En väl utbyggd infrastruktur är nödvändig för ett vitalt näringsliv. Inte minst spelar goda kommunikationer en avgörande roll när företag väljer etableringsort och -land. Dels skall företagen kunna transportera insatsvaror och färdiga produkter till så låga kostnader som möjligt, dels skall människor bl.a. kunna ta sig till och från arbetet utan dyrbara förseningar.
På kommunikationsområdet märks dock tydligt – liksom på andra områden – statens intentioner att omfördela pengar från storstadsregionerna till övriga delar av landet. Detta trots att det är i storstäderna som befolkningskoncentrationen är högst och det är där de flesta transporterna sker. Transportarbetet är i hög grad uttryck för ekonomisk aktivitet. Storstadsregionerna svarar också för en mycket stor del av landets BNP.
Stockholms läns bilister betalar varje år ca nio miljarder kr i skatter och avgifter för sina bilar. Men av dessa pengar kommer knappt en miljard kr tillbaka till regionen för investeringar i nya gator, vägar och broar samt för nödvändigt underhåll p.g.a. det höga slitaget.
Stockholmsregionen med 1,8 miljoner invånare behöver ett mer utbyggt vägnät. Dagliga köer in och ut ur Stockholm i rusningstid vittnar därom. Att köer på många gator i Stockholm dagligen skapar förseningar såväl i kollektivtrafiken som bland övriga transporter och härigenom bidrar till försämringen av luftmiljön i innerstaden högst väsentligt, bevisar bl.a. behovet av vettiga kringfartsleder.
Trots att det framstår som uppenbart att Stockholmsregionen behöver en bättre fungerande infrastruktur i form av utökad kapacitet på vägar runt Stockholm och inom länet, uteblir större väginvesteringar. Det s.k. Dennis-paketet i sin ursprungsform är tyvärr numera spräckt och endast delar återstår. Bl.a. utgår Österleden medan ambitionen är att fullfölja Norra och Södra länken. Beslut om Västerleden fattas i ett senare skede. Vägtullarna utgår men statsgarantierna består tills vidare. Riksdagen har i beslut bekräftat grunddragen i denna regeringens nyordning.
Regeringen har därutöver föreslagit att drift och underhåll av de nya vägarna skall finansieras inom ramen för Vägverkets ordinarie anslag. Vidare föreslås att staten lämnar statsgarantier om en miljard kr för ytterligare miljöanpassning av Norra länken.
Det förefaller både omotiverat och orättfärdigt att Stockholmsregionens bilister årligen ska betala skatter och avgifter för sina bilar – till ett belopp som sammantaget gott och väl skulle täcka behovet av nya vägar och vägunderhåll i regionen – när dessa medel till absolut huvudsaklig del i stället fördelas ut över andra delar av landet. Staten måste bättre ta sitt ansvar för en bra infrastruktur och välfungerande kommunikationer också inom landets huvudstadsregion, d.v.s i Stockholms stad och län. De statliga väganslagen till regionen bör därför skäligen bättre svara dels mot de skatter och avgifter som regionens bilister sammantaget årligen levererar in till staten, dels mot de behov av utbyggnad och underhåll av vägnätet som faktiskt föreligger inom regionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande omfördelning av väganslag till Stockholmsregionen.
|
Henrik S Järrel (m) |