Motion till riksdagen
1997/98:T330
av Britt Bohlin m.fl. (s)

Kommunikationerna i Dalsland



Dalsland har generellt sett en låg tillgänglighet med bil, tåg och flyg. Det mindre vägnätets och då speciellt grusvägnätets standard har en oacceptabelt låg nivå. Närmare hälften av landsbygdsvägnätet är avstängt för tung trafik vid tjällossning, vilket medför problem eftersom alternativ till lastbilstransporter till och från området är begränsade. Denna problematik har uppmärksammats vid ett flertal tillfällen, nu senast vid upprättande av länsplanen för transportinfrastruktur för Västra Götalands län.

I enlighet med riksdagens inriktningsbeslut kommer investeringar visserligen att ske i Nordlänken den kommande investeringsperioden men inte på den nivå som vidgar pendlingsmöjligheterna till och från området. Den satsning som nu föreslås av Banverket tolkas dock med viss förtröstan som en anvisning om kommande investeringar.

På vägsidan är Vägverkets förslag till investeringsplan 1998-2007 dock mycket negativt för Dalsland, då inga pengar alls finns för investeringar på rv 45 genom Dalsland. I nu gällande investeringsplan 1994-2003 finns upptaget 1 200 Mkr. för investeringar i rv 45 varav en stor del avser nybyggnad av vägens sämsta del genom Dalsland, sträckan Vänersborg–Mellerud. Med starkt stöd från berörda sakägare och kommuner har planer för ny väg arbetats fram. Att nu helt utelämna alla investeringar för överskådlig framtid måste mycket starkt ifrågasättas.

Befolkningen i Dalsland har mellan 1990 och 1996 minskat med hela 2,8 %, vilket skall jämföras med siffran -0,1 för skogslänen i landet eller med befolkningsförändringen i hela landet under samma period, +3,0 %. En närmare analys av siffrorna visar att människor i den mest betydelsefulla åldern, 20–39 år, i stor utsträckning flyttat ut under åren 1990–1996, framför allt från Bengtsfors och Färgelanda kommuner. Orsaken till befolknings­minskningen är naturligtvis strukturell obalans.

Det svagt utvecklade väg- och järnvägsnätet påverkar näringslivets konkurrenssituation och utvecklingsmöjligheter på ett mycket negativt sätt. Förhållandena skapar även betydande problem för tillgängligheten inom området och försämrar möjligheterna till att utveckla flexibla arbets­marknads­regioner. Bengtsfors kommun är särskilt utsatt i detta avseende.

Dalsland ingår i flera regionalpolitiska stödområden. Kommunerna Dals-Ed, Bengtsfors och Åmål ingår i det nationella stödområdet. Tillsammans med Mellerud och Färgelanda, de fyra nordligaste kommunerna i Bohuslän samt Fyrstadskommunerna ingår de också i EU:s strukturfondsområden, dvs områden som genomgått kraftig strukturomvandling eller som har andra långsiktiga strukturella problem.

Dagens lokala arbetsmarknader inom regionen är begränsade till enstaka kommuner eller kommunpar, Bengtsfors–Dals-Ed och Åmål–Säffle. Utbygg­nader av infrastrukturen i området skulle förbättra möjligheterna att nå arbeten över en större yta. Om Fyrstad, som är den närmaste större lokala arbetsmarknaden, kunde ”fångas in” skulle det lokala befolkningsunderlaget vidgas. Därigenom skulle befolkningen få tillgång till en större arbetsmarknad samtidigt som företagen skulle få möjlighet att rekrytera över en större region.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägstandarden i Dalsland.

Stockholm den 1 oktober 1997

Britt Bohlin (s)

Rune Evensson (s)

Ingvar Johnsson (s)

Lena Klevenås (s)

Nils-Erik Söderqvist (s)