Motion till riksdagen
1997/98:T230
av Lennart Rohdin (fp)

Gävleborg


”Det röda Gävleborg” är ett län som blöder. Med sin starka förankring i exportinriktad stål- och skogsindustri drabbades Gävleborg tidigt när ”det glada 80-talets” låne- och spekulationskarusell drog tappen ur den svenska välfärdsekonomin. Redan under 1990 kom varslen om uppsägningar allt tätare och redan vintern 90/91 började arbetslösheten raka i höjden på ett sällan skådat sätt. När den borgerliga fyrpartiregeringen tog över i oktober 1991 var rekordarbetslösheten ett faktum som bara fortsatte att växa.

På bara tre år lyckades fyrpartiregeringen utan egen parlamentarisk majoritet och utsatt för oppositionens överbud och samfällda krokbensförsök skapa en ny grund för arbete och företagande i vårt land – en grund som uppmuntrar företagande och företagare. Gävleborgs län, som 91 låg i topp i arbetslöshetsstatistiken, var ett av de första län som vintern 93/94 kunde notera att den nya politiken ledde till nya jobb och sjunkande arbetslöshet. Fyrpartiregeringen tillträdde när arbetslösheten i Gävleborg sköt i höjden och lämnade över när den åter hade vänt nedåt.

Trots en begynnande högkonjunktur och goda tider för exportindustrin har den socialdemokratiska regeringen med Centerpartiet som stödparti lyckats med konststycket att på tre år åter förvärra arbetslöshetssituationen i Gävleborgs län. Av en politik för att halvera arbetslösheten blev i stället en återgång till arbetslöshetsnivåer som de som rådde när det var som värst innan den borgerliga fyrpartiregeringens politik för arbete och företagande hade hunnit börja få effekt.

Massarbetslöshet har runt om i Västeuropa under 80-talet visat sig väldigt svår, om inte omöjlig, att vända om den får växa sig fast. På mindre än tre år lyckades den borgerliga regeringen få utvecklingen att vända – uppåt. På ett halvår lyckades sedan den nya regeringen också, med sin återställarpolitik, få utvecklingen att vända - nedåt. Samarbetet mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet följande två och ett halvt år har inte på allvar tacklat massarbetslösheten. Det är mycket stor risk att den nu vuxit sig fast för gott.

Försök med befrielse från arbetsgivaravgift för ungdom 18–24 år

Folkpartiet liberalerna vill redan 1998 sänka arbetsgivaravgifterna med 18 miljarder kronor. Förslaget innebär att avgifterna kan sänkas med drygt sex procentenheter, från ca 33 procent till ca 27 procent, i den sektor i ekonomin där potentialen för nya jobb är som störst – den privata tjänstesektorn som motsvarar ungeför 40 procent av hela ekonomin. En studie från OECD visar att en sänkning av den storlek vi föreslår kan förväntas resultera i 70 000 nya jobb.

När massarbetslösheten växer fast måste varje sten vändas i strävan att hitta åtgärder som kan bryta utvecklingen och skapa nya jobb och arbetstillfällen. Då står all ideologisk dogmatism och byråkratisk stelbenthet i vägen för nya möjligheter. Då finns inte en åtgärd utan bara ett batteri av olika åtgärder, som var och en kan ge sin pusselbit till att lägga sysselsättningspusslet.

Våren 1997 gick Folkpartiet liberalerna i Gävleborg ut i en enkät till småföretagare i länet. I enkäten ställdes frågan om hur småföretagen såg på möjligheterna att anställa nya människor, t ex ungdomar. Svaren var nedslående. Bl a hänvisade man till de direkt småföretagarfientliga följderna av de sjuklöneförändringar, som Socialdemokraterna och Centerpartiet drev igenom i riksdagen. På samma sätt anses oförmågan från Socialdemokraterna och Centerpartiet att återställa den förödande återställaren inom arbetsrätten slå hårt mot just småföretagare.

Av enkäten framgick emellertid klart att nya möjligheter att anställa t ex ungdomar skulle öppnas om t ex arbetsgivaravgiften slopades. För att pröva effekterna av en sådan åtgärd, och i avvaktan på att Folkpartiets ovan refererade förslag genomförs, borde försöksverksamhet i ett hårt arbets­löshetsdrabbat län som t.ex. Gävleborg prövas. Arbetsgivaravgiften skulle avskaffas för ungdom mellan 18 och 24 år som nyanställs. I det mörker som råder i massarbetslöshetstunneln, borde ett ljus kunna tändas för att pröva, om man skulle kunna hitta en väg ut ur mörkret. Sverige har egentligen inte råd att låta bli att pröva.

Försvarets verksamhet i Söderhamn

Gävleborgs län har drabbats svårt av den hårdhänta bantning som skett av den offentliga sektorn såväl i statlig som lokal/regional regi. Försvarsuppgörelsen hösten 1996 mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna närmast utplånade försvarets närvaro i länet genom nedläggningen av F 15 i Söderhamn och Fo-staben i Gävle.

Den skandalösa nedläggningen av F 15 var det samlade resultatet av att Centerpartiet prioriterade att bevara förbanden i Östersund, Falun och Halmstad och att flygvapnet av personalskäl inte klarade av det sakligt riktiga beslutet att samtidigt lägga ned flottiljerna i Halmstad och Ängel­holm. Det blir än tydligare i det förslag som regeringens ensamutredare, Centerpartiets förre försvarspolitiske talesman, framlagt om att inrätta nya militära skolenheter i Östersund och Halmstad, vilket skall befästa vad som uppnåddes 1996. Därmed behålls i slutändan både Ängelholm och Halmstad, vilket än tydligare utpekar Söderhamn som förloraren i 1996 års parti­politiska försvarsspel. I det spelet vägde Gävleborgs centerpartister och social­demokrater lätt.

Som en följd av försvarsmaktens symmetritänkande flyttas nu den helikopterverksamhet som varit förlagd till F 15 i Söderhamn, och som också haft räddningsberedskap längs denna del av Norrlandskusten, till Östersund. Därmed lämnas en oförsvarligt stor lucka i räddningsberedskapen längs Norrlandskusten, vilket bl a visats mycket klart av olika militära remiss­instanser som yttrat sig över ÖBs helikopterutredning. Regeringen säger sig hoppas att detta skall rättas till framöver av berörda instanser. Befintlig räddningsberedskap med helikopter vid f d F 15 i Söderhamn bör få vara kvar. Inga nya investeringar behövs, vilket var ett av ÖBs ingångskriterier för försvarsbeslutet 1996.

De små tingsrätterna

Den av justitieministern tillsatta Domstolskommittén har fått regeringens uppdrag att återigen försöka lägga ned de små tingsrätterna – ett försök som misslyckats varje gång tidigare. Tidigare utredningar har inte kunnat visa att de små tingsrätterna skulle vara mindre effektiva – snarare tvärtom. Inte heller att verksamheten skulle bli bättre för dem den är till för. Mycket talar för att justitieministerns besparingsmål inte heller skulle uppnås annat än ytterst marginellt vid en nedläggning av de små tingsrätterna. Skälen tycks vara att den socialdemokratiska regeringen vill visa att det sparas på alla huvudtitlar. Liksom tidigare framträder också ett synsätt ovanifrån om renodling av uppgifter, vilket saknar förankring i den praktiska vardagen.

I Gävleborgs län hotas därmed tingsrätterna i Ljusdal, Sandviken och Hudiksvall och eventuellt också Bollnäs av nedläggning. Centraliseringen av åklagarmyndigheten till Gävle och den hårdhänta bantningen och centraliseringen av länets polisverksamhet gör att en nedläggning av de små tingsrätterna skulle bekräfta rättssamhällets organisatoriska återtåg från många gävleborgares vardag. I en verklighet, där ingripande och uppklarande av brott mot människors vardag blir allt mer tunnsått, är detta att allvarligt undergräva människors tilltro till rättssamhället – en av hörnpelarna för medborgarnas samlade samhällssolidaritet.

SJ utarmar inlandet

Tåg är ett miljövänligt transportsätt för både persontrafik och godstrafik av stor betydelse för ett län med stora avstånd och som ligger längs trafiklederna mellan övre Norrland och Mellansverige. Den upprustning som pågår inom SJ – bl a med utbyggnad av snabbtågstrafik – är därför ytterst välkommen. SJ tycks emellertid helt ha glömt parollen ”Hela Sveriges SJ”. I stället koncentrerar SJ sina utvecklingssatsningar till de sträckor och de områden, där utbudet av goda och effektiva transportalternativ är som störst – där inrikesflyget fungerar och där väg/motorvägsnätet byggs ut.

Det blir alltmer osäkert om den s k Atlantbanan, snabbtågsförbindelsen från Östersund (Trondheim) genom Hälsinglands inland via Gävle till Uppsala/Stockholm blir av. Projektet tycks prioriteras allt längre ned på SJs investeringsplan. Snabbtågsförbindelsen Östersund–Ånge–Ljusdal–Bollnäs–Gävle–Uppsala–Arlanda–Stockholm måste fullföljas enligt tidigare planer.

Satsningen på Botniabanan och införandet av X 2000 längs Ostkustbanan betalas nu successivt med allt färre/sämre förbindelser längs Norra stambanan i inlandet. Matarbuss/tåg skall föra resenärer från Ljusdal, Ovanåker, Bollnäs och Ockelbo – de som inte för gott övergår till bilen – ut till de nya resecentrum som SJ etablerar längs Norrlandskusten. Snart kan SJ World Cup i bandy vara SJs enda närvaro i Hälsinglands inland. SJs utbyggnad av tågtrafiken i de tätbefolkade delarna av landet får inte ske till priset av indragen tågtrafik i de delar av landet, där tåget saknar alternativ från andra transportsätt.

Rättvisa åt Musik Gävleborg

Alltsedan starten för det statliga stödet till länsmusiken har länsmusiken i Gävleborgs län tillsammans med den i Kalmar län vari satta i strykklass. Dessa två erhöll från början ett drastiskt lägre stöd än övriga, vilka hade höga fasta kostnader för fasta orkesterensembler. Det statliga stödet har därefter höjts procentuellt lika, varför de ursprungliga ”snedsitsarna” ständigt förstärkts.

De av riksdagen antagna riktlinjerna för stödet till länsmusiken har strävat efter att en ständigt större andel skall användas mer flexibelt och mångsidigt och främja de lokala arrangörerna. I regeringens förslag har viss hänsyn tagits till de två ”snedsitsarna”. Trots detta kommer länsmusiken i Gävleborgs län och Kalmar även fortsättningsvis att erhålla ett långt lägre bidrag än övriga länsmusikorganisationer, varför ”snedsitsen” med tiden kan befaras åter komma att förstärkas. Den ursprungliga snedfördelningen av bidragen till länsmusiken bör nu en gång för alla rättas till fullt ut.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet i Gävleborgs län med slopad arbetsgivaravgift vid anställning av ungdom i åldern 18–24 år,1

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla räddningsberedskapen med helikopter i Söderhamn,2

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den hotande nedläggningen av de små tingsrätterna,3

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om persontågstrafiken genom södra Norrland längs Norra stambanan,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförandet av planerna för snabbtågsförbindelsen Östersund–Ånge–Ljusdal–Bollnäs–Gävle–Uppsala–Arlanda–Stockholm,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätta till den ursprungliga snedfördelningen av anslag till länsmusiken i Gävleborgs och Kalmar län.4

Stockholm den 6 oktober 1997

Lennart Rohdin (fp)

1 Yrkande 1 hänvisat till AU.

2 Yrkande 2 hänvisat till FöU.

3 Yrkande 3 hänvisat till JuU.

4 Yrkande 6 hänvisat till KU.