I propositionen föreslår regeringen att skadeprövningen av linjetrafiken med buss gentemot järnvägstrafiken avskaffas från och med den 1 januari 1999. Däremot anser regeringen att det för närvarande saknas tillräckligt underlag för att avskaffa skadeprövningen gentemot den lokala och regionala kollektivtrafiken på väg. Regeringen framhåller vidare att den förslagna ändringen innebär att den järnvägstrafik som bedrivs i trafikhuvudmännens regi inte kommer att omfattas av skadeprövningen även om trafiken bedrivs inom ett län. Enligt regeringens uppfattning kommer detta förhållande att ha så liten praktisk betydelse att det inte motiverar de lagstiftningsförändringar som krävs för att uppnå likabehandling av trafikslagen.
Vi delar regeringens uppfattning om värdet av en avreglering av den långväga busstrafiken. Den har också föregåtts av noggranna analyser av både Kommunikationskommittén och av Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA). Däremot rimmar det föreslagna totala borttagandet av skadeprövningen mot järnvägstrafiken illa med värnet om den lokala och regionala trafiken. På senare år har lokal och regional järnvägstrafik som stöds av trafikhuvudmännen fått en allt större betydelse och har funktionellt samma uppgift som busstrafiken.
Regeringen har bedömt att förhållandet kommer att få liten praktisk betydelse. Vi menar dock att förslaget ändå kan leda till problem för trafikhuvudmännen. Risken finns för konkurrens på de lönsamma sträckorna och tiderna, vilket skulle leda till ökade underskott och behov av insatser från kommuner och landsting. Förslaget i propositionen kan också leda till onödiga gränsdragningsproblem. I många fall bedriver trafikhuvudmännen parallell busstrafik. Är då dessa sträckor skyddade? Ska eventuellt tillstånd för en kommersiellt bedriven busstrafik omprövas om trafikhuvudmannen ersätter järnvägstrafik med busstrafik?
Genom en smärre förändring av lagförslaget kan avregleringen begränsas till att enbart avse långväga busstrafik, så som vi uppfattar regeringens motiv med avregleringen. Det kan ske genom följande ändring i förslaget till yrkestrafiklag.
|
Lydelse enligt proposition 1997/98:56 |
Föreslagen lydelse |
|
2 kap 16 § |
|
|
Tillstånd till linjetrafik får inte ges, om det görs sannolikt att den avsedda trafiken i betydande mån skulle komma att skada förutsättningarna för att driva trafik enligt 1 § andra stycket. Tillstånd får dock alltid ges, om en avsevärt bättre trafikförsörjning därigenom skulle uppnås. |
Tillstånd till linjetrafik får inte ges, om det görs sannolikt att den avsedda trafiken i betydande mån skulle komma att skada förutsättningarna för att driva trafik enligt 1 § andra stycket eller sådan järnvägstrafik i länet där trafikhuvudmannen har trafikeringsrätten. |
Tillståndet får förenas med villkor som är ägnade att motverka sådan skada som avses i första stycket. Sådana villkor får endast meddelas i samband med att tillstånd ges eller omprövas enligt 17 §.
En lagstiftning enligt ovan skulle ge regering och riksdag rådrum och möjlighet att ordentligt analysera konsekvenserna av en avreglering av den lokala och regionala trafiken. En sådan analys har som framgått inte gjorts.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar anta ovan angivna ändringar i 2 kap. 16 § förslaget till lag om ändring i förslaget till yrkestrafik,
|
Inger Lundberg (s) |
|
|
Hans Karlsson (s) |
Maud Björnemalm (s) |
|
Nils-Göran Holmqvist (s) |
Helena Frisk (s) |