta bidrog till att planeringen av både Norra och Södra Länken försenades två år jämfört med när de rödgröna tog över efter valet år 1994.
Sedan Dennispaketet bantats i början av år 1997 har allt fler Stockholmspolitiker i Stadshuset ifrågasatt Södra Länken i dess ursprungliga utformning. Vägverket har ändå byggt arbetstunnlar för länken. I juli 1997 utlovade regeringen inom det s.k. Inespaketet en garanti på 1 050 miljoner kronor till Södra Länken. I september 1997 lade Folkpartisterna i Stockholms stad fram ett förslag om att utreda alternativa lösningar. Moderaterna anslöt sig till Folkpartiets krav på en halvering av kostnaderna för länken. Det finns därmed en majoritet i fullmäktige för att skicka tillbaka de återstående detaljplanerna för omarbetning. Stadsbyggnadsborgarrådet (s) i Stockholm anser att regeringen måste stoppa bygget av Södra Länken då en majoritet i stadsfullmäktige är emot vägbygget. Vägverket uppger att man inte tänker ta några initiativ för att avbryta vägbygget. Då beslut ännu inte har fattats i Stockholms stadsfullmäktige om att ev. stoppa Södra Länken eller införa en annan utformning, t.ex. en ”mini-länk”, vill regeringen inte ge några besked i frågan.
Skanska har redan inlett arbetet med tunnlarna. I och med Regeringsrättens dom har arbetena stoppats. I avvaktan på besked om vad som ska hända med Norra Länken väntar Vägverket och Skanska med att göra upp om betalning. Oavsett vad som händer räknar dock Skanska med att få ersättning för nedlagda kostnader och eventuella kostnader för att avveckla arbetet.
Södra Länken har enligt Finanstidningen (970201) kostat 400 miljoner kronor att projektera, medel som hade gjort större nytta någon annanstans än som arbetstunnlar för en led som inte kommer att byggas.
Västerleden ingår i Dennispaketets Yttre Tvärleden, som är en förbifarts- och tvärled från Fors i Haninge kommun i söder till Rösa i Norrtälje kommun i norr. Västerleden, som tidigare beräknades vara klar år 2005, sträcker sig från Kungens kurva till Grimstareservatet vid Hässelby via Kungshatt och Lovön. Den beräknades år 1992 kosta 4 600 miljoner kronor. Då Dennispaketet omarbetades beslutade regeringen att Västerleden ska lyftas ut och inte tas med i planeringen igen förrän Norra och Södra Länken har öppnats för trafik. Det gäller även finansieringen av leden. Resten av Yttre Tvärleden genomförs som planerat.
Västerleden har kostat 100 miljoner kronor att projektera, medel som hade gjort större nytta någon annanstans än i ett projekt som lagts i malpåse.
Här har vi bara lite utförligare beskrivit två aktuella exempel från Stockholm. Många fler exempel finns, t.ex.:
E4 förbi Vendelsjöns östspets i Tierps kommun Norduppland. Bygget stoppades tämligen tidigt, då det var helt klart att gällande lagstiftning skyddade hotade djurarter på området. En bättre miljökonsekvensbeskrivning i Vägverkets förstudie hade gjort att sträckningen tagits bort redan i den första grovsållningen, vilket minskat kostnaderna.
E6, ScanLink på Västkusten. Vägverket planerade motorväg hela vägen, vilket senare skrinlades bl.a. av miljöskäl. Bättre MKB i förstudien hade sparat pengar.
Riksväg 50 förbi Motala. Om Vägverket noggrannare granskat miljökonsekvenserna för denna sträckning i ett tidigt skede, så hade man inte lagt förslaget och sparat skattebetalarna pengar.
E4 Ödeshög–Mjölby. Här planerar Vägverket ny motorväg. Vägen går rakt över tre riksintressen för naturvård; Sätra Ängar, Ljungaområdet, Mjölbyfältet. Vägen berör även Särstad–Jordfälla som med sina fornlämningar är klassat som riksintresse för kulturmiljön. Det rör också Omberg-Tåkern som är av stort intresse för natur- och friluftsliv. Mycket talar för att Vägverket i slutändan inte heller får bygga motorväg här, med resultat att stora mängder av skattebetalarnas medel förslösats till mycket liten nytta.
Riksrevisionsverket (RRV) publicerade i augusti 1994 en granskning av femton större infrastrukturinvesteringar inom Vägverket och Banverket. Syftet med granskningen var att kartlägga träffsäkerheten i de kostnadsberäkningar som låg till grund för beslut i ett tidigt skede samt vad som orsakade senare kostnadsförändringar. I granskningen konstaterar RRV följande:
* Det är mycket vanligt att kostnaderna för stora investeringsprojekt underskattas i den tidiga planskedet. Så snart objekten börjar utredas närmare ökar kostnadsuppskattningarna.
* Dessa underskattningar är mest markanta inom Vägverket där den genomsnittliga ökningen från första långtidsplan till avslutat bygge är 86 procent, medan motsvarande siffra för Banverket är 17 procent.
* Den osäkerhet som råder vid det första beräkningstillfället avspeglas inte i de kostnadsberäkningar verken tar in i sina långtidsplaner och i andra sammanhang. Snarare presenteras kostnaderna med skenbar exakthet, vilket gör att de tolkas bokstavligt.
RRV slår fast att det inom verken inte finns några entydiga riktlinjer för vilka miljöhänsyn eller estetiska hänsyn som är rimliga att ta. Verkens miljö- och estetikråd bör komma in i ett tidigt skede av planeringsprocessen.
Det är inte rimligt att ett så stort statligt verk som Vägverket ständigt begår så pass grova misstag som här har pekats på. Till stora delar är det troligen ett attitydproblem, där Vägverket kastar in miljökonsekvensbeskrivningar ungefär som man kastar in jästen i degen sist. Man verkar räkna med att projekten godkänns som ett slags fait accompli, att man inte tycker sig kunna stoppa projekt när de gått så långt i processen. Gång på gång de senaste åren har det lyckosamt nog visat sig att Vägverket inte lyckats med denna metod.
Riksdag och regering bör ställa större krav på Vägverket. Miljökonsekvensbeskrivningar måste göras tidigare och noggrannare. Politiska godkännanden för projekten ska uppnås långt tidigare i processen. Detta framför allt för att minska slöseriet med skattebetalarnas medel som behövs på annat håll, men också för att minska risken att Vägverket i praktiken kan styra sina projekt genom att ställa politiker och jurister inför närmast fullbordad handling.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tidigare och noggrannare miljökonsekvensbeskrivningar för Vägverkets vägprojekt,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att politiska beslutsfattare tidigare i processen får beslutandemakten över Vägverkets vägprojekt.
|
Ewa Larsson (mp) |
Gudrun Lindvall (mp) |