Naturvårdsverket säger att trafiken hotar miljö, hälsa och kultur och att våra resor och transporter måste anpassas till vad natur, kultur och hälsa hos människor och djur tål.
I de direktiv som kommunikationskommittén fick står också att hänsyn till miljön ska väga tungt, därför att dagens transportsystem inte är långsiktigt hållbart utan leder till hälsoproblem, bullerstörningar, klimatpåverkan, övergödning och försurning.
Miljöpartiet anser att det nu är hög tid att politiker tar sitt ansvar med arbetet att miljöanpassa transporterna, inte minst när det gäller planeringen av nya vägar. Vi måste våga ta ställning och ta ut en ny kurs med hjälp av kunskap och forskning om ekologi och miljö som både Naturvårdsverket och länsstyrelserna kan tillhandahålla. God miljö i form av ren luft och rent vatten och orörd natur och inte minst skönhet, trevnad och trygghet i innerstäder och förortsbebyggelse håller på att bli den verkliga bristvaran.
Vi måste även våga ompröva redan fattade beslut och befintliga planer, om vi med statsministerns ord ska kunna skapa ett ekologiskt mönsterland av Sverige. Riksväg 60-projektet i Ludvika i södra Dalarna kommer vi att visa är ett projekt som vilar på föråldrad planering och gårdagens synsätt att miljön är av mindre vikt. Därför är det av största vikt att detta projekt stoppas och att en ny planeringsprocess får ta över som grundas på dagens miljömedvetna värderingar.
Den av Vägverket planerade dragningen av riksväg 60 genom södra Dalarna (ny genomfart i Ludvika) uppfyller inte de miljökrav som riksdagen har satt upp. Det gäller inte minst det fastställda koldioxidmålet, som slår fast att koldioxidutsläppen från år 2000 skall minska från 1990 års nivå. Enligt Vägverkets egna beräkningar så kommer den nya genomfarten att medföra ett ökat trafikarbete, varför även koldioxidutsläppen kommer att öka i stället för att minska. Ytterligare utsläppshöjningar kommer att bli resultatet av att trafikens medelhastighet kommer att kraftigt öka med den nya riksvägen. Inte minst viktigt är här att den nya motorvägsliknande vägen är tänkt att gå rakt igenom flera av Ludvikas största bostadsområden. Avgaserna, inte minst kväveoxiderna, från trafik med hög hastighet kommer att ställa till problem inte minst för alla allergiker. Bo Bjerre, miljömedicinsk expert, har klart angett detta. Då vägen kommer att även gå rakt genom naturområden med känsligt djurliv, kommer avgaserna och bullret att ha avsevärda negativa konsekvenser även här.
Den nya riksvägen drabbar mycket hårt mycket värdefulla naturområden. Persbo däljor, med unika isälvsformationer från istiden, klassat som riksintresse, Biskopsnäset som är värdefullt friluftsområde och fågellokal, där även sällsynta fåglar har sin tillflykt och Högberget, en stor skog mitt i staden som är mycket omtyckt av Ludvikaborna drabbas samtliga av djupa ingrepp och skärningar av den nya riksvägen. Den nya riksvägen kommer att drabba mängder av sjöar, över 7 km strand längs nästan alla av Ludvikas tjärnar kommer att förstöras. Riksvägen är tänkt att delvis gå i en konstgjord ravin, varför barriäreffekterna blir mycket kraftiga. Bullermattan från vägen kommer att klart överstiga det riktvärde på 40 dBA som gäller för friluftsområden. Kort sagt är dragningen sämsta tänkbara, både bostadsområden och friluftsområden kommer att drabbas mycket hårt. Naturresurslagens stadganden om att tätortsnära friluftsområden särskilt ska värnas om har Vägverket valt att bortse ifrån.
Den nya riksvägen kommer också att vid Lorentsberga tjärn, gå i omedelbar närhet av Ludvika kommuns vattentäkt i ett område där grundvatten kommer upp under tryck underifrån, vilket skapar särskilda problem både skyddsmässigt och tekniskt. Det finns inga skydd som kan ge ett säkert skydd för en vattentäkt vid en kemikalieolycka, och Vägverkets egna regler anger klart att större vägar ej bör placeras i skyddsområde för en vattentäkt. Dragningen av den nya riksvägen innebär dock just detta.
Enligt vår uppfattning är det av stor vikt att riksdagen uttalar att nya större vägar normalt ska byggas som förbifarter utanför tätorterna i stället för som nya genomfarter, för att minska på de störningar i form av buller, avgaser och vibrationer som de boende annars utsätts för. Även trafiksäkerhetsmässigt är det viktigt att så sker. Väg- och trafikinstitutet har visat i två rapporter (VTI 396 samt 397/1994) att så kallade halva genomfarter, där snabb förbifartstrafik blandas med långsam lokaltrafik innebär ökade olycksrisker. I rapporten avråds från att bygga nya sådana vägar. Den av Vägverket planerade nya riksvägen är just en sådan halv genomfart.
Utbyggnad till en väg av högsta standard med 110 km/h från dagens standard med omväxlande 90 och 70 km/h gör det betydligt attraktivare att åka i sin privata bil i framtiden på den nya riksvägen med åtföljande negativa miljökonsekvenser. Tidsvinsten mellan privatbil och tåget blir en helt annan än i dag om motorvägshastighet införs. Den årliga ökning som Vägverket angett som en direkt följd av den nya riksvägen kan bli åtskilliga gånger större än vad Vägverkets prognos anger. Koldioxidutsläppen kommer ofrånkomligen att öka med den nya riksvägen stick i stäv mot av riksdag och regering antagna miljömål, som bör vara bindande också för statliga verk som Vägverket.
För nybyggande av en ny riksväg krävs vanligen att ett visst mått av samhällsnytta uppfylls. Detta har Vägverket inte ens i sin egen arbetsplan lyckats uppnå enligt vår uppfattning. Trafikflödena har under de senaste åren minskat i området och de trafikproblem som finns i Ludvika beror mer på felaktiga regleringar och avsaknad av mindre upprustningar än på verkliga kapacitetsproblem.
Petroleuminstitutets statistik, publicerad i september 1996, visar ju också att den totala bensinförbrukningen i Sverige nu minskar, vilket innebär ett trendbrott mot minskad bilism i hela Sverige efter åtskilliga års ständiga ökning.
Samhällsnyttan av ny riksväg i södra Dalarna är mot denna bakgrund i lägsta laget för att motivera detta ovanligt kostsamma nybygge, inte minst mot bakgrund av de många mer angelägna projekt inom det offentliga som vägkostnaden om minst en halv miljard skulle kunna finansiera i Västerbergslagen.
Vi vill här särskilt påpeka att Ludvika i stort sett saknar högre utbildning för ungdomar, vilket är en stark orsak till Ludvikas befolkningsminskning. En mindre högskola i Ludvika skulle utan tvivel kunna vara av vida större vikt för att gagna Ludvika kommun och Västerbergslagen än detta starkt tvivelaktiga vägbygge. Det finns stora utrymmen i Grängesberg söder om Ludvika, som skulle vara lämpliga för en högskola. Vi föreslår att regeringen ser till att det utreds byggande av en sådan högskola, med särskild inriktning på energiteknik, utveckling av alternativa fordonsbränslen, nya sätt att utveckla produkter från träråvara, ny elkraftsteknik och ny solcellsteknik. Denna högskola skulle också kunna ha ett innovationscenter, som stöder utvecklingsarbete av nya uppfinningar, vilket skulle bli en värdefull resurs för hela Sverige. I dag utvecklas alltför många uppfinningar antingen inte alls eller säljs till utlandet. I båda fallen förloras många möjliga arbetstillfällen här i Sverige!
Vi vill påpeka att vägbyggen tillhör de sämsta åtgärderna när det gäller relationen skapade arbetstillfällen per satsad krona. De sysselsätter betydligt mer maskiner än människor. Järnvägsbyggen ger något fler arbeten per satsad krona, medan vård och omsorg ger åtskilliga gånger fler arbeten. Några indirekta sysselsättningsskapande effekter av en ny riksväg är inte heller troliga. De mycket omfattande vägprojekt som ägt rum under de tio senaste åren har inte visat sig ge några påtagligt sysselsättningsskapande effekter över huvud taget i de berörda regionerna. Bidragande härtill är säkert att transportkostnaderna för en produkt i dag är en mycket liten del av den totala framställningskostnaden. För näringslivet är därför sannolikt andra faktorer än nya vägar betydligt viktigare. Att bygga ny riksväg genom Ludvika av sysselsättningsskäl är alltså direkt olämpligt.
Vägverkets kostnadsberäkningar för riksväg 60-projektet kan kraftigt ifrågasättas. En nyligen genomförd statlig undersökning (RRV 1994:23) visar att projekt av detta slag i genomsnitt blir över 80 % dyrare än beräknat. För detta projekt, där 25 broar och 4 trafikplatser ingår på grund av vägens olämpliga dragning över sjöar och mark med besvärliga grundförhållanden kommer troligen kostnadsökningen att bli ännu högre. Inte minst kringkostnaderna för anslutningar med mera har ett stort mått av osäkerhet. Redan i Vägverkets egna säkert alldeles för optimistiska kalkyler har den nya riksvägen ett meterpris på mer än det dubbla jämfört med vad en normal motorväg kostar. Dessa beräkningar med en slutsumma på 500 miljoner gäller en sträcka på bara 17,5 km för en 13 meter bred väg! Vi har fått upplysningar om att Vägverket nu överväger att i stället bygga en 18 meter bred väg med separerade körbanor för mötande trafik, dvs en nedbantad motorväg. Detta kommer givetvis att medföra ännu högre kostnader.
Vägverket har inte följt naturvårdslagens krav, gällande miljökonsekvensbeskrivningar, på utredning av alternativa vägsträckningar, utan endast jämfört den föreslagna vägsträckningen med ett nollalternativ, dvs situationen om ingenting görs. Den intensiva debatten om riksväg 60:s dragning genom södra Dalarna har tydligt visat att det finns ett otal alternativa sträckningar utanför Ludvika, alla med sina för- och nackdelar, som borde ha belysts på ett vida bättre sätt. Möjligheten att inte bygga någon ny riksväg utan förbättra den nuvarande med bland annat rondeller och andra säkerhets- och trafikflödesförbättrande åtgärder finns också, och förespråkas exempelvis av Miljöpartiet de gröna lokalt.
Också alternativa metoder att nå samma mål borde ha presenterats. Vi antar att målet för en ny riksväg 60 i södra Dalarna, där Vägverket nu verkar vilja ha nästintill motorvägsstandard, är att minska tidsåtgången för person- och godstransport mellan två punkter på sträckan. Ett sådant mål kan helt givet nås på flera sätt, varav en ny riksväg endast är ett. En kraftfull satsning på snabbtåg i regionen samt ökade möjligheter att via informationsteknik kunna undvika en del av dessa resor skulle kunna vara andra möjligheter att nå detta mål. Dessa alternativa lösningar borde ha utretts.
En mängd remissinstanser, däribland Miljöpartiet de gröna i Ludvika, Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Ludvika och Samverkan för förbifart har i sina remissvar starkt kritiserat Vägverket för att inte tillräckligt ha belyst miljöeffekterna av den nya riksvägen genom Ludvika. Ovan har redogjorts för osäkerheterna gällande trafikarbetet, de omfattande negativa konsekvenserna för friluftsområdena och det rörliga friluftslivet samt om konflikten med koldioxidmålet. Bl a bulleranalysen är lika bristfällig.
Vägverket har i sina bullerberäkningar använt sig av dygnsmedelvärden. Undersökningar har dock tydligt visat att det som orsakar de kraftigaste störningarna samt riskerar leda till hörselskador inte är dygnsmedelvärdet utan plötsligt uppkommet buller, alltså toppvärden. Detta gäller såväl människor som djurliv. Då den nuvarande riksväg 60-genomfarten i Ludvika kommer att finnas kvar om än med ett något mindre trafikarbete, samtidigt som Vägverket bygger en ny genomfart kan man tvärtemot vad Vägverket anför hävda att bullerstörningarna i det närmaste fördubblas i Ludvika. Detta då såväl de boende vid nuvarande riksvägsgenomfarten som vid den nya kommer att utsättas från plötsligt uppkommet buller från vägtrafiken, vilket är särskilt störande nattetid. I studier av liknande projekt har klart visats att centrumtrafiken brukar bli ungefär likadan, då trafiken till arbeten och affärer ligger kvar, samtidigt som den nya genomfarten drar till sig mycket ny trafik, som tidigare kört andra vägar. Dessa förhållanden har Vägverket valt att helt bortse ifrån. Begäran om särskild fördjupad klimatologisk studie av Knutsbodalen, där särskild inversionsrisk föreligger vintertid har Vägverket också hittills avvisat.
Bullervallar och andra tekniska åtgärder kan inte upphjälpa en mycket olämplig dragning av en motorvägsliknande väg, tätt intill bostadshus. Vad gäller vibrationer och de sömnstörningar som de ger upphov till finns inga bra tekniska åtgärder över huvud taget att ta till. Om en ny riksväg ska byggas i Ludvika, kan endast en annan dragning helt utanför tätorten avhjälpa problemen.
Vägverket har inte på ett trovärdigt sätt visat vare sig att en ny riksväg 60 av närmast motorvägsstandard rakt genom Ludvika norrut verkligen behövs, att den är önskvärd med hänsyn till alla negativa konsekvenser för boende och natur som den för med sig eller ens att den kan byggas utan att det försvårar uppfyllandet av riksdagens och regeringens miljömål för bland annat koldioxid. Inte heller har man tillräckligt utrett alternativa sträckningar eller andra sätt att nå samma mål. Vägverket har inte heller på ett tydligt sätt lyckats visa att det är samhällsekonomiskt motiverat att satsa på just detta projekt, ej heller att de ekonomiska kalkylerna kan infrias.
Det finns en stark opinion lokalt för att inte bygga någon ny riksväg 60 enligt Vägverkets nuvarande förslag. På bara drygt en vecka samlades nästan 15 % av de röstberättigades underskrifter med krav på en folkomröstning i frågan, vilket kommunfullmäktige olyckligtvis avslog. Opinionsundersökningar har klart visat att en majoritet av befolkningen stod bakom folkomröstningsönskemålet och att endast cirka 20 % stöder Vägverkets nuvarande riksvägsplaner. Fullmäktiges folkomröstningsavslag är nu föremål för prövning i Regeringsrätten. Detaljplanerna för den nya riksvägen är överklagade till regeringen.
Vi finner det logiskt att arbetet gällande riksväg 60 i södra Dalarna börjas om från början, att en förutsättningslös utredning påbörjas av samtliga tänkbara alternativ för upprustning av befintlig väg respektive nybyggnation, att ett verkligt samråd med befolkningen görs och att lärdom dras av de misstag som har begåtts.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en omprövning av Vägverkets planer på att bygga en ny riksväg 60 i södra Dalarna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vägverkets miljökonsekvensbeskrivning för riksväg 60,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att nya riktlinjer tas fram för Vägverket men innebörden att nya större vägar normalt skall byggas som förbifarter helt utanför tätorterna för att minska störningarna för de boende.
|
Ragnhild Pohanka (mp) |