Det är nu fem år sedan kravet på MKB infördes i naturresurslagen. Tanken var att detta nya instrument genom att bl.a. utreda olika alternativa lösningar skulle leda till bättre beslutsunderlag inom bl.a. vägbyggande. Det skulle helt enkelt bli ett viktigt miljöpolitiskt instrument.
Har då denna förhoppning infriats? En genomgång av RRV (se ”Miljökonsekvensbeskrivningar i praktiken”, RRV 1996:29) visar dessvärre att det finns betydande brister. Detta motiverar att riksdagen agerar i ärendet.
Det är viktigt att säkerställa att de miljökompetenta delarna av t ex kommuner och länsstyrelser involveras i MKB-proceduren. Vägverket föredrar idag att begränsa sitt samråd med kommuner och länsstyrelser till planenheten eller motsvarande, vilket begränsar möjligheten till att beslutsunderlaget får en allsidig belysning.
En grundtanke med MKB-proceduren är att utreda alternativ i syfte att finna optimala lösningar. Dessa saknas emellertid ofta bl a därför att man uppfattar riksdagens beslut om målstandard för det nationella stamvägnätet som något som hindrar att alternativ läggs fram trots att de funktionella kraven på vägen skulle gå att lösa med en lägre standard.
Nedan föreslås förändringar i ansvaret för MKB-proceduren. Som framgått ovan finns emellertid stort utrymme för förbättringar av den nuvarande MKB-proceduren. Detta bör ges regeringen till känna.
Granskningsansvaret för MKB har enligt svensk praxis vanligen det beslutande organet. Exploatörsrollen vid vägutbyggnader och granskningsrollen av MKB finns därmed för närvarande inom samma myndighet – Vägverket. I praktiken har det visat sig vara svårt att skilja dessa roller när de på det sättet finns inom samma myndighet. I de fall där Vägverket är exploatör finns det därför skäl att föra över besluten om vägbyggnader (bl.a. val av vägkorridor och väglinje) och därmed granskning av MKB:n på en extern beslutsinstans. Detta bör ges regeringen till känna.
En förutsättning för att optimera MKB-processen är att den tas i steg med en förstudie före vägutrednings- och arbetsplaneskedet. Detta bör ges regeringen till känna.
I RRVs rapport påpekas bl.a. att inte allmänheten engageras i de tidiga skedena av MKB-proceduren. Resultaten av det blir ibland att processen förlängs eller att viktiga miljövärden ej beaktas. För att säkerställa allmänhetens medverkan redan i förstudiefasen bör tydliga regler härom införas. Redan i förstudien, men även under vägutrednings- och arbetsplaneskedet, bör en skyldighet till samråd med allmänheten och dess intresseorganisationer tillskapas. Detta bör ges regeringen till känna.
Idag saknas tydliga riktlinjer för både hur MKB-proceduren ska utföras och vad MKB-dokumentet ska innehålla. Detta är inte acceptabelt. Boverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet bör därför ges i uppdrag att utfärda generella föreskrifter i detta avseende.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av förbättringar av den nuvarande proceduren med miljökonsekvensbeskrivningar vid vägbyggen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gransknings- och beslutsrollen vad gäller miljökonsekvensbeskrivningar och vägprojekt,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att proceduren med miljökonsekvensbeskrivningar bör genomföras i samtliga tre vägplaneringsstadier,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samråd med allmänheten och dess intresseorganisationer måste säkerställas vid proceduren med miljökonsekvensbeskrivningar vid samtliga tre vägplaneringsstadier,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Boverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet bör ges i uppdrag att utfärda generella föreskrifter för innehållet i och hur proceduren med miljökonsekvensbeskrivningar vid vägbyggen skall utföras.
|
Lennart Daléus (c) |
|
|
Sven Bergström (c) |
Görel Thurdin (c) |