I budgetpropositionen 1994/95:100 föreslog regeringen riksdagen att halvera bidraget till drift och byggande av enskilda vägar för 1996. Detta blev sedermera riksdagens beslut. I samband därmed gav regeringen Vägverket i uppdrag att redovisa användningen av det statliga och kommunala stödet och att utreda möjligheterna att även fortsättningsvis hålla de enskilda vägarna öppna för alla med ett kraftigt minskat anslag, dels som statligt anslag och dels om medlen fördes över till kommunerna. Det senare avfördes i samband med en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet.
Vägverkets analys var omfattande och gav många intressanta utgångspunkter för en fortsatt utveckling av det enskilda vägnätet. Den pekade bland annat på att det enskilda vägnätet kan komma att spela en än större roll i framtiden. Detta hänger bl a samman med att inom EU och globalt så finns det en inriktning mot att satsa på delar som rör landsbygdens utveckling och en vilja att stödja de människor som är beredda att ta ansvar för sin närmiljö. Detta förhållande är mycket tydligt när det gäller statsbidragen till enskilda vägar, eftersom systemet bygger på en stor insats från de direkt berörda såväl i form av pengar som frivilliga arbetsinsatser.
Fakta om enskilda vägar 1995 (källa Vägverket):
Det enskilda vägnätet är totalt ca 28 000 mil långt.
Drygt 15 000 mil av dessa erhåller inget bidrag från vare sig stat eller kommun.
Statsbidraget ges till ca 24 000 väghållare som ansvarar för ca 7 400 mil väg.
Det enskilda vägnätet som erhåller statsbidrag växer med ca 40 mil per år.
Antalet boende invid det statsbidragsberättigade vägnätet är ca 800 000 personer i ca 330 000 bostäder. Då är boende vid bivägar inte inräknade.
Drygt 220 000 fritidsbostäder är direkt berörda av det statsbidragsberättigade vägnätet.
Ca 6 000 mil av det statsbidragsberättigade vägnätet används dagligen av allmänheten.
Det enskilda vägnätet genererar en stor del av person- och godstrafiken. Nästan var fjärde gods- eller persontransport genereras från enskilda vägar med statsbidrag.
Ca 2 miljoner resor alstras per dygn från fast boende och fritidsboende. Omräknat blir detta 1 700 miljoner fordonskilometer per dygn; dessutom tillkommer ca 700 000 resor från ”främmande” trafik.
Skatteintäkter på drivmedel från det aktuella vägnätet uppgår till ca 850 mkr/år (1995).
Trots Socialdemokraternas och Centerns överenskommelse om att återställa anslagen till enskilda vägar från och med 1997 blev utfallet i budgetpropositionen för 1997 en minskning från 1995/96 med 57,4 miljoner i 1995 års penningvärde. Detta tillsammans med den kraftiga neddragningen på över 300 miljoner för 1996 har avsevärt försämrat konditionen på statsbidragsberättigade vägar. Den budgetöverföring på 200 miljoner under 1996 som Moderaterna föreslog, men som avvisades av Socialdemokraterna och Centerpartiet, hade kunnat hejda en del av förfallet.
Anslagsminskningen även för 1997 har medfört att vissa typer av enskilda vägar har fått se sina bidrag kraftigt minska. Särskilt har detta drabbat lantbrukare som inte kunnat få del av ett högre bidrag på grund av att deras verksamhet inte räknas som näringsverksamhet. Stora ökningar av egeninsats i vägunderhåll har även drabbat dem som är bosatta vid s.k. långa utfartsvägar. Minskade bidrag har också lett till att andelsmässigt tunga medlemmar i vägföreningarna, exempelvis stora skogsbolag, som inte längre har ansett sig ha nytta av vägunderhållet i förhållande till avgiftens storlek, har sagt sig inte vilja betala kostnaden för exempelvis vinterunderhåll. Detta har i sin tur lett till att bofast befolkning i vissa fall har fått sin andel av kostnaden i vägunderhållet flerdubblad. Tidigare låg bärighetspengar och särskilda medel utanför ramen enligt särskilda överenskommelser. De nya ramarna skall även inrymma dessa medel, varför ramen för enskilda vägar i realiteten har minskat avsevärt.
Det är inte tillfredsställande att bidragsnivån till olika typer av enskilda vägar tvingas fluktuera från år till år beroende på vilken anslagsnivå regeringen anser sig ha råd med. Man måste komma ihåg att bidragen till enskilda vägar utgår i förhållande till det allmännas intresse och att kostnaden per vägkilometer är förhållandevis låg. Vi föreslår därför att riksdagen får fastställa det regelverk med olika bidragsnivåer som skall gälla för enskilda vägar och att medlen till detta sedan får tas ur Vägverkets totala ram.
Vägverkets analys i samband med halveringen av statsbidraget innehåller en mängd intressanta fakta som borde bearbetas vidare. En sådan fråga är avgränsningen av vägnätet mot ”rätt väghållare”. Den konstaterar att det finns en stor andel allmänna vägar som på grund av bl.a. trafikens omfattning och ändamålsenlighet bör göras om till enskilda. Ett sådant förfarande skulle leda till besparingar för staten på lång sikt, men innebära engångskostnader för förrättningar och iståndsättning. För dem som berörs av åtgärden innebär den sannolikt att vägstandarden jämfört med idag, avsevärt kommer att öka. I mindre omfattning finns det säkerligen även skäl att göra det omvända, d v s föra över vägar från det enskilda till det allmänna vägnätet. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med en plan för hur en dylik revision kan genomföras.
I detta sammanhang bör även en inventering av det enskilda vägnätets standard genomföras. En sådan inventering har inte gjorts sedan 1984. Med tanke på det enskilda vägnätets stora betydelse för det allmänna vägnätet, är det viktigt att en sådan inventering genomförs skyndsamt. Inte minst beroende på att medan allmänna vägar och broar byggts om och förbättrats för 60-tonsekipage har de enskilda vägarna i stor utsträckning försämrats.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till enskilda vägar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en revision av vägnätet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en inventering av standarden på det enskilda vägnätet.
Per Westerberg (m) |
|
Tom Heyman (m) |
Birgitta Wistrand (m) |
Lars Björkman (m) |
Ulla Löfgren (m) |
Jeppe Johnsson (m) |
Maud Ekendahl (m) |
Carl G Nilsson (m) |
Elizabeth Nyström (m) |