Goda kommunikationer är en grundläggande förutsättning för en dynamisk utveckling och stimulerande levnadsvillkor. Fungerar inte kommunikationerna är risken stor att investeringarna hämmas. Det gör det bl.a. svårare att bekämpa arbetslösheten.
Storstadsregionen är särskilt beroende av fungerande kommunikationer. Östergötland utgör därvidlag inte något undantag. De östgötska kommunikationerna är både en del av det nationella trafiksystemet och en förutsättning för den inomregionala rörligheten.
Sveriges trafiksystem måste bedömas och utvecklas med landets samlade intressen som utgångspunkt. Begränsade resurser måste användas på ett sätt som ger största möjliga utbyte för vårt lands utveckling.
Detta betraktelsesätt gäller såväl avvägningen mellan väg- och järnvägsinvesteringar som mellan investeringar i olika delar av landet.
Det är framför allt i det senare hänseendet som Östergötland nu förefaller nedprioriterat, till förfång inte bara för den inomregionala trafiken utan också för den nationella genomfartstrafiken.
Järnvägsinvesteringarna i landet domineras av två stora projekt, Citytunneln i Malmö och Botniabanan. Andra angelägna projekt riskerar att trängas undan av dessa. Värdet av Botniabanan kan, beaktande av banans kostnader, samtidigt starkt ifrågasättas.
I Östergötland finns i dag tre angelägna järnvägsprojekt, nämligen en ny sträckning av järnvägen Norrköping–Gistad, en likaså ny sträckning Sya–Gripenberg samt dubbelspår Motala–Hallsberg. Alla tre projekten har stor betydelse såväl nationellt som regionalt.
Likväl förefaller alla tre projekten vara på väg att drabbas av det gökungefenomen som Citytunneln och Botniabanan utgör. Det skulle vara utomordentligt allvarligt om så skedde. Botniabanan riskerar dessutom att bli en mycket långlivad gökunge, där staten kan tvingas till omfattande investeringar under lång tid med begränsat utbyte.
Berörda kommuner är också långt framme i planeringen. Fram-och-tillbaka-politik riskerar därmed inte bara att få negativa trafikkonsekvenser utan också att försvåra kommunernas framförhållning och utveckling.
Vi anser det vara av stor vikt att de tre järnvägsprojekten i Östergötland genomförs. Vid detaljplaneringen av dem måste samtidigt vederbörlig hänsyn tas till eventuellt motstående natur- och miljöintressen. Investeringarna måste göras med varsamhet.
På regering och riksdag ankommer det att göra sådana övergripande prioriteringar att de största trafikbehoven också får ett nödvändigt genomslag i den konkreta trafikpolitiken. Vi finner det, med tanke på hur trafikpolitiken nu utvecklas, angeläget att riksdagen ger regering och myndigheter besked med denna innebörd. Ett län med landets fjärde storstadsområde kan inte kommunikationsmässigt få stå tillbaka för mer begränsade regionalpolitiska hänsyn.
Vi föreslår också att riksdagen regelbundet delges jämförande bedömningar av nyttan och det ekonomiska värdet av olika kommunikationsprojekt. Dessa bedömningar bör göras på ett garanterat objektivt sätt. Jämförande studier kan bidra till att öka rationaliteten i trafikpolitiken till gagn för hela vårt lands utveckling.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafikpolitiska prioriteringar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämförande bedömningar av trafikprojekts nytta och ekonomi.
|
Per Unckel (m) |
|
|
Birger Hagård (m) |
Carl G Nilsson (m) |