Ett väl utbyggt och underhållet vägnät samt goda kommunikationer är en förutsättning för en bra utveckling av vårt samhälle såväl i tätorter som på landsbygden.
Detta gäller i hög grad även för Uppsala län.
Genom länet passerar E 4. En ny E 4-dragning har länge varit föremål för diskussioner och ställningstaganden i länet. Tyvärr har det inte gått att få enighet i länet för vägdragningen varför nu ärendet ligger på regeringens bord.
Det får inte medföra att en nybyggnad av vägen förskjuts framåt i tiden. Den måste få sin lösning med det snaraste.
E 4 med dem utformning som den har idag är ett verkligt ”flaskhalsproblem” på sträckan mellan Stockholm och Gävle. Det gäller såväl genomfarten i Uppsala som sträckningen upp genom landet.
En ny vägsträckning måste dock ta hänsyn till de stora kultur- och jordbruksmarker som finns i Uppsala län. Detta har också påtalats av olika instanser som har yttrat sig i frågan. Det finns även alternativa vägsträckor framtagna som inte har beaktats tillräckligt.
Utformningen av dagens kommunikationsmedel är också ett led i miljöutvecklingen i vårt samhälle. Dit räknas valet av t.ex. spårbunden trafik framför andra trafiklösningar. Jag vill även i denna motion lyfta fram det lokala bansystem som man arbetar med i Uppsala kommun. Det är ett nytt system i Sverige och borde därför vara intressant för hela riket. Staten borde därför vara med i en sådan satsning.
Levande landsbygd – Hela Sverige skall leva – Aktiv regionalpolitik, det är honnörsord som används i den politiska debatten. Men det får inte stanna vid det. Det krävs insatser för landsbygden.
Landsbygdens vägar är lika viktiga som riksvägarna. Från många håll runt om i vårt län kommer signaler som visar på ett missnöje av hur vägnätet på landsbygden sköts. Landsbygdens grusvägar får inte glömmas bort. Idag bemöts begäran hos Vägverket om upprustning av landsvägarna och krav på asfaltering eller oljebeläggning med en hänvisning till att trafikintensiteten ej är tillräckligt hög. I somliga fall har det inte gjorts någon trafikmätning på tio år.
För närvarande är vägarna indelade i grupper baserade på trafikintensitet. Anslagen till nybyggnad och till underhåll är fördelade på samma sätt. Detta medför att asfaltering av en grusväg aldrig kan konkurrera med reparation och beläggning med en större länsväg.
Detta är inte tillfredsställande.
Riksdagen måste se över instruktionerna till Vägverket när det gäller väganslagens fördelning så att det blir en upprustning även av grusvägarna på landet.
Det måste även till direktiv med krav på planläggning så att länets grusvägar beläggs med oljegrus eller asfalteras under en femårsperiod.
Jag vill även ta upp ett bättre utnyttjande av Hargshamn hamn. En utbyggnad av hamnen är en viktig del för utvecklingen i Uppsala län. Att bättre ta till vara denna resurs gagnar även Stockholms stad, dess hamn samt Stockholms skärgård.
Det finns idag en berättigad kritik av det maximala utnyttjandet av Stockholms hamn samt ett icke tillvaratagande av Hargshamns hamn.
Genom att flytta godstrafik från Stockholm till Hargshamn löser man fler problem. Godset kan flyttas från att fraktas på väg till att fraktas på järnväg då det finns utbyggd järnväg till Hargshamn. Tung trafik kommer då också att försvinna från Stockholms innerstad. Inte minst visar den senaste gasololyckan på att detta måste ske.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skyndsam hantering av E 4:ans dragning genom Uppsala län,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt bansystem i Uppsala beaktas som ett nationellt försöksprojekt
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn görs för direktiv till myndigheter som har med länets landsbygdsvägar att göra i syfte att en upprustning kommer till stånd,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om godstrafik i Hargshamn.
|
Rigmor Ahlstedt (c) |