Göteborgs hamn är Nordens största och enda transoceana hamn. För att den skall kunna fullgöra sina nationella och internationella transportuppgifter krävs att godsvolymerna kan bibehållas och öka så att ett stort antal avgångar kan erbjudas.
Över Göteborgs hamn transporteras årligen 31 miljoner ton gods. Detta kan komma att ha ökat till 34 miljoner ton om något år. Göteborgs hamn är således en ovärderlig tillgång för nordiskt näringsliv, och det ligger i såväl svenskt som nordiskt intresse att hamnen kan bibehålla rollen som transocean hamn. Beslut om att en hamn skall vara transocean fattas av redare och transportörer, och det är den hamn som i konkurrens med andra hamnar erbjuder de bästa förutsättningarna, som tilldelas rollen. De förutsättningar man tar hänsyn till är bl a frekventa avgångar, sjöfartsavgifter, säkra miljövänliga och störningsfria landtransporter till och från hamnen. Lyckas inte Göteborgs hamn i denna konkurrens kommer rollen att övertas av någon annan hamn utanför Norden.
Fartyg som i dag anlöper svensk hamn får förutom hamnavgifter, som tas ut av den aktuella hamnen, även betala avgifter som tas ut av Sjöfartsverket för att i princip täcka kostnaderna för verkets tjänster för farledshållning, lotsning, isbrytning och sjökartläggning. Under år 1996 uppgick de statliga sjöfartsavgifterna till ca 900 milj kr varav en oproportionerligt stor andel tas ut av trafiken på Göteborg i förhållande till Sjöfartsverkets kostnader inom motsvarande område. 1996 beräknas avgifterna för trafiken på Göteborg till ca 170 milj kr, och därtill kommer de höjningar som infördes från årsskiftet 1996/97.
Som nämnts höjdes sjöfartsavgifterna vid årsskiftet 1996/97. Sammantaget innebär det att kostnaderna för att anlöpa Göteborgs hamn nu är avsevärt högre än för andra motsvarande utländska hamnar. Detta har också fått konsekvenser, delar av godset tar andra vägar. Det rör sig i första hand om transitogods från tredje land. Detta gods tenderar nu att gå via kontinenthamnarna Hamburg och Bremerhafen, där ingen farledsavgift utgår för import, export och transitogods.
För ett transoceant linjerederi med ett femtiotal anlöp per år och ett fartyg om 80 000 GT blir kostnadsökningen ca 7 Mkr. Gör man en jämförelse mellan en närliggande dansk konkurrenthamn så är kostnaden där 138 000 kr per anlöp mot 295 000 kr i Göteborg.
Risken är således uppenbar att Göteborgs hamn och svensk handel och industri förlorar den viktiga transoceana trafiken till förmån för dansk hamn, där inga farleds- eller fyravgifter tas ut för utnyttjandet av farledssystemet.
Regeringen bör därför ge Sjöfartsverket i uppdrag att utreda hur sjöfartsavgifterna kan harmoniseras mellan olika länder för att undvika orättvisa konkurrensfördelar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av sjöfartsavgifterna, deras utformning och omfattning.
|
Märta Johansson (s) |
Sten Östlund (s) |