Motion till riksdagen
1997/98:T333
av Isa Halvarsson och Eva Eriksson (fp)

Tidigare miljöprövning av infrastrukturprojekt


När det gäller investeringar i vägsektorn finns det ofta konflikter mellan miljöskyddet och transportintressen. Dessa konflikter bör av både miljö- och kostnadsskäl behandlas så tidigt som möjligt i planeringen. Den som av ekonomiska skäl frestas bortse från miljöintressen löper risken att sent i processen drabbas av förseningar och omdispositioner som fördyrar. Den som av hänsyn till miljön motsätter sig varje ny sträckning av en väg löper risken att trafikens miljöeffekter i befintligt vägnät förorsakar ännu större skador. Det finns alltså sammanfallande skäl för att tidigt och förutsättningslöst i planeringen penetrera konflikter mellan transport- och miljöintressen. Detta har utförligare analyserats i en utredning av Ingemar Eliasson (Ds 1993:89).

Ett problem när det gäller vägprojektering är att den formella prövningen av ett vägprojekts miljökonsekvenser sker mycket sent, även om samråd och miljökonsekvensbeskrivning enligt Vägverkets praxis sker successivt under hela projekteringsprocessen. Formellt sett ingår miljöprövningen i fast­ställandet av den s k arbetsplanen. Först då finns det alltså ett formellt beslut att besvära sig över.

I och med att väghållningsplaneringen numera handlar om stråk snarare än om enstaka vägbyggnadsprojekt finns behov av en tidigare formaliserad prövning i vägprojekteringen. Tvister om motstående allmänna intressen ska vara lösta i tidiga skeden av den ekonomiska och fysiska planeringen. I arbetet med arbetsplanen bör endast frågor som rör enskilda intressen kvarstå.

Den formella beslutsprocessen när det gäller miljöprövning för vägplanering bör indelas i tre faser: förstudie, lokaliseringsutredning och detaljprojektering. Förstudien syftar till en tidig kartläggning av konflikter med miljöintressen och till samråd med berörda myndigheter. Förstudiefasen avslutas med ett formellt beslut som lägger fast om lokaliseringsprojektering erfordras eller inte. Beslutet bör kunna överklagas. Lokaliseringsutredningen syftar till att lägga fast vägens lokalisering och omfatta avvägningar mellan olika allmänna intressen. Miljökonsekvensbeskrivning är obligatorisk. Lokaliseringsutredningen bör utmynna i beslut huruvida projektet kan genomföras. Detaljprojekteringen resulterar i en arbetsplan som omfattar vägens utformning och konstruktion och hur enskilda intressen ska tillgodoses. Det ingår också att ta slutlig ställning till eventuella skyddsåtgärder och deras utformning. I beslutet bör ingå prövningar enligt övriga tillämpliga lagar, bl a miljöskyddslagen i de delar som avser enskilda intressen. Miljökonsekvensbeskrivning är, liksom i dag, obligatorisk.

Vinsten med denna ordning är att konflikter behandlas tidigare än idag med bibehållen eller förbättrad rättssäkerhet för den enskilde. Besluts­processen kan effektiviseras och risken för felinvesteringar och utdragen byggtid minskar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidigare miljöprövning av vägprojekt.

Stockholm den 5 oktober 1997

Isa Halvarsson (fp)

Eva Eriksson (fp)

Gotab, Stockholm 2002