”Värmlann ä ett lannskap mella Sverg å Nôrg där mang ha skratt ihjäl sä å mang ha dött i sôrg. Där grusvägan ä kroki sô en kan möt sä själv å genôm allt dä rinner e feskrik, blåa älv.” Så börjar en dikt av en värmländsk poet, och just så är det.
Värmlands geografiska läge, ungefär mittemellan storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Oslo, gör det angeläget att bedriva samarbete i olika riktningar. Detta gäller i synnerhet på kommunikationsområdet, där samverkan i strategiska allianser och över administrativa gränser behövs med tanke på att de övergripande transportsystemen binder samman olika regioner.
Mot bakgrund av Värmlands läge och behov är tillgången till snabba och moderna kommunikationer en förutsättning för att Värmland skall kunna utvecklas.
Med anledning därav vill vi på nytt aktualisera angelägna vägar och vägavsnitt som vi anser bör ha hög prioritering och som bör åtgärdas. I första hand gäller det upprustning av stamvägarna E 18 och RV 45, men också riksvägarna 61, 62, 63 och 64.
Ett flertal förbättringsåtgärder har skett på nämnda vägar under de senaste åren, men det har endast rört sig om kortare sträckor som förbättrats. Detta har fått till följd att flertalet av riksvägarna i Värmland nu är som ”timglas”, några mil bra väg sedan några mil smal, krokig väg sedan bra väg igen osv. Ur trafiksäkerhetssynpunkt kan det inte vara acceptabelt att vägarnas utformning i länet nu fastnat i detta läge.
I samband med regeringens proposition 1996/97:53 Infrastrukturinvestering för framtida transporter, där det talades om en trafiksäker infrastruktur, och att åtgärder skulle vidtas i den fysiska vägmiljön så att den anpassades till människans förutsättningar och behov, skrev vi motionärer en nästan likvärdig motion som nu.
Vi skrev då att detta nu måste få genomslag på det värmländska vägnätet, de punktvisa insatser som hittills gjorts måste övergå till att bli mer långsträckta insatser. Timglasvägarna måste bort.
När nu de vägmedlen fördelats inom vägregionerna kan vi värmlänningar bara konstatera att länet återigen är förlorare i kampen om medlen till det regionala vägnätet.
Satsningarna på vägnätet är klart i underkant till de behov som finns. En ökad satsning bör ske framför allt i skogslänen. Varje år upplever skogslänen allvarliga störningar inom transportnäringen i samband med den årligen återkommande tjällossningen. Rimligen borde viss omfördelning ske av vägmedel till förmån för rejäla satsningar på drabbade vägavsnitt inom skogslänen.
I tidigare propositioner som behandlat fördelningen av medel från konto för väginvesteringar har följande text funnits med: ”Vid fördelning av medlen bör också hänsyn tas till i vilka län övriga investeringar i det regionala transportnätet är av jämförelsevis mindre omfattning.”
Vår uppfattning är fortfarande att Värmland blivit sämre tillgodosett än övriga regioner i den ordinarie fördelningen av vägmedel. Med den i tidigare propositioner skrivna motiveringen förutsatte vi att Värmlands län skulle behandlas generösare än tidigare vid fördelningen av medlen. Därav blev dock intet. Det blev inte mycket extra till gagn för sysselsättning och tillväxt inom länet. Därav följer att vi efterlyser en rättvisare fördelning av vägmedlen mellan olika regioner.
Vidare finner vi det märkligt att satsningar som tidigare varit fördelade till E 18 delen Hån–Töcksfors, den sista kvarvarande sträckan för att E 18 ska få godtagbar standard genom länet, nu försvunnit från planeringsunderlaget. Detta trots att ett antal kommunikationsministrar prioriterat den sträckan sedan 1991. Ett rimligt krav från värmländsk synpunkt är att denna delsträcka på E 18 snarast fullföljs så att det genomgående stråket i den nordiska triangeln färdigställs.
När det gäller investeringar och underhållssatsningarna på järnvägarna genom och inom länet kan vi med glädje konstatera att Värmlandsbanan i stor utsträckning nu upprustats/håller på att upprustas, samt det nyvaknade intresset för Bergslagsbanan som kommer att bli en god avlastning för det hårt trafikerade godsstråket genom Bergslagen. Är det intresset för Bergslagsbanan som gjort att man strukit utbyggnad av ett nytt enkelspår mellan Vretstorp och Hasselfors på sträckan Hallsberg–Karlstad, en utbyggnad som legat i planeringen under många år och som skulle betyda en tioprocentig restidsvinst för de resande om den genom fördes. Vi vill hävda att denna utbyggnad snarast måste inlemmas i planeringsunderlaget.
På banan Karlstad–Göteborg verkade persontrafiken en tid vara hotad, då ett av SJ:s förslag till att förbättra sin lönsamhet var att lägga ner nämnda persontrafik. En stor orsak till varför SJ inte får till konkurrenskraftig trafik på denna bana är banstandarden, som inte tillåter snabbtågstrafik. På grund av långsamtgående tåg har därför både bussen och personbilen konkurrens-fördelar för resande mellan Göteborg och Karlstad.
Nu efterlyser vi de investeringar som behövs för att kunna höja hastigheten på denna tågförbindelser, den s.k. Norge/Vänerlänken. Då skulle tågförbindelserna från Karlstad verkligen bli ett komplement till bilen och vi skulle få en överflyttning av resandet från bil till tåg, vilket är en sedan länge uttalad målsättning från Sveriges riksdag.
Med det intresse som nu väckts för Bergslagsbanans förutsättningar för godstrafik ser vi fram emot att detta också kan komma att skapa bättre förutsättningar för persontrafik mellan Karlstad och Göteborg.
I Värmland har nyligen en ny länsflygplats tagits i bruk. Flygplatsen är belägen ca 15 km utanför Karlstad ganska nära väg 61 och järnvägen, Värmlandsbanan. Ca 10 mil från Värmlandsgränsen i Norge pågår omfattande investeringar i storleksordningen 20 miljarder kronor i storflygplatsen Gardemoen utanför Oslo. Detta har en direkt koppling till både väg- och järnvägstrafiken i Värmland, bl.a. utifrån att Gardemoen behöver ha en reservflygplats om störningar skulle uppstå på flygplatsen. Det, tillsammans med tidigare från samhället uttalade behov av strategiska väg- och järnvägsförbindelser mellan Nordens huvudstäder, motiverar de ytterligare väg- och järnvägsinvesteringar vi i denna motion försökt framställa.
Sverige bör fortsätta att investera sin del för att främja det nordiska samarbetet över gränserna. Nordiska rådet har uttalat sig för att förkorta förbindelserna mellan de nordiska ländernas huvudstäder i syfte att skapa nya tillväxtcentrum i ett mer integrerat Europa.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikationerna i Värmland.
|
Lisbeth Staaf-Igelström (s) |
|
|
Ann-Kristine Johansson (s) |
Torgny Danielsson (s) |
|
Frank Lassen (s) |
Marina Pettersson (s) |