1 Trafikpolitikens inriktning
1.1 Decentralisering
1.2 Miljö
1.3 Näringsliv och sysselsättning
2 Väg och järnväg
2.1 Allmänt
2.2 Vägverket och Banverket
2.3 Trafiklösningar i storstäderna
2.4 Enskilda vägar
3 Sjö- och luftfart
3.1 Sjöfart
3.2 Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen
3.3 Upphandling av olönsam regionalpolitiskt viktig flygtrafik
4 SOS Alarm AB
5 Hemställan
Förslagen inom kommunikationsområdet präglas mycket av att regering och riksdag befinner sig mitt emellan två större beslut: infrastrukturbeslutet från våren 1997 som styr plan- och fördelningsarbetet för de kommande åren och det trafikpolitiska beslutet under våren 1998. Det är naturligt att de större besluten avhandlas i den trafikpolitiska propositionen 1998. Centerpartiet kommer då att redovisa sina ställningstaganden. I denna motion har vi valt att inte föregripa nästa års trafikpolitiska motion utan ägnat oss huvudsakligen åt vad som vi anser vara av vikt att korrigera i regeringens budgetproposition.
Möjligheten till goda kommunikationer är avgörande för ett lands utveckling.
Med bra kommunikationer minskas avståndens betydelse. Näringslivets konkurrenskraft hänger nära ihop med frågor om trafikförsörjning. Näringslivets struktur förändras. Allt mer av just-in-time-produktion ställer krav på god standard och hög tillförlitlighet vid transporter. Sverige som ett land i utkanten av Europa gör att vi är än mer beroende av goda kommunikationer. Långa avstånd inom landet, till övriga Europa och till andra marknader gör att våra avståndsnackdelar måste kompenseras med väl fungerande transporter och en väl utbyggd infrastruktur.
Goda kommunikationer skapar tillgänglighet. Det kan handla om möjligheten att ta sig till och från arbetsplatsen, eller möjligheten att ta del av ett kultur- eller fritidsutbud. Möjligheten för människor att kunna ta del av ett rikt utbud av frilufts- och rekreationsresor är avhängigt möjligheten till goda kommunikationer.
För människor bosatta utanför de större orterna spelar en god vägstandard en avgörande roll för att de skall kunna bo kvar. Centerpartiet anser att trafiksektorn har en avgörande betydelse för en utveckling mot decentralisering och livskraftiga bygder i hela landet. Tillgången till goda kommunikationer är här fundamental.
En stor utmaning ligger i att skapa en infrastruktur som ger förutsättningar att tillvarata utvecklingsmöjligheterna i hela Sverige. Infrastrukturen måste syfta till att minska de avståndsnackdelar som de ytvida regionerna har. Ett väl utbyggt väg- och järnvägsnät och en utbyggnad av kollektivtrafiken ökar möjligheterna för ett decentraliserat samhälle. God tillgång till och ett brett utbud av post- och telekommunikation måste garanteras i hela landet till rimliga priser. Centerpartiet har i sin regionalpolitiska motion utvecklat detta.
Genom Centerpartiets påverkan föreslås att reseavdraget skall höjas från 13 till 15 kronor. Detta är viktigt för att kompensera de med längre resor till jobbet. För de boende på landsbygd och glesbygd kompenserar reseavdraget dock inte för de många mil som läggs ned exempelvis för resor till och från affären, service och att skjutsa barn till och från idrott, föreningsliv, etc. De extra kostnader som finns måste kompenseras.
Boende långt från de områden där de större infrastrukturinvesteringarna sker kan inte nyttiggöra sig dessa större satsningarna på bland annat kollektivtrafik. Det är inte rimligt att de som bidrar till finansieringen inte själva kan nyttiggöra sig de vinster som finns.
Kostnader som uppstår på grund av långa avstånd och avsaknad av valfrihet måste kompenseras. Detta kan inte endast ske via ett höjt reseavdrag utan måste ske på annat vis.
Det bör således utredas hur en sådan kompensation kan ske. Det kan exempelvis hanteras via skattsedeln med avdragsmöjligheter som knyts till boende och möjligheter att ta del av allmänna kommunikationer. Avdrag bör kunna differentieras. Utgångspunkten bör vara att definiera en basservice. De som med rimliga avstånd kan ta del av denna medges inte avdrag. Även andra vägar för kompensation bör utredas. Ett system med ett differentierat avdrag eller särskild kompensation beroende på avstånd och tillgång till basservice bör utredas. Detta bör ges regeringen till känna.
I detta sammanhang är det även viktigt att påpeka att bilen för många på landsbygden även är en förutsättning för näringsverksamheten. Bilen är både en förutsättning för det privata resandet och för näringsverksamheten. Många mindre företag har inte råd att införskaffa företagsbilar eller att upphandla transportbehovet. För dessa näringsidkare är det därför viktigt att kunna använda bilen även i näringsverksamheten. Oftast handlar det då om att man behöver något större bilar med större lastkapacitet. Bränsleförbrukningen för dessa är oftast högre och när dessa bilar även används för den privata körningen blir bränslekostnaderna avskräckande. Detta måste beaktas i kommande regionalpolitiska och trafikpolitiska beslut. Detta bör ges regeringen till känna.
En av de större utmaningarna ligger i att skapa ett kommunikationssystem som bygger på insikten om behoven av omställning mot ett hållbart samhälle. Arbetet med en miljöanpassning av transportsystemet måste oförtrutet gå vidare. Ambitionen om minskning av utsläpp måste höjas, arbetet med detta måste prioriteras.
Samhällsplanering och starkare incitament syftande till en inriktning av transportmönster som leder till minsta möjliga miljöpåverkan måste intensifieras. Centerpartiet anser att samhällsplaneringen i högre grad måste inriktas på att skapa närhet mellan arbetsplats, bostad och service. Därigenom skapas träffpunkter för människor i en levande miljö samtidigt som behoven av långa transporter minskar.
Ett kretsloppsanpassat samhälle förutsätter ett ”grönare” transportsystem. Idag svarar bil- och lastbilstrafiken för det mesta av de miljöfarliga utsläppen i form av koldioxid, kväveoxider, svaveloxider och kolväten. Användningen av fossila bränslen måste minska. I Kommunikationsdepartementets bilaga till budgetpropositionen talas om en nollvision inom trafiksäkerhetsarbetet. Centerpartiet anser att det även bör införas en nollvision för fossila bränslen. Det bör därför läggas fast en plan för hur fossila bränslen successivt skall fasas ut och ersättas med förnybara bränslen. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett steg är att varje trafikslag måste stå för sina egna miljökostnader. Miljömärkning av transporter måste utvecklas. Miljömärkning ger konsumenten möjlighet att få uppgifter om miljöpåverkan av en viss transport. Som konsument är det viktigt att man ges möjlighet att välja transportsätt även utifrån en miljöpåverkan.
Miljöklassning av fordon och bränslen måste utvecklas. Minskad bränsleförbrukning bör stimuleras. Ekonomiska styrmedel för att få bort bränslen av sämre miljöklass bör användas framför lagstiftning. Skattebefrielse på etanol och RME, raps-metyl-ester, medverkar till en kraftig infasning av biobränsle. Vidare bör förändringar göras så att kommunerna medges utrymme för att kunna undanta exempelvis elbilar från parkeringsavgifter på offentlig plats. Detta bör ges regeringen till känna.
För snabb infasning av icke-fossila bränslen behövs utveckling och provning. Tillgänglighet till alternativa bränslen behöver ökas. Sannolikt kan detta inte endast ske via ekonomiska styrmedel. Branschen måste tydligare involveras. Centerpartiet anser att regeringen bör initiera en förhandling med berörda parter, såsom bilindustrin, producentorganisationer och staten, om hur en övergång från fossila drivmedel till alternativa skall ske. Detta bör ges regeringen till känna.
Statistik visar att en stor del av den totala körsträckan utgörs av körsträckor mindre än en mil. Under denna korta körtid hinner varken motorn eller katalysatorn nå högsta effektivitet. Motorvärmare är ett sätt att öka effektiviteten och minska utsläppen. Utfasningen av blyad bensin från marknaden har varit framgångsrik. Krav på katalysatorer och ökade bränslekostnader för blyad bensin har på några få år lett till en dramatiskt minskad konsumtion av blyad bensin.
Oavsett om en bil är utrustad med katalysator eller ej är utsläppen vid kallstarter höga. Därför bör åtgärder som minskar utsläppen vid bl.a. kallstarter prövas. Att minska den miljöförstöring som kallstarter innebär ligger även väl i linje med de miljömål som riksdagen ställt sig bakom. Krav på att nya bilar skall förses med motorvärmare och katalysatorvärmare måste införas. Detta bör ges regeringen till känna.
Investeringar i infrastruktur såsom vägar och järnvägar är viktigt för det moderna samhällets utveckling och sysselsättning. Vid sidan om ökad sysselsättning vid byggande eller underhåll är möjligheten till goda kommunikationer en förutsättning för ett mer decentraliserat näringsliv.
Investeringar i infrastruktur är av största strategiska betydelse för utvecklande av näringslivet i hela Sverige, exportindustrins konkurrensförutsättningar samt för att möjliggöra arbete och boende i hela landet.
Om befintlig infrastruktur skall vidmakthållas behövs stora insatser för underhåll, inte minst för att klara de många företag som ligger i Sveriges mer glest befolkade områden. Inte minst är detta av avgörande betydelse för skogsindustrin. Den satsning på drift och underhåll som riksdagen beslöt under våren 1996 är välkommen för att dessa företags konkurrenssituation skall klaras.
Det är med stor tillfredsställelse som Centerpartiet som ett konkret resultat av samarbetet mellan Centerpartiet och regeringen kunnat medverka till att medel för Inlandsbanans fortsatta existens kan säkras. Inlandsbanan utgör en unik järnväg som rätt utnyttjad kan bidra till att leda goda utvecklingsförutsättningar för inlandets näringsliv.
Riksdagen har nyligen fattat beslut om kommande infrastrukturplanering för perioden 1998–2007. Beslutet innebär flera framgångar för krav som Centerpartiet lång tid drivit. Bland annat ökas anslagen för drift och underhåll kraftigt och anslagen för järnvägsinvesteringar ökas i förhållande till väginvesteringar i nu gällande plan.
Centerpartiet har även drivit och medverkat till att anslagen för de enskilda vägarna kunde höjas för budgetåret 1997, vilket även fullföljs i årets budgetproposition.
Byggande av vägar samt drift och underhåll av vägar har en stor betydelse för den regionala utvecklingen. Därför återfinns förslag inom vägområdet i Centerpartiets regionalpolitiska motion.
Regeringen anför att det för att möjliggöra en ökad uppfyllelse av de trafikpolitiska målen behövs en ökad flexibilitet i medelsanvändningen inom väg- och järnvägsområdet. Av denna anledning föreslås att riksdagen skall bemyndiga regeringen att under år 1998 besluta om att få överföra medel för investerings-, drift- och underhållsändamål mellan Vägverket och Banverket.
Eftersom en ny 10-årig investeringsplan gäller fr.o.m. 1998, är det naturligt att viss osäkerhet råder om hur de olika investeringsprojekten faller ut. Vi kan därför acceptera att ett sådant bemyndigande görs för 1998, men vill samtidigt understryka att bemyndigandet måste användas med största restriktivitet för att ej äventyra riksdagens anslagsstyrning. Regeringen måste redovisa för riksdagen hur bemyndigandet utnyttjas, och på vilka grunder. Detta bör ges regeringen till känna.
Miljöproblemen måste minimeras genom bl.a. renare trafik och satsning på miljövänliga transporter, järnväg och sjöfart. Om målet om ett hållbart samhälle skall nås är det viktigt att samtliga myndigheter och aktörer prioriterar detta. Av den anledningen anser vi att Banverket bör initiera projekt som eliminerar diesel i tågtrafiken. Exempelvis kan den s.k. Kustpilen, från Kalmar–Vimmerby alternativt Västervik–Linköping, som ett steg mot övergång till elektrifiering drivas med annat bränsle än diesel. Förutsättningarna för detta är goda då det i nära anslutning till banorna finns anläggningar för framställande av RME-bränsle, raps-metyl-ester, i Kristianstad och Västervik. Detta bör ges regeringen till känna.
Vad vi erfarit håller den trafikpolitiska situationen i Stockholmsregionen på att förändras beträffande den så kallade Södra länken. Majoriteten i Stockholms stadsfullmäktige har nyligen ställt sig bakom skrivelser om att Södra länken bör förändras. Alla detaljplaner har inte antagits. Centerpartiet har länge ansett att Öster- och Västerleden bör utgå ur en trafiklösning för Stockholm. I ett läge då Österleden utgått ur planeringen synes det vara logiskt att eftersträva en förändrad lösning vad gäller Södra länkens dimensionering. Det bör eftersträvas största möjliga politiska förankring lokalt och regionalt vad gäller omfattning och finansiering. Till dess frågan om Södra länken är löst kan Centerpartiet inte se att den sedan tidigare beviljade kreditgarantin för Södra länken fyller någon funktion. Riksdagen bör således besluta att återkalla lånegarantin för Södra länken för de medel som är outnyttjade.
Anslagen till de enskilda vägarna halverades genom budgetpropositionen 1995. Centerpartiet och regeringen kom sedermera överens om att öka anslaget till de enskilda vägarna. Med den uppgörelse som gjorts kommer anslagen i praktiken att uppgå till den nivå som gällde före 1995.
Det enskilda vägnätet är viktigt inte bara för de boende utan är i vidare mening en förutsättning för utvecklande av näringslivet, ökad sysselsättning och ökad tillgänglighet. Inte minst viktigt är tillgången till goda kommunikationer viktig när människor väljer bostadsort. Uppgörelsen om att bidraget till de enskilda vägarna skall uppgå till 610 miljoner kronor för budgetåret 1997 innebär ökade möjligheter för regional utveckling och tillgänglighet.
Att det enskilda vägnätet är en viktig del av den samlade infrastrukturen visas av följande siffror: Sveriges vägnät består av ca 9 800 mil statlig väg, 3 700 mil kommunala gator och vägar och ca 28 000 mil enskilda vägar varav 7 400 erhåller statsbidrag. Det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet berör mer än en miljon av Sveriges befolkning och närmare 50 % av den totala skogs- respektive åkerarealen. Var fjärde gods- eller persontransport genereras från enskilda vägar. En stor del av alla transporter som sker endera startar eller slutar på en enskild väg.
Människors tillgång till rekreation och friluftsliv måste underlättas. Många fritidsbostäder är direkt berörda av det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet. Sverige har en mycket stor naturturism. Turistnäringen är idag omfattande och har dessutom en stor utvecklingspotential. Denna näring genererar många sysselsättningstillfällen på landsbygden och är en viktig näring som bidrar till regional utveckling. För utvecklandet av denna näring är goda kommunikationsmöjligheter en förutsättning. För att kunna utnyttja allemansrätten måste människor i stor utsträckning färdas på dessa vägar, och de kan därför med fog kallas för allemansvägar.
Anslaget A 2 utgiftsområde 22 är indelat i ett antal anslagsposter. Här anges en preliminär fördelning i vilken finns angivet att bidraget till enskilda vägar uppgår till 593 miljoner kronor. Detta är således 17 miljoner kronor under 1997 års nivå. Centerpartiet anser att detta inte är tillfredsställande och föreslår att riksdagen beslutar om en fördelning innebärande att bidraget till det enskilda vägnätet skall uppgå till minst 610 miljoner. Det bör ankomma på regeringen att göra erforderliga omfördelningar inom anslaget A 2. Detta bör ges regeringen till känna.
Sjöfarten har lång tradition av att vara exportindustrins livsnerv mot internationella marknader. Huvuddelen av vår export och import går på köl.
Sjöfarten kommer att bli allt viktigare. Sjöfarten är det mest energieffektiva trafikslaget. Sjöfarten är miljövänlig men kan göras bättre. Fartygstrafiken står för en stor del av hela transportsektorns utsläpp av kväveoxider. 90 % av utsläppen kan renas med användande av katalysator. Dock uppstår problem om Sverige ensidigt inför regler om katalysator. För att inte svenska fartyg skall få konkurrensnackdelar måste frågan lösas på internationell nivå. Regeringen bör därför aktivt verka för skärpta internationella överenskommelser om miljöriktig sjöfart.
Regeringen bör återkomma med en redovisning av vidtagna åtgärder och en handlingsplan över hur sjöfarten skall minska de miljöskadliga utsläppen samt hur regeringen ämnar arbeta för att få planen internationellt accepterad. Detta bör ges regeringen till känna.
För att även framöver kunna ha en handelsflotta under svensk flagg är det nödvändigt att sjöfartsstödet bibehålls. Det är vidare en förutsättning för att den svenska handelsflottan skall kunna konkurrera på den internationella marknaden. Ett avvecklande av sjöfartsstödet innebär ökad utflaggning.
EU har misslyckats i sin sjöfartspolitik och öppnat för att man på nationell nivå kan införa kraftiga skattesubventioner till sjöfartsnäringen. Så har t.ex. Norge och Holland infört ”skatteparadis” för sjöfarten. Stor risk föreligger nu för att svenska rederier för att kunna hävda sig i den internationella konkurrensen väljer att flagga ut sina fartyg. Sverige måste med kraft agera inom EU för att detta oskick stoppas. I avvaktan på att man inom EU stoppar denna typ av konkurrenssnedvridande subventioner måste Sverige vidta åtgärder som gör att svensk sjöfart, under svensk flagg, kan konkurrera på likvärdiga villkor med sjöfarten i andra EU-länder. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag i denna riktning. Detta bör ges regeringen till känna.
I detta sammanhang bör det även noteras att risken är uppenbar för att en likartad situation uppkommer inom åkerinäringen och då med utflaggning av lastbilar.
För vissa regioner i landet är flyget det mest realistiska transportalternativet, samtidigt är resandeunderlaget många gånger lågt och ekonomin för de aktuella flygplatserna i Norrlands inland är därför hårt ansträngd. Av denna anledning utgår ett driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, från Torsby till Gällivare.
Driftbidraget till dessa flygplatser är helt avgörande för fortsatt verksamhet. En avveckling eller minskning av stödet skulle få allvarliga konsekvenser för stora regioner. Inte minst för näringslivets utveckling är tillgången till bra flygförbindelser nödvändig.
Regeringens förslag till bidrag innebär en halvering av anslaget jämfört med budgetåret 1994/95. Det kraftigt minskade anslaget leder antingen till kraftigt höjda kommunala kostnader för att upprätthålla trafiken eller försämrad service. Bidragen till de kommunala flygplatserna i skogslänen bör därför återställas till den nivå som gällde 1994/95 dvs 30,2 miljoner.
Kommunikationskommittén har lämnat förslag till fortsatt finansiering. Vi förutsätter att ett sådant förslag kommer i samband med regeringens trafikpolitiska proposition. I avvaktan på en mer långsiktig lösning bör det för budgetåret 1998 regleras ett högre totalt belopp än vad regeringen föreslagit.
Luftfartsverket måste, som alla statliga verksamheter, ha ett regionalpolitiskt ansvar inom sitt sektorsområde. Det är därför lämpligt att Luftfartsverket bidrar med 15 miljoner för att långsiktigt kunna vidmakthålla den regionalt viktiga trafiken på dessa flygplatser. Det får ankomma på regeringen att närmare utforma hur Luftfartsverkets bidrag till dessa flygplatser skall regleras. Någon nedsättning av inleveranserna från Luftfartsverket till staten bör dock inte ske av denna anledning. Detta bör ges regeringen till känna.
Efter avregleringen av den svenska inrikes flygtrafiken har vissa orter och regioner blivit vinnare och andra förlorare. Vinnare är i första hand passagerare på de linjer som har ett stort resandeunderlag och där konkurrensen fungerat så att servicen ökat och priserna pressats nedåt.
Förlorare är orter med svagt resandeunderlag, bl.a. i Norrlands inland. På dessa linjer har turtätheten minskat och priserna stigit. Detta är en olycklig situation eftersom det ofta inte finns något annat realistiskt alternativ för dessa resenärer på grund av långa avstånd.
Luftfartsverket genomförde för ett par år sedan en utredning om effekterna för Norrlands inland av flygets avreglering. En av de slutsatser som Luftfartsverket kom fram till var att samhället borde upphandla sådan trafik som är regionalpolitiskt viktig men olönsam.
Centerpartiet har den uppfattningen att en bra flygservice till rimliga priser är viktig för Norrlands inland. Inte minst för utveckling av näringslivet är bra flygförbindelser en nödvändig förutsättning. Motsatsen innebär att nyetableringar försvåras, nedläggning och flyttning av verksamheter riskerar leda till utarmning av regioner som redan idag har en mycket ansträngd situation.
Centern anser därför att ett system för statlig upphandling av flygtrafiktjänster som är regionalpolitiskt viktiga men kommersiellt mindre intressanta bör införas. Finansieringen av en sådan upphandling bör ske genom att en avgift tas ut på övriga inrikes flygresor. Regeringen bör snarast återkomma, dock senast i samband med vårbudgeten 1998, med förslag till riksdagen angående den närmare utformningen av ett sådant system. Detta bör ges regeringen till känna.
Ofta uppges att personer vid olyckstillfällen försökt nå SOS Alarm via det nya larmnumret 112. Tyvärr utan att lyckas. Vi har nåtts av signaler om att larmnumret varit näst intill omöjligt att komma fram på. Flera allvarliga incidenter har inträffat. Vid allvarliga olyckor måste människor snabbt komma fram via larmnumret. Att behöva vänta lång tid innan någon svarar är inte tillfredsställande. Åtgärder måste vidtas innan vi hamnar i en situation där hjälp inte kan nås vid en större allvarlig olycka.
Åtgärder måste vidtas för att öka tillgängligheten till larmnumret 112 även vid belastning och säkerställas längs de större vägarna. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av avdrag eller kompensation för långa avstånd till basservice,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilar med större lastkapacitet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nollvision för fossila bränslen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parkeringsavgifter,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör initiera förhandling med berörda parter såsom bilindustrin och producentorganisationer etc. om hur en övergång från fossila drivmedel till alternativa skall ske,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på att nya bilar skall förses med motorvärmare och katalysatorvärmare,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen måste redovisa för riksdagen hur bemyndigandet om att överföra medel för investerings-, drift- och underhållsändamål mellan Vägverket och Banverket utnyttjas,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Banverket bör initiera projekt som eliminerar diesel i tågtrafiken,
att riksdagen beslutar att återkalla lånegarantin för Södra länken i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att bidraget till de enskilda vägarna skall uppgå till minst 610 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handlingsplan över hur sjöfarten skall minska de miljöskadliga utsläppen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska handelsflottans internationella konkurrenssituation,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphandling av olönsam regionalpolitiskt viktig flygtrafik,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka tillgängligheten till larmnumret 112 även vid belastning.
|
Elving Andersson (c) |
|
|
Sivert Carlsson (c) |
Sven Bergström (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Kjell Ericsson (c) |
1 Yrkande 1 hänvisat till SkU.
2 Yrkande 5 hänvisat till NU.